Pernilla Videhult Pierre (tv) och Moa Fransson (th) har båda vunnit den nationella tävlingen Mentor4Research. Idag är Moa Fransson affärsrådgivare vid UU Innovation och programledare för årets lokala tävling som ska hjälpa forskare i Uppsala att kommersialisera sin forskning.

Så stärks forskares entreprenörsanda

2016-03-30

Utbildning om patent och kommersialisering av forskning borde ingå i doktorandutbildningen. Det menar Pernilla Videhult Pierre som är hörselforskare vid Karolinska institutet och som 2014 vann det nationella mentorsprogrammet Mentor4Research.

I tio år har Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) drivit det nationella mentorsprogrammet Mentor4Research som ska hjälpa forskare att kommersialisera sin forskning.

I år lanseras en ny modell med lokala program och Uppsala universitet är först ut bland de svenska universiteten.

– Universitetens möjligheter att hålla i ett eget mentorsprogram har ökat. Det är en naturlig utveckling av IVA:s mentorsprogram och Uppsala universitet kommer att fungera som en bra förebild, förklarar Anders Gezelius, IVA och tidigare programansvarig för Mentor4Research.

Vinnare blev programledare

Moa Fransson, affärsrådgivare vid UU Innovation och programledare för årets Mentor4Research, var själv med och vann tävlingen 2013.

– Fram till min disputation visste jag vad som förväntades och vad jag hade att göra, efter det blev jag lite vilsen. Helt plötsligt har man ett eget ansvar för sin forskning, vad skulle jag göra med det? Jag hörde talas om programmet och sökte.

För Moa Fransson blev mentorsprogrammet en tydlig vändning. Hon upptäckte sin innovationsförmåga och bildade ett bolag för en medicinteknisk produkt.

– Det var inte så stort och svårt som jag trodde. Många forskare har en idé som inte är riktigt redo, men forskaren själv kan vara nyfiken och känna sig redo. Därför jobbar vi på att utveckla forskaren snarare än idén, förklarar Moa Fransson.

Utveckla forskaren snarare än idén

Forskarna som deltar i programmet får framförallt verktyg och ett nätverk för att utvecklas. Idén utvecklas parallellt under tiden och efter mentorsprogrammet är de flesta redo att gå in i affärsutvecklingen på riktigt.

Den kanske viktigaste framgångsfaktorn är den individuella mentorn som varje forskare får, matchningen är ett kritiskt moment för Moa Fransson som programansvarig. Genom gemensamma workshops och andra aktiviteter kommer adepterna även i kontakt med de andra mentorerna och därför är det lätt att utvidga nätverket.

– Det blir en acceleration, oavsett vilken fas man befinner sig i. Alla idéer blir inte någonting, men personerna som har idéerna utvecklas. Många forskare är idésprutor, det gäller att utveckla personen så att den kan bära idén.

Mycket handlar om att våga testa och våga göra fel, enligt Moa Fransson. För en forskare kan det kännas ovant att presentera en idé, någonting som inte alls är utprövat och bevisat. Det kan bli ganska jobbigt men utvecklar i slutändan både förmågan att vara entreprenör och en bättre forskare.

Ingen kunskap om patent

Pernilla Videhult Pierre är hörselforskare vid Karolinska institutet. Under tiden som doktorand utvecklade hon en metod för lokalbehandling av innerörat vid den typ av hörselskada som är vanlig efter behandling med cellgifter. Hon publicerade sin upptäckt, den nya metoden, utan någon tanke på patent.

– De flesta akademiska forskare inom medicin har inte någon kunskap om patent och kommersialisering. De flesta går inte heller vidare med produktutveckling.

Hon kände själv ett stort inre motstånd mot kommersialisering. Men hon hade sett ett kliniskt problem som gick att lösa och ville gå vidare. Utan patent var det i stort sett omöjligt att få pengar för vidareutveckling. Pernilla Videhult Pierre kontaktade KI Innovations AB och kom på den vägen i kontakt med Mentor4Research.

– Jag upplevde även ett motstånd från den akademiska världen. Det är fult att tänka på kommersialisering, och att tjäna pengar. Samtidigt är det just pengar forskarna tänker på hela tiden, i och med att alla ständigt söker nya forskningsbidrag. Riktigt oberoende blir man aldrig, man måste anpassa sig efter finansieringen.

Chans att få tillbaka

Hon påpekar också att kommersialisering och produktutveckling kan vara en chans att få tillbaka det man har investerat som medicinsk akademiker.

– Kommersialiseringsprocessen ger inga publikationer. Forskare lever på publikationer, det är den största frustrationen. Det är det man får pengar för. Men kommersialisering hjälper människor. Jag vill forska för att hjälpa människor, inte för att publicera.

Pernilla Videhult Pierre vann Mentor4Research 2014. Hon är fortfarande verksam som forskare, men tack vare programmet fick hon kontakt med ett bioteknikföretag. Det har lett till att hon nu driver ett nytt projekt för att utvärdera en alternativ metod. För detta har hon fått pengar från Vinnova.

Hon tycker att kunskap om patent och kommersialisering borde ingå i doktorandutbildningen, eller att man åtminstone borde se till att någon i forskargruppen har den kunskap som krävs ifall man vill gå vidare med en upptäckt.

– Det gäller att vara rädd om sin upptäckt om man vill hjälpa människor. Därför måste kunskapen öka. Det skulle vara bra för Sverige, vi har lite för lite entreprenörsanda.

Viktigast är nyfikenheten

Just nu pågår urvalsprocessen för det lokala mentorsprogrammet vid Uppsala universitet. Det blir ungefär tio forskare från sex olika vetenskapsområden. Livsvetenskap dominerar men även andra ämnen, till exempel från den humanistiska fakulteten, finns representerade. Sedan blir det en kick-off som följs av olika workshops under året.

Moa Franssons generella råd är att vara nyfiken och inte oroa sig för att inte veta hur man ska göra.

– Det är lätt att tänka ”Men ska lilla jag bilda ett bolag?” eller att känna att alla andra har kommit mycket längre. Det viktigaste är att man är nyfiken, och redo att ta ett kliv fram. Sedan tillhandahåller vi verktygen för resten.

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Pär Rönnberg