Få medlemmar i den amerikanska kongressen har en vetenskaplig eller teknisk bakgrund. För att politiker ska förstå forskningen måste forskare anpassa sin kommunikation.

För att få politiker att förstå forskning

2015-10-20

Efter andra världskriget insåg man i USA samhällsvärdet av grundforskning och införde ett system som skulle stödja den akademiska forskningen. Men för att politiker idag ska förstå forskning krävs att forskare anpassar sin kommunikation.

Tobin Smith är vicepresident vid Association of American Universities och arbetar med policyfrågor. Just nu fokuserar han mycket på innovation och lagstiftning inom biomedicin. En av hans uppgifter är att visa för allmänheten varför forskning är relevant för samhället. Han kallar det för kommunikation mellan olika kulturer.

– Ett exempel är ett pris som heter Golden Goose Award där man lyfter fram forskning som verkade ganska irrelevant när det begav sig, men som har varit av stor betydelse i ett senare skede. Uppfinningen av laser, till exempel, eller fluorescerande proteiner som har blivit ett viktigt verktyg i den biomedicinska forskningen. Det är ett sätt att förklara värdet av grundforskning för lekmannen, säger han.

Efterlyser bättre kommunikation

Tobin Smith menar att själva forskningspolitiken, att bedriva politik som gynnar forskningen, underlättas av att det finns ett brett stöd i samhället för forskning, trots ett underskott i statsbudgeten.

Att påverka politiken och utforma policyer med hjälp av forskning är däremot något svårare, enligt honom. Han efterlyser en bättre kommunikation av forskningsresultaten och vetenskapliga fakta.

– Det är särskilt viktigt eftersom få medlemmar i kongressen har en vetenskaplig eller teknisk bakgrund. De behöver helt enkelt mer information som de kan använda som underlag för sina beslut.

Dessutom menar Tobin Smith att det i dagsläget kan vara svårare för forskare att få kongressens medlemmar att lyssna.

– Just nu är kongressen ganska polariserad, många av dem som har blivit valda är ideologer och befinner sig i var sin ände av den politiska skalan. Det är mycket svårare att få uppmärksamhet för vetenskapliga fakta hos individer som redan har bestämt vilken åsikt de har, än från dem som befinner sig någonstans i mitten.

Politiker borde lyssna

Men politikerna borde lyssna, eftersom de ska utforma policyer som dels ska grunda sig på vetenskapliga fakta och dels kommer att påverka det vetenskapliga arbetet. Som exempel nämner Tobin Smith åtgärder mot klimatförändringar och beslut kring användningen av foster för forskningsändamål.

– Dialogen mellan politiker och forskare kan helt klart bli bättre. Forskare måste bli bättre att kommunicera och inse värdet i att förmedla varför deras forskning är viktig och hur den kan bidra till samhället. Fler forskare borde bli ”civic scientists”, civila forskare, på det sättet, förklarar Tobin Smith.

Han påpekar också att politiker måste bli bättre på att tänka mer långsiktigt och ha en förståelse för att det kan gå lång tid mellan resultat och applikation.

– Det blir sällan mätbara effekter på en gång, som nya produkter eller nya jobb. Det finns ett sug efter snabb omvandling av resultat, men då gäller det också att kunna stödja utvecklingen. Inom förnybar energi finns en ovilja att subventionera och då blir det också svårare att få snurr på den marknaden.

Presentera fakta, inte lösningar

De flesta politiker och lagstiftare har en eller flera forskare som de kan vända sig till om de har några frågor. Men det saknas en mekanism för att förse politikerna med vetenskaplig fakta på ett organiserat sätt. The National Aacademy of Sciences tar fram välskrivna rapporter, men dessa tar oftast lång tid att producera och är inte riktigt anpassade till politikernas snabba tempo. Den direkta kommunikationen passar ofta bättre.

– För både forskare och politiker är det viktigt att komma ihåg att forskningsresultat bara kan erbjuda fakta och information, men aldrig lösningen. Det är upp till politikerna att ta fram en policy, inte forskarna, påpekar Tobin Smith

Forskare flyttar in i kongressen

Ett annat sätt att främja kommunikationen mellan forskare och politiker är att erbjuda forskare möjlighet att vistas och arbeta i kongressen under en viss tid, oftast ett år.

– Det är vanliga forskare som jobbar för kongressen och därmed får en direkt möjlighet att påverka. Både forskare och politiker lär sig av varandra och det händer rätt ofta att forskare blir kvar och börjar jobba med politik, förklarar Erin Heath, vice vd för samarbetskontoret mellan regeringen och American Association for the Advancement of Sciences (AAAS).

AAAS erbjuder ett stipendium, AAAS Science & Technology Policy Fellowship, som gör det möjligt för forskare att vistas i Washington.

Det viktiga är att etablera en relation, mötet mellan forskare och politiker i kongressen kan vara en viktig början på det.

– Sedan måste forskarna helt enkelt göra sina läxor. De ska bestämma sig för vilket budskap de ska kommunicera, och sedan hålla det kort. Den personliga kontakten är lika viktig, påpekar Erin Heath.

Budskapet ska också vara lätt att komma ihåg och det ska framgå varför det är viktigt.

– Det gäller inte bara den egna forskningen utan också på en mer generell nivå, för att skapa en förståelse för hur forskning fungerar.

Alla kan göra någonting

Erin Heath skulle vilja att fler forskare engagerar sig, inte bara i kongressen utan även på lokal nivå eller delstatsnivå. Många viktiga beslut tas där också, inte minst vad det gäller skolor och utbildning.

– Alla kan göra någonting. Det kan vara alltifrån ett litet bidrag som att skriva en debattartikel i tidningen eller ett karriärbyte för att aktivt jobba med policyfrågor.

Läs också i Curie: Bushs väckte intresset för politik

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Lawrence Jackson / White House / Gamma

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Peter Stilbs

    Stora delar av forskarsamhället i dag fungerar bara som propagandaorgan för politiska syften, och styrs dit genom finansieringsmekanismerna och vetenskapliga missfoster som "EU-ramprogram". Politikerna är överhuvudtaget inte intresserade av vetenskapen i sig, mer än för att legitimera egna syften

    2015.10.23