Forskning medan katastrofen pågår

English 2015-08-20

Stor oljeläcka, skogsbrand eller orkan. När katastrofen drabbar är det en fördel att ta hjälp av forskares kunskap eller samla de data som bara finns medan katastrofen pågår. Det innebär särskilda utmaningar, men ger unik kunskap.

– Elva män dog när oljeplattformen Deepwater Horizon exploderade. Inom några dagar insåg regeringen att det var en särskild allvarlig läcka, säger Gary Machlis, professor i miljövård vid Clemson University.

I katastroffilmer sammankallas toppforskare i konferensrum med fullklottrade whiteboards för att lösa krisen. Det är inte så långt från verkligheten berättar Gary Machlis som utöver sitt akademiska arbete är en av ledarna för the Strategic Sciences Group (SSG), som får rycka in när en större naturkatastrof hotar i USA.

En första version av gruppen bildades när Deepwater Horizon exploderade 2010. Läckan var på djupt vatten, svår att stoppa och hotade både känslig natur och fiskenäring i Mexikanska golfen.

Prestigelös personlighet behövs

Till gruppen rekryterades inom ett dygn 15 forskare från hela USA. Utöver ämneskunskap var det viktigt att vara prestigelös, villig att lära av andra och kunna arbeta under press berättar Gary Machlis. Arbetet var intensivt, tvärvetenskapligt och skedde inte inför media.

– Nej, vår uppgift var inte att informera media, utan regeringen. Informationen användes för att göra prognoser för hur oljan skulle påverka natur och ekonomi i området och var man bäst skulle lägga pengarna till återhämtning. Men det är inte hemligt vad vi gör.

Gruppen arbetade intensivt under ett antal veckor och använde framförallt sin expertis och data från tidigare forskning för att göra prognoser på hur oljekatastrofen skulle utvecklas.

Serva beslutsfattarna

För att serva beslutsfattare med information tog forskarna fram en bild av möjliga händelsekedjor och angav hur sannolik varje händelse var. Gruppen lade in händelsekedjorna i ett dataprogram där de bildade förgreningar som såg ut som ett flödesschema.

– Väggarna var täckta med långa pappersutskrifter, berättar han

För varje förgrening – möjlig konsekvens i framtiden – gjorde gruppen en bedömning av hur säkra de var på att detta skulle ske. Inte någon sannolikhetssiffra, utan vad man kommit fram till under diskussioner och efter att analyserat tidigare forskning om liknande situationer.

– Det kunde vara allt från ”Vi är mycket säkra att det kommer ske” eller ”Mycket osäkra”, säger Machlis.

Ibland var man inte enhälliga och det noterades då i protokollet.

Räknade ut oljeutsläppet

Mot slutet av sitt arbete kunde forskarna även få siffror på hur mycket olja som släppts ut.

För att beräkna hur snabbt oljan pumpades ut fanns ytterligare en grupp ledd av Marcia McNutt, numera chefredaktör för tidningen Science. Hur snabbt oljan läckte ut bestämde hur olyckan skulle bekämpas.

Forskargruppen som Gary Machlis ledde gjordes sedan permanent i sin roll, men vilka forskare som kallas in beror på krisen. Den har aktiverats ytterligare en gång, när orkanen Sandy slog till 2012. Då var 36 forskare på plats inom fem timmar.

Ingen har någonsin sagt nej till medverka, berättar Gary Machlis. Vid Deepwater Horizon var det en forskare som nyligen blivit mamma, men ändå ställde upp. Hon ammade barnet medan hon deltog.

Tre sorters katastrofforskning

Dr Marcia McNutt har arbetat med katastrofforskning tidigare, före Deeepwater Horizon, till exempel i samband med jordbävningar, stormar och tsunamier. Hon delar in katastrofforskningen i tre fält.

En typ av katastrofforskning görs inför en möjlig katastrof för att utveckla en bättre beredskap. En annan sort försöker besvara frågor som bara går att besvara under en katastrof – så kallad ”science of opportunity”. Vid den tredje typen av forskning är målet att direkt använda slutsatserna för att minska katastrofen, så kallad ”actionable science”.

– Den vetenskapliga metoden används alltid. Forskare samlar information, ifrågasätter resultat och letar efter vad som är den bästa tolkningen av data, menar Marcia McNutt.

Forskning som görs medan katastrofen pågår, “science of opportunity”, granskas genom peer review som all annan forskning. Fördelen med sådan forskning är att den ofta innehåller ovanliga och unika data. Nackdelen är att den är extremt svårt att upprepa, eftersom det behövs en liknande katastrof.

Frestande publicera för tidigt

– Den stora mediauppmärksamheten vid katastrofer kan också göra det frestande för forskaren att publicera sina data innan de gått genom peer review, säger hon. Många vetenskapliga tidskrifter vägrar att publicera om det redan är publicerat i media.

Även den forskning som görs för att fatta beslut, så kallad “actionable science”, dokumenteras ofta så småningom som vetenskaplig publikation eller som rapport, fortsätter Marcia McNutt. Men det är när krisen lagt sig.

Publikationsprocessen handlar inte heller om att granska den vetenskapliga kvalitén eller de beslut som togs, utan snarare om att dokumentera för eftervärlden vad som gjordes.

Forskning på katastrofer i Sverige

I Sverige är det mindre av actionable science, åtminstone utförs den typen inte av akademiska forskare.

Anna Johansson är riskanalytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och har doktorerat inom riskhantering och samhällssäkerhet.  Hon är nu del av den grupp på MSB som ska dra ytterligare slutsatser av hur branden i Västmanland 2014 hanterades. Det var den största branden i Sverige på över 50 år och den krävde ett liv. Regeringens utredning har visat på brister.

– När det gällde att hantera insatsen mot skogsbranden låg det på den kommunala räddningstjänsten. Räddningsledningen tog stöd av olika expertresurser, berättar Anna Johansson.

Det kan vara akademiska forskare, men också privata konsulter eller experter från MSB. Något team motsvarande SSG finns inte i Sverige.

– Det sker inte så många stora katastrofer i Sverige och inte heller så mycket katastrofforskning. Kriserna är också väldigt olika; en pandemi, en skogsbrand eller ett terrorhot och ställer krav på olika typer av kompetens.

Mängder av data från branden

En del forskning görs ändå. Mängder med data samlades in från skogsbranden i Västmanland och det finns nu ett stort anslag från Formas för att forska på det.

En del forskare åkte också ut medan branden pågick, ofta på eget initiativ. De studerade till exempel ledningsarbetet, sociala medier och hur flora och fauna påverkades.

Ekonomiska konsekvenser av skogsbranden, som SSG tittar mycket på, verkar inte vara ett forskningsämne såvitt Anna Johanson vet.

– Det är nog mest försäkringsbolag som gör det.

Forskare skulle kunna bidra mer

Anna Johannson tycker man skulle kunna utnyttja forskares kunskap mer vid olika katastrofer, till exempel för att skapa prognoser och ta fram beslutsunderlag.

Gary Machlis inskärper att det är viktigt att alla länder på något sätt planerar inför katastrofer, men samtidigt har en organisation som kan arbeta flexibelt.

– Varje katastrof är unik.

Text: Anja Castensson

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Roger

    Apropå forskning på katastrofer i Sverige finns det faktiskt sedan 2010 ett Centrum för naturkatastroflära (www.cnds.se) som är ett samarbete mellan forskare på Uppsala universitet, Karlstads universitet och Försvarshögskolan.

    2015.09.21

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter