Storbritannien är ett föregångsland när det gäller samverkan mellan forskare, samhället, media och politiker. Men det goda exemplet föddes ur en kris när allmänheten ifrågasatte vetenskapliga framgångar som vacciner och genetiskt modifierade växter. Bilden visar en demonstration i USA mot genmodifierade växter.

Forskningsengagemang föddes ur en kris

2015-04-13

Forskning resulterar ofta i vetenskapliga publikationer som enbart når andra forskare. Att också involvera allmänheten, så kallad public engagement, kan ge fördelar både för forskningen och samhället.

– För att kunna involvera allmänheten behövs en grundläggande förändring inom universitetsvärlden, säger Paul Manners, direktör för National Co-ordinating Centre for Public Engagement (NCCPE).

NCCPE hjälper brittiska universitet att förändra sin forskningskultur för att nå ut och involvera allmänheten.

– Det är mycket mer än enbart forskningskommunikation, som är närmast en enkelriktad kommunikationsmetod. Här handlar det om en rad aktiviteter som att lyssna, att samarbeta och att tänka tillsammans, förklarar Paul Manners.

Rätt sak att göra

Eftersom det är ett hårt arbete att genomföra en förändring måste man först ha klart för sig varför denna grundläggande förändring i forskningskulturen behövs, påpekar Paul Manners.

– Rent allmänt har ett samarbete och engagemang med världen utanför universitetet ett stort värde i sig, insikten om vad som behövs och vad forskningen kan användas till blir mycket bredare. Det är helt enkelt rätt sak att göra.

Mer specifikt finns det främst tre anledningar för en grundläggande förändring. Allra viktigast är förtroendet, att alla i samhället kan känna sig bekväma med den riktning i vilken den vetenskapliga forskningen utvecklas och används.

– Genom att lyssna och interagera kan forskare ta reda på vad som uppfattas som bekymmersamt innan det blir ett problem, som till exempel genetiskt modifierade växter eller genterapi, säger han.

Forskarna har dessutom en plikt att redogöra vad skattepengarna och donationerna, som kommer från samhället, har använts till. Och sist men inte minst är det viktigt att tänka på relevansen – vilket värde har forskningen för samhället, både på kort och lång sikt?

Resultatet av en revolt

Storbritannien är ett föregångsland när det gäller samverkan mellan forskare, samhället, media och politiker. Men det har inte alltid varit så, det goda exemplet föddes ur en kris.

På 1980- och 90-talet blev många av de vetenskapliga framgångarna – som till exempel genetiskt modifierade växter och vacciner – kraftigt kritiserade av allmänheten. Politiker och finansiärer blev plötsligt tvungna att tänka till och leta efter en förklaring till hur problemet uppstått.

Kombinationen av den skeptiska allmänheten, en lyhörd regering och en grupp människor som jobbade mycket aktivt för att involvera allmänheten blev en stor del i framgångsreceptet, berättar Paul Manners.

Incitament, uppmuntran och hjälp

Men även i Storbritannien finns det fortfarande en del problem i forskningskulturen.

– Det är inte alltid självklart att public engagement uppmuntras och värderas. Att publicera är viktigast och speciellt de äldre forskarna kan tycka att de som engagerar sig i allmänheten slösar bort sin tid, påpekar Paul Manners.

Därför behövs det incitament, som till exempel krav från forskningsfinansiärerna. Universitetsledningar kan dessutom uppmuntra och stödja genom att uttala sig positivt om att involvera allmänheten och genom att belöna dem som gör det.

– Forskarna ska helst känna att det är en del av deras vardag och en viktig aspekt av att vara forskare, säger Paul Manners.

Sedan 2008 erbjuder National Co-ordinating Centre for Public Engagement (NCCPE) forskarna hjälp. För universiteten gäller det att jobba på alla plan samtidigt – till exempel inom ledarskap, finansiering, resurser och utbildning av forskare. Genom webbplatsen erbjuder NCCPE mycket material i form av manualer, fallstudier och verktyg för utvärdering.

– Det gäller att få alla att jobba tillsammans så att man kan lära från varandra. De äldre professorerna tycker att det är svårt, den yngre generationen växer in i detta ganska naturligt. Om 10-15 år, när den yngre generationen har etablerat sig, ser vi nog en ganska tydlig skillnad, menar Paul Manners.

Goda exempel visar vägen

Ett universitet som har jobbat mycket med allmänheten är University College of London, UCL. I universitets långsiktiga strategi och vision ingår bland annat ”att skapa en intellektuell mångfald som samverkar med omvärlden för att skapa en bättre värld”.

– Just UCL har varit en av våra vägledare som jobbat med public engagement på alla plan och implementerat det i sin vision.

Ett bra sätt att utvärdera effekten av en institutions förändring mot public engagement är att skriva en berättelse om det ursprungliga behovet, vad som har gjorts och vilka små och stora konsekvenser det har haft.

– Det kan till exempel handla om ökad mediebevakning, nya policy-dokument eller nya tjänster för samhället. Genom att få med hela historien får man fram konkreta exempel hur samhället har påverkats. Det kan man sedan använda för att lära sig själv och av varandra, summerar Paul Manners.

Lärandet förändrar världen

Paul Manners själv har en bakgrund som lärare och TV-producent. Han tror på lärandets makt, ”the power of learning”, som han säger.

– Vissa vill bota människor och blir läkare, andra vill berika andligt och blir präster. Jag tror på lärandets makt för att förbättra världen, mitt mål har alltid varit att hitta ett sätt att hjälpa människor att uppnå sin fulla potential. Att lära förändrar ditt liv och universiteten har en viktig roll där – men de måste förändras för att verkligen kunna påverka, påpekar han.

Fotnot: Paul Manner medverkar i Forum för Forskningskommunikation på Vetenskapsfestivalen i Göteborg den 15 april

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Jim West / Science Photo Library