Media väger evidens mot nyhetsvärde

2015-09-09

När media avgör vilka forskningsresultat som ska lyftas fram vägs god evidens mot andra kriterier, som nyhetsvärde och läsarintresse. Och evidensen väger tungt för Maria Gunther, vetenskapsjournalist på Dagens Nyheter. – För mig är det bland det viktigaste när jag väljer vad jag ska skriva om. Bra vetenskapsrapportering måste handla om bra vetenskap.

Trots att intresset för vetenskapsnyheter är stort hos mediekonsumenter, enligt undersökningar som gjorts, har dagstidningarnas vetenskapsredaktioner krympt och ibland försvunnit helt.

På Dagens Nyheter är Maria Gunther numera ensam vetenskapsjournalist. Hon har själv forskarbakgrund, vilket ger henne vissa verktyg för att kunna bedöma kvaliteten på den forskning hon skriver om. Men allmänt tror hon att tidspress och underbemanning är en förklaring till att det numera är lätt att sprida illa gjorda forskningsstudier.

Förbättra sina kunskaper

Journalister behöver förbättra sina kunskaper i argumentationsanalys och statistik om de ska kunna upprätthålla en hög kvalitet i sin forskningsrapportering, anser Karim Jebari på Nätverket för evidensbaserad policy.

– Hela evidensfältet förutsätter en korrekt användning av statistik som verktyg, men det är ett svårt område, säger han och Maria Gunther håller med honom.

– Hur forskare behandlar mätresultat är mycket olika och man kan ibland behöva rådgöra med statistiker för att se hur väl ett resultat håller. Statistik är det jag oftast ber om hjälp med, säger hon.

Inom vetenskapsjournalistiken är det inte möjligt att i alla sammanhang ställa olika uppfattningar mot varandra, om man samtidigt ska värna om god evidens. Eller som Karim Jebari uttrycker saken: Vetenskap är ingen demokratisk verksamhet där allt är lika legitimt och alla har en röst.

Motsatta uppfattningar

Liknande tankar är Claes Tullin, forskningschef på SP Energiteknik, inne på. Han kallar tendensen att ställa motsatta uppfattningar mot varandra för ”medias mekanism”. Detta blir extra problematiskt i klimatfrågan, menar han.

– Närmare 100 procent av forskarsamhället är överens om att människan påverkar klimatet, att detta redan nu får olyckliga effekter och att det kan få förödande konsekvenser i framtiden.

Endast ett fåtal inom forskarkåren delar inte den analysen, enligt Claes Tullin.

– Då kan man inte, som man ofta gör, låta en företrädare för varje läger mötas i TV-debatter till exempel. Det ger utrymme för en populism som breder ut sig och som är ett lika stort spöke som klimathotet, säger han.

Efterlyser samarbete

Han efterlyser i stället ett konstruktivt samarbete mellan journalistiken och forskarsamhället när det gäller klimatfrågan.

– Man kan ha ett samarbete som självständiga parter. Jag tror att media behöver samverka mer med forskare för att kunna ge en evidensbaserad rapportering.

Det behöver inte hindra dem från att också granska forskning, avslöja fusk eller att forskningsmedel används fel, framhåller han.

– Men om vi har ett samhälle där vi globalt behöver ta oss i kragen blir det svårt om inte media har en ansvarsfull rapportering, säger han.

Maria Gunther håller med om att balanskravet inte är tillämpligt på klimatområdet, där evidensen väger tungt för en majoritet av forskarkåren. Men oftast är bilden betydligt mer komplex. Det kan finnas såväl disciplinstrider som motstridiga forskningsresultat.

Balanskravet viktigt

När det gäller åsikter och konflikter är balanskravet viktigt. Och när en ny rapport som står i strid med tidigare forskning presenteras är det rimligt att journalistiken belyser äldre studier för att ge ett perspektiv, tycker hon.

– Själva granskningen av nya resultat ska forskarvärlden själv stå för. De testas oerhört hårt. Från journalistikens perspektiv handlar det framför allt om att kontrollera att den granskningen är riktigt gjord, säger hon.

När det gäller Claes Tullins tankar om samarbete mellan forskarvärlden och media ser Maria Gunther inte några större hinder för det och olika former av samarbete finns redan. Men för att behålla trovärdigheten är det ändå viktigt att hålla fast vid olika roller, speciellt i klimatfrågan, menar hon.

– Forskarna bedriver forskning och presenterar sina resultat. Jag som vetenskapsjournalist rapporterar om vad de kommit fram till, utan att slå över till att bli agitator eller miljöaktivist, och sedan får politikerna dra slutsatser och agera, säger hon

Media har ett ansvar

Samtidigt har media ett visst ansvar för konsekvenserna av sin rapportering, tycker hon.

– Jag minns en studie som undersökt hur stor andel av de barn som behandlats för övervikt som gick ut gymnasiet. Den var illa gjord och skapade löpsedlar som antydde ett direkt orsakssamband mellan övervikt och dåliga skolresultat. Hur känner sig ett överviktigt barn som passerar en sådan löpsedel? Ska vi strunta i det?

Det kan förstås komma andra studier som, till skillnad från det här exemplet, har god evidens och som samtidigt är kontroversiella, påpekar hon.

– Då bör man diskutera redaktionellt hur det ska hanteras. Jag tycker att en viktig uppgift för vetenskapsjournalistiken är att sätta in forskningen i ett sammanhang, säger Maria Gunther.

Läs också i Curie: När kan evidens ge politiker svar?

Text: Yvonne Busk
Foto: Jonas Ekströmer / TT Nyhetsbyrån

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Zita Tersman

    Hur kan du bedöma, Maria Gunther, att studien om barns övervikt som pågår var dålig? Vad i designen var dåligt? Det enda hittills dåliga var att en ej kompetent dietist uttalade sig om statistiska samband mellan skolresultat och övervikt- baserat på register, sk epidemiologisk forskning. DN publicerade. Svenska folket är registrerat från moderlivet till graven i stort antal register, inklusive skolbetyg och födelsejournaler och moders rökning under graviditet. Hur sanna dessa data sedan är bör ifrågasättas av media och granskas varje gång nån vill publicera epidemiologiska studier i synnerhet beteendekorrelerade. PS. Statistiskt signifikans kräver normalfördelad population och 0.05 % konfidens betyder att 30 av 100 INTE är typiska. 30! Korrelationer är heller inte evidens. Säger inget om orska och bör vara över 0.72. Hur svårt kan det vara?

    2015.09.11

  • Valter Ström

    Sorgligt att läsa.'Evidensbaserad' kunskap verkar vara en eufemism för flockmentalitet. 'Tyck som vi så blir vi fler, och då står du inte utanför (eg pengarna).'Och varför ska just klimatfrågan undantas från att granskas? Argumentet 'För att behålla trovärdigheten' anser jag vara ett uttryck för precis motsatsen!Claes Thulins refererande till 'nästan 100%' är vilseledande. Att koldioxid har ett par vibrationsmoder som växelverkar med IR är - vad jag vet - helt ostridigt. Sedan skiljs uppfattningarna om vad som blir effekten av höjda nivåer. De flesta forskare torde också anse att detta - i princip - höjer temperaturen. Men hur mycket? Och här spretar uppfattningarna en hel del, och framför allt har man fortfarande (efter +20 år med IPCC) inte några användbara prognoser/scenarier!Maria Gunthers och Claes Tullins ståndpunkter att (hennes?) trovärdighet skulle ifrågasättas och att en skrämmande populism skulle breda ut sig (hur ser tankefiguren ut som skapar ett dylikt uttalande??) om avvikande åsikter finge komma till tals verkar på mig som att de börjar bli bekymrade över att sådana åsikter ändå slinker ut i media.

    2015.09.11