Det nya sättet att finansiera forskningsinfrastruktur innebär att lärosäten och forskargrupperingar är med och prioriterar vilka infrastrukturer som bör ha stöd. Bilden är från Max IV-laboratoriet vid Lunds universitet.

Anmäl behov av ny infrastruktur

2015-06-23

Vetenskapsrådet inför en ny modell för finansiering av forskningsinfrastruktur. I höst görs en inventering som ska visa var de nya behoven är störst. Bara de områden som identifierats under behovsinventeringen kan sedan få stöd.

Den bredd av verktyg som forskare använder kallas med ett samlingsnamn för infrastruktur för forskning. Det kan vara såväl stora anläggningar för astronomiforskning som databaser med socialvetenskapliga data. Ofta är det utrustning som är omfattande och dyr både i inköp och i drift och som inte ett enskilt lärosäte kan finansiera.

Fram till nu har forskargrupper i årliga öppna utlysningar kunnat söka bidrag till infrastruktur av nationellt intresse från Vetenskapsrådet. Det förfarandet har dock gjort det svårt att få en överblick såväl över vad det finns för utrustning som vad som behövs mest.

Därför ska bidrag i fortsättningen delas ut först efter att de största behoven identifierats av lärosäten och forskargrupperingar. 

– Men den nya modellen blir det mer strukturerat. Lärosäten och forskargrupperingar ska till skillnad från tidigare vara med och prioritera. Idag står lärosätena för långsiktigt värdskap för infrastrukturer, trots att de inte varit med i prioriterings- och beslutsprocessen från början, säger Juni Palmgren som är huvudsekreterare vid rådet för forskningens infrastruktur vid Vetenskapsrådet.

Behovsinventering i augusti

I augusti inleds den behovsinventering som har som mål att ta reda på var behoven av ny nationell och internationell infrastruktur är störst. Inventeringen görs i form av ett formulär där forskargrupperingar, universitet och högskolor, myndigheter med forskningsansvar samt forskningsfinansiärer ges möjlighet att anmäla förslag. Anmälningarna ska bland annat beskriva de vetenskapliga behoven av ny eller utvecklad infrastruktur och varför det finns ett nationellt intresse av dessa.

– Hela processen ska vara öppen. Materialet från behovsinventeringen bearbetas av såväl lärosäten som Vetenskapsrådet och utmynnar i en prioriterad lista på de mest angelägna nya infrastrukturerna. Denna publiceras, tillsammans med motiveringar, i en uppdaterad version av Vetenskapsrådets Guide till infrastrukturen under 2016.

Utlysningar baseras på identifierade områden

Den nya modellen har tagits fram under 2014 och införs stegvis fram till 2018. I år delas bidrag bara ut till redan existerande infrastrukturer som behöver förlängt stöd. Framöver, med start 2017, sker riktade utlysningar vartannat år, baserade på de områden behovsinventeringarna – som också görs varannat år – identifierat.

– Du kommer inte att kunna söka bidrag till en infrastruktur om området inte identifierats i behovsinventeringen och dokumenterats som högt prioriterat i Vetenskapsrådets Guide till infrastrukturen, förklarar Juni Palmgren.

Kan det finnas risk att forskare eller infrastruktur ramlar mellan stolarna?

– Det kommer alltid att finnas större behov av moderna forskningsverktyg än det finns resurser. De långsiktiga och kostsamma projekt som en nationell och internationell infrastruktur innebär kräver strukturerade processer för prioritering och finansiering och ett tydligt engagemang från lärosätena. Det är en utveckling vi ser i Sverige och internationellt.  

Vid lärosätena har egna, interna, processer inletts för att kartlägga vilken forskningsinfrastruktur som idag finns på det egna lärosätet och vilka behov av lokal, nationell och internationell infrastruktur som kommer att behövas där framöver.

Behovsinventeringen i höst omfattar också behov av internationell infrastruktur. Hur denna ska prioriteras och finansieras är dock inte klart än.

Text: Siv Engelmark
Foto: Jacob Halaska