David Lawrence hjälper forskare att publicera sina resultat så att de blir fritt tillgängliga på nätet.
Fri tillgång till forskning

Han ger forskare råd om open access

2016-04-21

Utvecklingen för open access går snabbt. På biblioteket vid Linköpings universitet arbetar fem personer med att hjälpa forskare att publicera sig så att forskningen blir fritt tillgänglig för alla på nätet. Läs den andra av fem artiklar om open access.

David Lawrence är vetenskaplig redaktör på universitetsbiblioteket vid Linköpings universitet. Där hjälper han universitetets forskare att publicera sina resultat så att de blir möjliga att läsa och ladda ner fritt från nätet.

− Forskare vänder sig till oss för att få råd om vilka möjligheter som finns och vilka krav som olika forskningsfinansiärer ställer. Vi försöker också hinna med att gå ut och informera på institutionerna. Open access är komplicerat, saker ändras hela tiden och jag tror att de flesta stora lärosäten har en liknande service som vår, säger David Lawrence.

Han uppskattar att 20-30 procent av alla forskningsartiklar som publicerats i världen de senaste två-tre åren finns tillgängliga enligt principerna för open access. Trenden mot ökad öppenhet är dock stark. Alla forskare som får forskningsbidrag inom EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, måste publicera sina forskningsresultat enligt dessa riktlinjer, och en majoritet av de svenska forskningsfinansiärerna kräver också detta.

− Hittills har fokus legat på att göra tidskriftsartiklar och konferensartiklar tillgängliga, men mycket tyder på att open access kommer att gälla även för böcker om några år, och senare även för forskningsdata. Hela forskningsprocessen kommer alltså att öppnas på sikt, så kallad open science eller science 2.0.

Forskningen och forskaren når ut

Det finns tunga skäl för samhället att satsa på open access. Ju fler människor som får ta del av forskningsresultat desto mer kan forskningen bidra till samhällsutvecklingen.

− För forskaren själv är det också ett plus. Fler läser artikeln, citerar den och får reda på vad forskaren arbetar med, vilket kan vara bra för framtiden, säger David Lawrence.

Hittills är dock majoriteten av forskningsartiklarna knutna till stora förlag, och låsta för allmänheten.

− För att forskare ska få fri tillgång till artiklarna måste någon, oftast ett universitetsbibliotek, betala en årlig avgift för varje tidskrift. Det kan handla om tusentals dollar per tidskrift, vilket små lärosäten och lärosäten i fattiga länder inte kan betala. Där måste forskare istället betala för varje enskild artikel de vill läsa.

Förlagen har numera ytterligare en inkomstkälla. En forskare som får sin artikel publicerad i en tidskrift får nämligen betala förlaget för att det ska publicera artikeln på tidskriftens hemsida också.

− Det här kallas hybrid open access och kostar vanligen forskaren mellan 20 000 och 30 000 kronor per artikel. Det är mycket dyrt och vi rekommenderar våra forskare att välja den här lösningen i allra sista hand.

Grönt att lägga ut senare

Ett bättre alternativ för forskare är grön open access som är gratis och i Sverige också kallas parallellpublicering.

− De flesta stora förlag tillåter grön open access, som innebär att forskare lägger upp en tidigare version av artikeln på sin egen hemsida eller sitt lärosätes hemsida. Versionen kallas ”author’s last draft” och är skriven efter granskningsrundan, men innan förlagets sista justeringar och layout. Innehållet är dock detsamma.

Problemet med grön open access är att det kan finnas en så kallad embargoperiod innan artikeln får läggas ut. Perioden kan vara allt från 6 till 36 månader.

− Embargoperioden gör att forskare kan vara tvungna att betala för hybrid open access för att möta forskningsfinansiärernas krav. Vetenskapsrådet kräver till exempel att forskningsartiklarna görs fritt tillgängliga senast sex eller tolv månader efter publiceringstillfället, beroende på ämne.

Gratis ger lägre prestige idag

Det finns dock alternativ som inte har någon embargoperiod. Så kallad guld open access tillämpas av tidskrifter som inte kräver att läsarna är prenumeranter för att de ska få tillgång till artiklarna. Vissa av dem tar inte ut någon publiceringsavgift av forskaren, andra tar runt 1 000-1 500 euro per artikel.

Att många forskare ändå går omvägen via förlag har med traditioner att göra.

− Open access krockar med det utvärderingssystem vi har inom akademin. Det är meriterande för forskare att bli publicerade i högt rankade prestigetidskrifter, och en guld open access-tidskrift ger ofta inte samma credit.

Det här behöver ändras, betonar han.

− Vi måste ändra vårt sätt att utvärdera forskare, arbetsgrupper och lärosäten. Just nu befinner vi oss i ett slags övergångsperiod, men på sikt är det inte rimligt att betala två gånger till förlagen som vi gör nu, både prenumeration och avgifter för hybrid open access, säger David Lawrence.

Läs mer i Curie om open access:

Öppenhet är den enda vägen framåt

Forskning sprids brett via Wikipedia

Ny arena för vetenskapliga böcker

I framtiden publicerar vi forskning öppet

Text: Eva Annell
Foto: Vibeke Mathiesen

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Nadja Neumann

    Viktiga punkter som tas upp i texten! Det är jättebra att detta diskuteras. Jobbar själv med open access frågor på ett mindre lärosäte och funderar över några saker ni skriver i sista avsnittet. Läser det som om ni tycker att open access artiklar i hybrid tidskrifter inte räknas som "gold open access", vilket är intressant. Skulle ni kunna kommentera det?Hittills har jag tänkt så här: Även om businessmodellen för hybridtidskrifter och renodlade open access tidskrifter skiljer sig är open access resultatet detsamma. Betalar man en summa pengar blir artikeln fritt tillgänglig - detta är för mig "gold open access". Det som däremot gör hybridtiskrifterna lite mindre glänsande är, precis som David säger, att förlagen tjänar dubbelt. De tar betalt av forskare som vill köpa loss sina artiklar och sedan tar de betalt igen, denna gång av tex biblioteket som prenumerar på tidskriften för att komma åt artiklar som inte är friköpta. I renodlade open access tidskrifter är detta inte fallet. Samtliga artiklar blir fritt tillgängliga efter att forskarna har betalat. Det finns inga artiklar bakom betalmurar, varför detta alternativ är att föredra om möjligt. Sist men inte minst vill jag gärna tillägga en punkt som jag saknade i texten men som också gör open access till något positivt och viktigt för forskaren: upphovsrätten. Publicerar man sig i de traditionella prenumerationsbaserade tidskrifterna, förlorar man oftast upphovsrätten och i vissa fall får man inte ens mejla den publicerade artikeln till sina kollegor. Detta händer inte om man publicerar open access. Här får man sprida sina publikationer precis som man vill. Tack igen att ni tar upp viktiga frågor och jag ser fram emot kommande open access artiklar i serien.

    2016.04.22

  • Torgny Stigbrand

    Det största problemet just nu är ju att många privatpersoner blir förklädda förlagschefer på sin egen dator och publicerar artiklar i en nyetablerad tidskrift mot en kostnad av ca 15.000 kr, utan påtaglig vetenskaplig gransking. Bara under senare år har ju närmare 10.000 open access tidskrifter startats ("predatory journals"). Inte bra.

    2016.04.22