National Junior Faculty

Ta itu med otryggheten

2015-06-09

Ett tydligt karriärsystem för att slippa en otrygg arbetssituation. Och tid att utveckla egna forskaridéer. Det kräver unga forskare som nu organiserat sig i National Junior Faculty för att förbättra sina arbetsvillkor.

Som junior forskare gäller det att komma ut snabbt på banan. Konkurrera med seniorerna om finansiering och meritera sig. Och samtidigt klara sin försörjning genom exempelvis undervisning.

– Det är oerhört tufft att som junior konkurrera om medel med seniora forskare som suttit som gruppledare i tjugo år, säger medicinforskaren Stefan K Nilsson.

Han är egentligen verksam vid Umeå universitet men pendlar just nu till ett laboratorium i Hamburg där han arbetar med att utveckla en hjärtvisualiseringsteknik för att förstå vad som orsakar oförklarlig hjärtdöd.

Stefan K Nilsson är ordförande för den nybildade paraplyorganisationen National Junior Faculty som arbetar för att förbättra villkoren för unga disputerade forskare.

Ta itu med otryggheten

Det har länge funnits lokala juniorföreningar på universiteten och de gjorde förra året en undersökning bland 520 medlemmar om hur de värderade tryggheten i sin arbetssituation. Det visade sig att deltagarnas nöjdhet var så låg som 1,82 på en femgradig skala.

– Otryggheten är den allra viktigaste punkten att ta itu med, den är ett stort problem för unga forskare. Den gör att vi riskerar att tappa talanger.

Det kan ta många år att få en fast tjänst. Ett av National Junior Facultys viktigaste krav är att det skapas tydliga karriärvägar för unga forskare. Man föreslår ett mellansteg mellan tiden som junior och senior, med specifika ekonomiska stöd som den gruppen kan söka.

– Vi vill ha ett nationellt och transparent karriärsystem. Det finns knappast någon annan bransch där kompetenta och välutbildade personer inte har fast tjänst när de närmar sig 40.

Stefan K Nilsson föreslår en meriteringsperiod med basfinansiering om exempelvis sex år, med en tydlig plan för vad forskaren ska uppnå under de åren för att kunna få en fast tjänst.

Viktigt engagera sig gemensamt

Alla lokalföreningar inom National Junior Faculty tillhör medicinsk fakultet, utom den vid Linköpings universitet som samlar unga forskare från olika fakulteter. En av dem är Carine Signoret som är junior lektor vid institutionen för beteendevetenskap och lärande och som bland annat forskar om hur hjärnan tolkar språket vid nedsatt hörsel.

Hon menar att det är viktigt att engagera sig gemensamt oavsett forskningsfält, eftersom villkoren i mångt och mycket är desamma.

– Även om vi inte har exakt samma problem är det jätteviktigt att juniora forskare går samman. Tiden efter disputationen är ostabil för oss alla, man vill kanske bilda familj och ska samtidigt försörja sig.

Vid filosofiska fakulteter är det vanligt att juniora forskare får undervisningstjänster. Carine Signoret menar att som ung humanioraforskare har man tre alternativ till försörjning: att undervisa, att komma med i en senior forskares projekt eller att vara så lyckosam att man får egna forskningsmedel.

Men det senare är närmast omöjligt hävdar Carine, hon har själv sökt i tre år utan framgång. Hon konstaterar att det är komplicerat att skriva ansökningar och att unga forskare behöver mycket utbildning för att klara det nålsögat.

– Jag kommer kanske att få pengar lagom till att jag fyller 65, säger hon galghumoristiskt.

Stå upp för den fria forskningen

National Junior Faculty vill också stå upp för den fria forskningen. Stefan K Nilsson anser att svensk forskning varit alltför styrd av trender och politiska beslut, med riktade anslag. Det gör att resurserna dräneras.

– Vi vill att en större andel ska gå till fria projektbidrag. Då kan man arbeta utifrån egna idéer – som om de funkar skulle kunna bli den där genombrottsforskningen som leder till Nobelpris. Intern finansiering är viktig för att man ska kunna chansa lite i sin forskning.

Han tar Schweiz som exempel på ett land där forskare inte behöver externa medel i samma utsträckning utan får en grundplåt från sin institution. Stefan K Nilsson hävdar att frågan om interna stöd har hamnat i en rävsax, där regeringen och universiteten bollar frågan mellan sig. Regeringen anser att universiteten har möjlighet att ordna detta själva – medan universiteten vill ha mer pengar.

– De flesta är nog överens om att det finns pengar – men de måste omfördelas, säger han.

Text: Helena Östlund
Foto: Umeå universitet

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter