Mats Lorentzon är professor vid Göteborgs universitet och ansvarig för forskarskolan i osteoporos.

Ny forskarskola gynnar benforskning

2015-06-16

Tack vare forskarskolan inom benforskning har många nya internationella samarbeten och forskningsprojekt kommit till stånd. Skolan är lika givande för doktorander som för seniora forskare, som möts vid intressanta seminarier under otvungna former. Det menar de forskare som Curie pratat med.

Forskarskolan i osteoporos har varit igång sedan 2013 och har redan gett många positiva effekter i form av samarbeten, kunskapsutbyten och utveckling av nya metoder.

– Forskarskolan har lett till ett enormt uppsving för hela ämnet och är en fantastisk stimulans. Det ger oss chansen att få hit de bästa forskarna från hela världen och lära av dem och etablera samarbeten, säger Mattias Lorentzon som är professor i geriatrik vid Göteborgs universitet och ansvarig för forskarskolan.

Forskarskolorna började etableras under 1980-talet. År 2001 inrättades 16 nationella forskarskolor med syfte att organisera forskarutbildningen bättre och öka samverkan och nätverkande mellan lärosäten. Skolorna finns idag inom många olika ämnen och med olika upplägg.

Osteoporosforskningen är ett av de vetenskapliga fält som fått medel från Vetenskapsrådet för att driva en forskarskola. Stödet innebär tre miljoner kronor per år under fem år och hittills har närmare 30 olika aktiviteter genomförts. Allt ifrån stora konferenser, till seminarieserier och småskaliga möten riktade till doktorander, som exempelvis skrivarkurser, söka pengar-kurser eller kurser om specifika ämnesområden.

Fyra stora möten per år

Fyra stora möten genomförs per år varav minst två symposier med deltagare från hela världen. Nyligen ordnade skolan en stor konferens i Stockholm om benskörhet och fallskador hos äldre, med många internationella forskarnamn.

– Tack var stödet från Vetenskapsrådet kan vi lägga konferenserna på bra anläggningar med goda förbindelser så att det blir lockande för utländska forskare att komma hit. Det är attraktiva möten i ganska litet format, där det finns tid och möjlighet tränga djupare in i de områden som vi behandlar.

Forskarskolan har ett hundratal medlemmar, varav ungefär hälften är doktorander och hälften postdoktorer och seniora forskare. Osteoporosforskningen är annorlunda än många andra fält eftersom den rymmer ett flertal olika specialiteter, som geriatrik, endokrinologi, genetik och ortopedi, vilket ger ett spektrum av olika infallsvinklar.

När Mattias Lorentzon ansökte om forskarskolan involverade han duktiga forskare på andra lärosäten och det har gjort att man lärt känna varandra bättre över landet.

I princip alla doktorander som ansöker till forskarskolan får bli medlemmar om de kan visa att deras arbete anknyter till benforskning, och intagning sker löpande.

– Vi har satsat på att göra forskarskolan bred och inkluderande, vi tror att utbytet på mötena blir bättre då.

Tanken är att doktorandernas individuella del av studieplanen ska täckas av forskarskolans seminarier, med ambitionen att ge dem den allra bästa utbildningen. De kan också söka pengar för att åka utomlands och lära sig nya metoder och två doktorander har precis fått anslag beviljade för att åka till Melbourne.

Nöjda doktorander

Doktoranderna är mycket nöjda, det visar utvärderingarna. En av de saker som de satte mest värde på var mer informella delar av konferenserna, där de fick sitta i smågrupper och samtala med erfarna forskare.

– Det är en väldig ynnest att få möjlighet att ställa frågor direkt till experterna.

Daniel Sundh är en av forskarskolans doktorander och han tycker att den har varit mycket givande. Skolan har direkt påverkat hans forskning genom att han fått chansen att presentera delar av den på seminarier och fått synpunkter av seniora forskare.

– Det har varit kanonbra. Som student är det också värdefullt att få lära känna folk i fältet och skapa kontakter – inte bara få nya kunskaper, säger Daniel Sundh.

Huvudsyftet med forskarskolan var att förbättra forskningen och så har det verkligen blivit, hävdar Mattias Lorentzon. Skolan är minst lika värdefull för de seniora forskarna som för doktoranderna och många nya samarbeten har kommit till stånd tack vare den.

Ett exempel på detta är en spansk forskare som kom till Sverige och berättade om sin metod att mäta bens materialegenskaper. Det ledde till att Mattias Lorentzon och en kollega åkte till Barcelona för att lära sig metoden som nu används kliniskt även här.

Fungerar som språngbräda

Genetik är ett område i snabb utveckling där många nya samarbeten har kommit igång. Ett tredje exempel är att svenska forskares data har kunnat användas i en fransk forskares metaanalys om en annan mätmetod, som även den kan komma att användas kliniskt.

– Detta är samarbeten som startats som en direkt följd av våra möten, personer som vi inte hade träffat annars. Forskarskolan fungerar som en språngbräda, säger Mattias Lorentzon.

Minst ett tiotal publikationer har tillkommit tack vare forskarskolan. Mattias Lorentzon konstaterar att det kommer att bli många fler längre fram när ett antal studier blivit klara.

– Forskarskolan kommer att lämna ett stort avtryck långt efter att den avslutats. 

Text: Helena Östlund
Foto: Helena Östlund

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jan H Göthlin

    Mattias Lorentzon har gjort en utomordentlig insats för samverkan och utbildning inom osteoporosforskning. Många samarbetsprojektion inom medicin har startats i Sverige under åren med varierande resultat. Forskarskolorna satsar på utbildning i forskning och det är det sannerligen behov av i Sverige (Norden. Jag har sett litet på resultaten från andra forskarskolor och generellt tycks de ge valuta för disponerade medel.Forskarskolan i osteoporos bör ge litet draghjälp åt den något eftersatta forskningen i skelett- radiologi.

    2015.06.19

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter