När kan evidens ge politiker svar?

2015-09-08

Politiska beslut bör grundas på vetenskaplig evidens och helst på resultat från randomiserade kontrollstudier. Det är budskapet från Nätverket för evidensbaserad policy, som bildades i våras. Men kontrollstudier är inte det enda sättet att samla in kunskap, och ibland måste evidensen vägas mot etiska aspekter vid politiska beslut, betonar de personer som Curie pratat med.

Inom den evidensbaserade medicinen har randomiserade kontrollstudier – alltså studier där slumpvis utvalda grupper blir föremål för en åtgärd och sedan jämförs med en kontrollgrupp – blivit den gängse metoden. Och enligt Nätverket för evidensbaserad policy kan den med fördel användas inom alla politikens områden. De betonar att styrkan i randomiserade kontrollstudier är det slumpmässiga urvalet.

– Vill vi exempelvis veta hur vi får människor som är nyanlända i Sverige i arbete kan vi göra en randomiserad studie genom att tre slumpvis valda kommuner använder olika strategier som sedan jämförs. Då blir det just den åtgärd man vill pröva, och inte andra faktorer, som ger utslag i resultatet, förklarar en av nätverkets medlemmar, Karim Jebari, postdoktor i filosofi vid Institutet för Framtidsstudier.

Andra sätt också viktiga

Även Ingemar Bohlin, docent i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet, anser att beslutsfattande så långt det är möjligt bör bygga på vetenskaplig grund. Men den specifika betydelsen av begreppet evidens som förts in med den evidensbaserade medicinen är kontroversiell, eftersom den kopplas hårt till två specifika metoder – randomiserade kontrollstudier och metaanalyser, menar han.

– Den kunskap som lyfts fram med hjälp av expertpaneler och vetenskapliga kommittéer är ofta i hög grad relevant i politiken, trots att arbetet inte är lika formaliserat som i randomiserade kontrollstudier och metaanalyser, säger han.

Att sammanställa översikter av forskningsresultat är en viktig del i arbetet med att få fram ett gediget kunskapsunderlag för politiken, anser Ingemar Bohlin.

– I Sverige har vi SBU, som utarbetar systematiska översikter på det sätt som har etablerats i evidensbaserad medicin. Detsamma gäller i stor utsträckning Skolforskningsinstitutet, som startade i januari.

Men internationellt är även helt andra sätt att sammanställa vetenskapliga studier viktiga, till exempel vid FN:s klimatpanel IPCC och IARC (knutet till WHO) som samlar forskningsresultat om cancerogena ämnen.

– I dessa organisationers arbete ges varken randomiserade experiment eller metaanalys någon viktig roll, säger Ingemar Bohlin.

Hämta kunskap från vetenskapen

Bengt Westerberg har mångårig erfarenhet från såväl politiken som från olika utredningsuppdrag. Han var folkpartiledare mellan 1983 och 1995 och han har varit socialminister och riksdagsledamot.

Han påpekar att det länge funnits en ambition i svensk politik att hämta kunskap från vetenskapen. Själv brukade han som socialminister samla forskare och de som arbetade på departementen för att bygga upp en kunskapsbas. Ofta finns forskare med i offentliga utredningar. Det han noterat är att tempot i statliga utredningar drivits upp.

– Tidigare kunde man avvakta resultat av utredningar som pågick i tio år. Då kunde forskning initieras och genomföras inom ramen för utredningen. Det tålamodet finns inte idag. Nu är det vanligt med ett eller två år, och då får man luta sig mot redan genomförd forskning.

Evidensbaserad policy är alltså inte nytt i Sverige, men man ska samtidigt inte ha en övertro på vad den kan åstadkomma, menar Bengt Westerberg.

– Vi har en rad frågor som vetenskapen inte kan ge svar på, oavsett vilka metoder man använder. Samtidigt finns det vetenskaplig kunskap som inte tas tillvara i politiskt beslutsfattande. Klimatfrågan till exempel, säger han.

Beskriva världen

Karim Jebari håller med om att till exempel frågor som är kopplade till moral och etik, inte kan belysas med vetenskaplig evidens.

– Politiska värderingar är politikens arena. Men ideologier rymmer också en samhällsanalys som ofta gör anspråk på att beskriva världen och som gör intrång på vetenskapens område.

På senare tid har politiken blivit så identitetsbärande, menar han.

– Det är så viktigt att markera tillhörighet till en viss politisk ”klan” att man inte ens vill titta på möjligheten till en icke-ideologisk kunskap om världen, säger han.

Etik före evidens

Emma Frans är postdoktor vid University of Oxford och forskar kring långsiktiga effekter av centralstimulerande ADHD-läkemedel. Hon anser att randomiserade kontrollstudier är den bästa metoden när det gäller att testa kortsiktiga effekter av läkemedel, men att den är begränsande när den används inom andra områden.

Emma Frans vill också lyfta fram vikten av de etiska aspekterna när det gäller politiska beslut, till exempel inom skolområdet.

– Om man i skolan gör ett IQ-test på eleverna och sedan delar in i dem efter det kanske de skulle prestera bättre. Men är det okej att se på människor och intelligens på det sättet? Värderar vi mest att alla ska ha likvärdig skola eller att ha de mest högpresterande eleverna? Ibland måste etiken gå före evidensen, säger hon.

Ja, etiska begränsningar finns. Men man kan också ha etiska synpunkter på jättelika samhällsexperiment som kommunaliseringen av skolan, tycker Karim Jebari.

– Det har påverkat massor av människor i flera generationer. Men eftersom alla kommuner var med, och ingen kontrollgrupp fanns, gav det inte någon kunskap alls. Alternativet hade kunnat vara en randomiserad studie i några slumpvis utvalda kommuner.

Läs också i Curie: Media väger evidens mot nyhetsvärde

Text: Yvonne Busk
Foto: Ingemar Berling / Scanpix Sweden, Adam af Ekenstam

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Mara

    Det är inte enbart genom randomiserade studier som man kan visa kausala samband. Det finns andra experimentella design som kan ge indikationer. Man kan också göra analyser av tillgänglig longitudinell data för att undersöka förändringar.

    2015.09.11

  • Gerth Öhman

    Det genomgående metodfelet: När man läser de inlägg som kommit från mycket duktiga och framgångsrika personer så frågar man sig varför det år 2015 inte hänt så mycket inom aktuell domän. Svaret på detta kan identifieras i en examinerad licentiatavhandling 2012 vid Miun, som faktiskt uppmärksammats stort internationellt. Flera länder har hört av sig.Författaren beskriver i Lic-avhandlingen den progression, som id'eer genomgår över tid från 'Limbic system' till både uppfinning och innovation. Med andra ord är valideringen av progressionens innehåll viktigt och inte det slutresultat (innovation) som inläggen beskriver. I en enkel populärvetenskaplig beskrivning avsedd för ungdomar kan detta visualiseras enligt följande. Lilla Kalle kommer hem för sent på kvällen. Han får skäll av sina föräldrar och får gå och lägga sig. Men progressionen var att kalle var på väg hem i rätt tid och mötte en kamrat som var ledsen och grät. Han gav sig tid att hjälpa sin kamrat, vilket tog lång tid. Han kom därför hem för sent. Jag summerar det ovanstående till att progressionen är viktig både för visualisering av metoden och validering av slutresultatet.

    2015.09.11

  • Anette Wickström

    Nätverket för evidensbaserad policy har en tro på att randomiserade studier som sker i en labmiljö går att överföra på grupper av människor i olika kontexter. När man använder argument om evidens på det sättet utgår man ifrån att det är den valda strategin som har haft effekt. Studier som tittar på praktiken och hur verksamheter genomförs i verkligheten visar dock att varje strategi blir unik när den genomförs. Att till exempel ta hand om nyanlända är en verksamhet som inte går att kontrollera på samma sätt som man kontrollerar labprover. Verksamhet för nyanlända handlar om att kunna vara flexibel, se olika individer, skapa goda sociala relationer och anpassa verksamheten till det specifika sammanhanget. En statistiker skulle hävda att effekten som det talas om i ett sådant sammanhang rör sig om så kallade förväxlande faktorer. Eftersom varje verksamhet genomförs på sitt specifika sätt är det omöjligt att säga vad som har påverkat de nyanlända.

    2015.09.11

  • Lars Hellström

    Påminner mig om en strid inom pedagogiken, som tydligen är synnerligen skarp i USA, om huruvida man (enligt psykologitraditionen) skall följa medicinens krav på emiri med stora studier där allt som kan tyckas subjektivt har eliminerats, eller om det (enligt tradition från humaniora) går att få fram kunskap även på andra sätt. Problemet med de stora statistiska studierna är att de tenderar att kräva en förenkling av den information som inhämtas (t.ex. att en informants svar klassificeras som antingen rätt eller fel, inte att man kan undersöka varför svaren blev som de blev) eftersom studien annars inte går att genomföra, och att detta i sin tur tenderar till att leda till en trivialisering av forskningsfrågorna.Det stora problemet när det gäller kontakten mellan politik och forskning är nog inte så mycket empirimetodiken, utan valet av definitioner. Det är oerhört vanligt att en politiker svänger sig med ett begrepp som låter relevant (t.ex. utanförskap), men där det visar sig att begreppet getts en definition som är helt godtycklig. Journalister är alltför sällan beredda att ifrågasätta tveksamma definitioner.

    2015.09.11

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter