Omedvetna fördomar och för liten valfrihet i barnomsorgen. Det är några av anledningarna till bristen på jämställdhet i akademin, enligt Lynn Kamerlin.

Så kan akademin bli mer jämställd

2015-08-28

I Sverige är bara var femte professor en kvinna. Fördomar, osynlighet och svårigheter att förena familj och karriär är några av anledningarna. Det menar Lynn Kamerlin, ordförande för Young Academy of Europe.

Fler kvinnliga professorer i samma rum än vad jag har sett under en hel karriär som forskare – så sammanfattade en av deltagarna symposiet ”Pathways to Excellence: Experiences of Illuminating Women in Science” som hölls i Uppsala i juni.

– Jag reagerade verkligen på den kommentaren, det var precis det jag ville uppnå. Det behövs tillfällen där man visar upp en kritisk massa av framgångsrika kvinnor inom forskningen, annars går de så lätt förlorade bland alla manliga professorer, säger Lynn Kamerlin, forskare vid Uppsala universitet och ordförande för Young Academy of Europe (YAE).

Arbete för jämställdhet

Symposiet var en del av YAE:s arbete för jämställdhet inom akademin. Att synliggöra dessa excellenta forskare och därmed inspirera var ett av målen för symposiet. Ett annat mål var att diskutera de problem som finns för kvinnor inom akademin.

Lynn Kamerlin har läst på om statistiken: i Sverige är bara 20 procent av alla professorer kvinnor trots att kvinnor utgör lite mer än hälften av alla disputerade. Inom Europa ligger Sverige någonstans i mitten (se faktaruta). Lynn Kamerlin pekar på ett stapeldiagram som visar fördelningen mellan män och kvinnor inom akademin.

– Många tror att det finns färre kvinnliga professorer för att kvinnorna lämnar akademin i större utsträckning. Men det är inte sant, de finns kvar men stannar på lägre positioner, säger hon.

Lynn Kamerlin forskar själv inom teoretisk kemi och beräknar strukturer av molekyler. Hon tillhör därmed life science-området som särskilt präglas av hård konkurrens. På grund av den stora konkurrensen är det inte bara svårare att få forskningsmedel, statistik från både Vetenskapsrådet och Europeiska forskningsrådet, ERC, visar att mycket färre kvinnor söker bidrag för sin forskning.

Fördomar och förminskning

Ett stort problem är omedvetna fördomar. En studie från 2012 använde sig av två exakt likadana fiktiva ansökningar för en anställning vid ett universitet – i det ena fallet sökte en man, i det andra en kvinna.

Mannen favoriserades av alla som skulle värdera ansökningarna, även av kvinnorna. Mannen beskrevs som mer kompetent, både inom ämnet och socialt. Han erbjöds dessutom mentorskap och en högre lön. Studien har varit en ögonöppnare för många och gjort det tydligt att de flesta människor har omedvetna fördomar som missgynnar kvinnor. 

Ett annat problem, som också nämndes av nästan alla talare vid symposiet, är det som på engelska kallas för ”impostor syndrome”. Det betyder att man nedvärderar sin egen kompetens och är rädd för att bli påkommen som en bluff eller någon som lurar folk. Ett tankessätt som är särskilt vanligt bland kvinnor på höga positioner.

Familj, karriär eller båda?

Lynn Kamerlin påpekar även någonting annat, något som hon kallar för elefanten i rummet: den långa föräldraledigheten och barnomsorgen i Sverige.

– Det finns i stort sett inga möjligheter till barnomsorg innan barnet är ett år. Och även när barnet sedan går på förskola är det kutym att hämta tidigt, före klockan 16. Det är fortfarande så att kvinnan tar det största ansvaret och det betyder att hon först är borta från forskningen en längre period och därefter bara kan jobba korta arbetsdagar, förklarar Lynn Kamerlin.

Hon är medveten om att den åsikten inte är den populäraste i ett land som anser sig ha ett bra system för föräldraledighet och barnomsorg. Men hon har forskningen på sin sida.

En nyligen publicerad studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitiskt utvärdering (IFAU) pekar på ett samband mellan längden på föräldraledigheten och löne- samt karriärutvecklingen. Ju längre kvinnan är borta, desto sämre blir hennes möjligheter att avancera till högre positioner. Det gäller både jobb inom akademin och inom industrin.

För lång frånvaro för kvinnor

Socialförsäkringsministern Annika Strandhäll har nyligen också tagit upp att det ojämna uttaget av föräldraledigheten leder till en för lång frånvaro från jobbet för kvinnor och därmed till en minskad jämställdhet.

– Sveriges system är familjevänligt men inte karriärvänligt. För att få ihop familj och karriär krävs det både ett personligt nätverk och en viss infrastruktur som underlättar för dem som vill göra karriär i yrken med hög konkurrens.

Utan detta stödsystem, menar Lynn Kamerlin, skapas en situation där bara de som har högre lön och därmed kan köpa tjänster i större utsträckning kan nå de högre nivåerna i karriären.

– Då blir karriär också en klassfråga.

Barnomsorg på universitet

Hon har själv sett att det kan fungera, att kvinnor kan göra en akademisk karriär fastän de har flera barn. Lynn Kamerlin har också sett hur män drabbas av samma problematik när de blir den förälder som tar mer ansvar för familjen, till exempel efter en skilsmässa. Hon menar att det finns en relativt enkel lösning och det är att bygga upp en bra barnomsorg vid universiteten.

– Vid många universitet i USA är det redan så. Man lämnar sina barn i trygga händer redan från tre månaders ålder och har dem samtidigt nära sig. Det och längre öppettider möjliggör en akademisk karriär för kvinnorna.

Lynn Kamerlin påpekar vikten av olika valmöjligheter.

– Naturligtvis ska det finnas föräldraledighet och möjlighet att stanna hemma länge om det är det föräldrarna vill. Men likväl borde det finnas möjlighet till en tidigare barnomsorg.

I Sverige finns bara ett val, barnomsorg från att barnet har fyllt ett år. Alternativet att ordna privat barnomsorg skulle bli alldeles för dyrt och är orealistiskt med en forskarlön som bas. Resultatet blir att många kvinnor är borta från forskningen alldeles för länge.

Fixa det enklaste först

Lynn Kamerlin betonar att det i grunden behövs en strukturell förändring. Fler kvinnor måste in i systemet och synas och någonting måste göras åt de omedvetna fördomarna. Det finns många frågetecken, varför söker till exempel färre kvinnor projektbidrag från Vetenskapsrådet eller från ERC?

Hon förespråkar ett mycket aktivt arbete med dessa frågor, men under tiden föreslår hon att universiteten ordnar det som faktiskt går att åstadkomma redan nu – en bättre barnomsorg. Hennes arbetsplats, Biomedicinskt centrum i Uppsala, är tillräckligt stort för att kunna öppna en egen förskola, menar hon.

– Vi börjar där och öppnar ett dagis. Då har vi i alla fall kommit ett steg längre och kan jobba vidare med alla andra frågor.

Läs också i Curie: Kvinnor lockar kvinnor att forska

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Maskot / TT

7 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Cecilia

    Är det omöjligt att vara förälder på heltid i ett halvår och samtidigt göra akademisk karriär? Att vi inte kommit längre när det gäller gemensamt ansvar för familj och barn är tragiskt. Självklart behövs kvinnliga och manliga förebilder som visar att det är möjligt att förena karriär och familj. Akademin borde vara föregångare och inte acceptera något annat än lika delad föräldrapenning. /Kvinna och professor med fyra barn.

    2015.09.04

  • Vetenskapskvinnan

    Det är bra med initiativ att bekämpa den brist på lika villkor som råder inom den akademiska världen, men också symptomatiskt att rummen var fyllda av kvinnor när det är en fråga vi alla måste jobba med tillsammans.Det finns tyvärr många sätt att nedvärdera och osynliggöra kvinnor. En beräkning visade att det är mer än 2X svårare för en kvinna än en man att bli professor i Sverige - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2012/02/fordelning-av-resurser.html.Uteslutande från såväl konferenser, kommittéer med makt samt att ens få söka anslag är andra sätt kvinnor hålls tillbaka - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2012/12/kvinnor-kan-men-far-inte.html, http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2014/04/ursaktsbingo_15.htmlVi har tagit fram konkreta förslag på vad som behöver göras får att nå jämställdhet i akademin. Ni hittar dem på http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2015/06/vetenskapskvinnans-manifest-for.htmlVänligenNätverkat Vetenskapskvinnan

    2015.09.04

  • Martin

    "Akademin borde vara föregångare och inte acceptera något annat än lika delad föräldrapenning."Med vilken totalitär metod menar "Kvinna och professor med fyra barn" att ovanstående skall beivras? Jag är själv mitt uppe i denna typ av utmaning. Om "akademin" skulle tvinga mig och min partner till ett exakt 50-50-uttag skulle det inte fungera för någon av oss två. Är det då bättre att vissa straffas ut per automatik, eller att var och en har möjligheten att göra ett eget val?

    2015.09.04

  • nomen.nescitis

    Monomant jävla könslikriktningsmalande.

    2015.09.05

  • Berit

    Härligt att läsa att fler funderar över kopplingen mellan Sveriges familjevänliga struktur och svårigheter att upprätthålla en akademisk karriär! Jag upplevde det som väldigt stressande att vara tvungen att vara hemma klart längre än jag själv skulle ha valt, just för att det inte finns dagisplatser för barnDet vore bra om universiteten startade dagis, men ännu bättre om det kommunala dagissystemet byggdes ut så att även yngre barn får plats. Det är att föredra dels eftersom barnen då får kompisar nära hemmet och dels för att den andra föräldern kanske jobbar långt från universitetet, vilket kan resultera i en oönskad snedvridning av föräldraansvaret./Professor och mamma till 2 småbarn (med jämställd sambo)

    2015.09.08

  • Marie-José Gaillard

    "Mannen favoriserades av alla som skulle värdera ansökningarna, även av kvinnorna. Mannen beskrevs som mer kompetent, både inom ämnet och socialt. Han erbjöds dessutom mentorskap och en högre lön. Studien har varit en ögonöppnare för många och gjort det tydligt att de flesta människor har omedvetna fördomar som missgynnar kvinnor."Det har jag upplevt under hela min karriär I Sverige men särskilt sedan ca år 2000. Det är dessa fördomar som är så klart det allvarligaste orsak till att bara få kvinnor kan göra karriär inom forkning i Sverige, särskilt inom naturvetenskap. Det är ett ständigt kämpande och det kräver så oerhört mycket job och besvikelser. Vad gäller det "familjevänliga strukturen" I Sverige: det är en fälla för unga forskande kvinnor i Sverige. Många är mammalediga när de doktorerar, och är för gamla när de slutar för att vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden i Europa.Många lämnar forskningen efter avlagt examen, eller blir forskarassistenter hos manliga professorer. Runt mig finns enbart manliga professorer (ofta unga), av vilka många har en majoritet av kvinnliga doktorander, postdoc och forskarassistenter... intressant.... :-( Jag blir bara fruktansvärt ledsen för alla dessa lurade tjejer. Marie-José prof, medlem i KVA, två barns mamma (viktigt att saga kanske I det här samanhanget). Jag njöt av "den familjevänliga systemet" I Sverige under 1980-1990 talet men aldrig tog all min föräldrarledighet, kanske inte mer än hälften. Det var villkoren för att kunna stanna i forskningen.Tror inte att vi hade föräldrar som hjälpte oss. Det var bara jag och min man, samt vänner som fungerade som oss, vi hjälpte varandra ochdet var kul!!. Min man är också forskare och professor. Det är helt möjligt! Jag vet att jag svär i kyrkan, men det är fortfarande vad jag är övertygad om: det svenska systemet lurar kvinnor.

    2015.11.27

  • Marie-José Gaillard

    Jag ber om ursäkt, glömde att saga en annan viktig sak: om forskarvärlden slutade att värdera forskarnas skicklighet med kvantitet snarare än kvalitet (eller om man slutade mäta kvalitet med siffror), dvs hur mycket pengar man har redan fått, hur manga artiklar publicerade, antal citeringar, impact factors, osv., då skulle inte kvinnor missgynna längre. Jag är övertygad att man kan värdera forskarnas skicklighet utan siffror. Det är manga Nobel pristagare som har sagt och sager précis samma sak. Trots alla dessa roster som höjer sig emot dessa förbannade siffror, blir det bara värre och värre..... Jag har kämpat och fortfarande kämpar för kvinnor i forskningskarriären under alla år sedan 1990-talet och har sätt i tex vetenskapsråd sammanhang hur unga män alltid kom före unga kvinnor på grund av högre "siffror" än kvinnor vid samma ålder ..... MVH Marie-José, samma författare än ovan.

    2015.11.27