Linda Shamma är främst knuten till forskningsklustret Curating the City som ingår i kulturarvssatsningen Critical Heritage Studies.

Konstnär och forskare – två världar möts  

2015-12-01

Linda Shamma är en konstnär som forskar genom sina konstprojekt. Just nu arbetar hon som projektassistent och är knuten till forskningsklustret Curating the City på Göteborgs universitet. På sikt kommer hon kanske att doktorera.

Linda Shamma ser lite blank ut på ögonen. Förkylningen kom som en oönskad fripassagerare på tåget från Stockholm till Göteborg. Sedan i juli är Linda Shamma varannan vecka i Göteborg, anställd som projektassistent på institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet och Högskolan för design och konsthantverk, HDK.

Hon är främst knuten till forskningsklustret Curating the City som ingår i kulturarvssatsningen Critical Heritage Studies. Förutom administrativa uppgifter ska hon utifrån sitt eget perspektiv beskriva de kopplingar som finns mellan institutionen för kulturvård och HDK.

Att stå mitt emellan två olika institutioner för att förstå vad de har gemensamt är en uppgift som kanske passar henne bättre än någon annan.

– Jag finner mig själv oftast i olika mellanlägen.

Reflekterat över sin identitet

Linda Shammas ämnen är hybrid, hybriditet och hybridicering. Mycket förenklat kan man säga att en hybrid uppstår när två världar möts. På ett sätt känner hon sig själv som en hybrid. Linda Shamma är resultatet av en svensk mamma och en palestinsk pappa, men hon växte upp i Söderhamn med sin mamma.

Med sitt ”konstiga” efternamn och sin blonda mor i kontrast till sitt eget mörkare utseende blev Linda Shamma ifrågasatt av de andra barnen. Vem var hon egentligen? Var kom hon ifrån?

På mellanstadiet bytte hon skola och efternamn. Linda Shamma blev Linda Östrand. Från att ha blivit behandlad som främmande och konstig blev hon nu sedd som spännande och exotisk.

– Det fick mig att tidigt reflektera över detta med identitet.

Dessa erfarenheter utgör grunden till hennes forskning. Redan under gymnasiet gjorde hon ett porträtt där hon lät bilden av en hund sammansmälta med sitt eget ansikte. Hon sökte till Konstfack och utbildade sig till bildlärare samt tog en master i fri konst.

Vill bidra till forskarvärlden

De flesta konstnärer arbetar i någon form utforskande med sin konst. Men Linda Shamma skiljer på det och att forska om och genom konst. Allt hon gör är inte forskning, en del är helt enkelt konst. Men i hybrid-projekten har hon hela tiden syftat till att bidra till forskarvärlden genom att utforska företeelser, tillgängliggöra resultaten och förankra dem i samhället.

Det har hon gjort genom att samarbeta med olika yrkesgrupper som biologer, kriminaltekniker, ingenjörer och forskare. Linda Shamma för också ut sina reflektioner på forskarseminarier och i samband med föreläsningar hon hållit för mastersstudenter, doktorander och forskare i olika sammanhang. Genom respons från åhörarna har hennes forskning stötts och blötts, ifrågasatts och utvecklats.

Hennes artikel ”Notions of a hybrid” finns att läsa på Linköpings universitets hemsida, sedan hon deltog i forskningskonferensen ACSIS 2013 On the move.

– Jag ser mig själv som både forskare och konstnär. Jag har ju kunnat ägna mig åt min forskning trots att jag inte haft någon doktorandtjänst, säger Linda.

Skulle hon vilja publicera sig i fler vetenskapliga sammanhang?

– Jag tycker alltid det är en bra poäng att nå fram vetenskapligt, men ibland är vetenskapen alltför inåtvänd. För mig är det en naturlig växelverkan mellan forskning och konst. Forskningen öppnar en ny plattform för konsten, men konsten kan samtidigt vara en plattform för forskningen.

Med en glimt i ögat och ett stänk av allvar säger Linda Shamma att hon är en modern Leonardo Da Vinci. På 1400-talet när det italienska universalgeniet levde så låg forskning och konst nära varandra. Da Vinci själv var ju konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker och filosof! Senare separerades konsten och forskningen, men enligt Linda Shamma närmar de sig åter.

Chans att fördjupa sig

Tidigare såg hon en fördel med att inte vara knuten till en specifik institution. Det har gett henne möjlighet att samarbeta med flera olika universitet, forskare och yrkesgrupper. Medel har hon fått från Konstfack för konstnärlig forskning och utvecklingsarbete och fonderna Kulturbryggan och Innovativ kultur.

Idag ser hon dock många fördelar med att vara anställd vid en institution.

– Det känns som om jag är redo för det nu och jag inser att det kan vara gynnsamt för min forskning. Det skulle ge mig möjlighet att fördjupa min forskning under en längre tid.

Institutionerna hon arbetar för nu är miljöer hon tror skulle fungera väl ihop med hennes egna forskningsidéer.

– Jag ägnar mig inte åt forskning på den tjänst jag har nu. Den här hösten vill jag formulera mina tankar kring hur jag vill gå vidare med hybrid-projektet. Jag kan få input till det genom de seminarier jag deltar i och den feedback jag får från deltagarna.

Ge input till eget projekt

Ingrid Martins Holmberg, universitetslektor inom kulturvård och Linda Shammas arbetsledare på institutionen, bekräftar detta:

– Linda hjälper oss att utveckla forskningsplattformen Curating the City och förhoppningsvis kan erfarenheten från att arbeta som projektassistent på universitetet ge input i hennes eget projekt. Därför har vi gett henne utrymme att presentera i vår seminarieserie. En intressant seminariediskussion kan bidra till hennes projekt.

Att forska utan att vara doktorand eller disputerad är ytterst ovanligt, enligt Ingrid Martins Holmberg, och på hennes egen institution förekommer det inte alls.

Att arbeta som projektassistent under en period är däremot rätt vanligt. Det innebär dock inte automatiskt att man fortsätter arbeta inom universitetet eller försöker bli antagen som doktorand.

Gå vidare med sin forskning

Linda Shamma låter sig nog knappast avskräckas. Hon funderar som bäst på hur hon vill gå vidare med sin forskning.

– Tidigare har jag undersökt hybriden som figur och företeelse. Jag har applicerat min konst och forskning inom olika kunskapsområden. Jag har utforskat kulturell hybriditet med rötter i postkolonial historia och biologiska betydelser av begreppet.

– Det har lett till att jag nu snarare än att undersöka hybriden och hybriditet kommit att utforska hur begreppet kan användas för att förstå vad som händer med oss när vi möter kulturer, former och identiteter som vi uppfattar som främmande.

Återstår att se om Linda Shamma så småningom kommer att doktorera. Idéer, drivkraft och viljestyrka råder det i varje fall ingen brist på.

Text: Anna Rehnberg
Foto: Anna Rehnberg