Nalini Nadkarni forskar om regnskogarnas ekologi och tar med sig sin forskning till amerikanska fängelser.

Hon fängslar fångar med forskning

2015-05-21

Biologen Nalini Nadkarni arbetar passionerat för att nå ut med sin forskning till människor som inte står vetenskapen nära. Hon och hennes forskarteam engagerar både medlemmar i religiösa samfund, interner, basebollspelare och Barbiedocksägare.

Nalini Nadkarni är starkt engagerad i frågor om jordens överlevnad. Men hon insåg tidigt att det inte går att påverka människor att ändra livsstil bara genom att förmedla vetenskapliga fakta. Hon var tvungen att göra något mer.

– Min filosofi är att fundera ut hur människor kan bli intresserade av vetenskap och sedan föra forskningen till dem. Jag vill ta den till platser där människor arbetar, lever och tillbringar sin fritid.

Engagerar interner

Hon värnar särskilt om dem som av olika anledningar inte kan ta sig till museer, som exempelvis människor som sitter i fängelse. Därför engagerar hon interner i allt ifrån att odla mossa till att föda upp utrotningshotade grodor.

Nalini Nadkarni är professor i biologi vid University of Utah i USA och forskar om regnskogarnas ekologi. Hon utgår alltid från sin egen forskning i det utåtriktade arbetet.

Idén till mossodling fick hon eftersom regnskogar i nordvästra USA skövlas på värdefull mossa som säljs till blomsteraffärer. Hon funderade på om det istället skulle gå att odla mossa och sälja.

– Jag tänkte att människor i fängelse skulle kunna hjälpa till eftersom de har tid och utrymme. Och eftersom de inte har någon möjlighet att vistas ute i naturen skulle de kanske tycka om att odla.

Hon kontaktade en öppen anstalt i Washington State, Cedar Creek Correction Center i Littlerock. Anstaltschefen sa ”det kan inte skada” – och så var projektet igång. Det visade sig att det gick utmärkt att odla mossa.

– Alla var nöjda, internerna fick något att göra, jag fick svar på min forskningsfråga och anstaltschefen såg att männen fungerade bättre socialt och började samarbeta.

Göra något gott

Projektet blev så lyckat att anstaltschefen undrade om de inte kunde göra något mer. Det ledde till att forskargruppen gav vetenskapliga lektioner i fängelset, vilket inspirerade männen till att börja kompostera, återvinna avfall och bygga upp en organisk trädgård.

Det utvecklades vidare till samarbeten med andra forskare där interner födde upp utrotningshotade arter, som grodor, fjärilar och växter. Det programmet har nu expanderat till ett tjugotal anstalter.

– Internerna får möjlighet att bidra till något som är större än dem själva. Att göra något som är gott, som är hoppfullt och som förbättrar världen. Det ger dem också kunskaper som är användbara när de kommer ut och ska söka arbete. De ser att det finns andra sätt att leva på.

Många interner blev så småningom så expertkunniga att de kunde lära forskarna nya saker. Nu är alla typer av anstalter involverade, både för kvinnor och män. Forskarna arbetar även på så kallade Supermax-anstalter, där våldsamma fångar sitter isolerade dygnets flesta timmar.

Det innebar att forskarna fick hitta nya sätt att arbeta på eftersom man inte fick föra in material i deras celler.

– Männen får istället naturfilmer som de kan titta på under den stund de får vistas utanför cellen, det reducerar stress och får dem att bli mindre våldsamma.

Vänder sig till religiösa

Nalini Nadkarni vänder sig också till religiösa samfund, med tanken att många religiösa människor inte tror på vetenskapen. Hon började med att studera religiösa skrifter som Bibeln, Koranen och Talmud, för att ta reda på hur texterna relaterade till träd och fann många referenser.

Hon erbjöd sedan religiösa samfund en gästpredikan om förhållandet mellan träd och religion, utifrån deras egna skrifter. Det blev mycket uppskattat, hon har predikat i både kyrkor, synagogor och tempel och är alltid tydlig med att hon respekterar människors tro.

– Jag försöker överbrygga gapet mellan forskning och religion, där det så ofta finns starka spänningar. Många människor är genuint intresserade av att förstå sin egen religion utifrån en forskares perspektiv.

Nalini Nadkarni rör sig på många arenor. Hon har fått baseballspelare att göra reklam för trädforskning med hänvisning till att deras slagträn görs av trä. Och hon har låtit sy upp en kollektion tuffa Barbiekläder med en trädforskares utstyrsel ute i fält som förebild.

Finns inga gränser

Hon håller nu på att ge sig in på ytterligare ett område: sjukhusen. Där vill hon föra in naturen i material, utsmyckning och textilier.

– När man startar något sådant här inser man att det knappt finns några gränser för hur långt en forskare kan gå för att nå ut.

Det har inte varit helt lätt att få andra forskare att engagera allmänheten i vetenskapligt arbete. Många är intresserade – men samtidigt passar det inte in i den akademiska strukturen. Därför håller Nalini Nadkarni nu på rekrytera och utbilda andra forskare till att bli ambassadörer för ett mer utåtriktat arbetssätt.

– Forskare belönas för att skriva vetenskapliga artiklar och tala på konferenser – inte för att gå ut till kyrkor och fängelser. Attityden håller på att förändras, särskilt hos yngre forskare, men det går långsamt.

Text: Helena Östlund
Foto: Benj Drummond / Jon Huey