I årets final av Forskar Grand Prix var åtta av nio finalister män.

Bara en kvinna i Forskar Grand Prix

2014-12-01

I november gick Forskar Grand Prix av stapeln för tredje året i rad. Det är en tävling i att på mycket kort tid presentera sin forskning på bästa sätt. I år var åtta av nio finalister män, trots att startfältet totalt bestod av lika många kvinnor som män. Vad beror det på?

Det ska gå fort, vara begripligt men framför allt spännande. I Forskar Grand Prix tävlar forskare om vem som gör den bästa presentationen av sin forskning på fyra minuter. Presentationen ska vara så fängslande, inspirerande och pedagogisk som möjligt. Publiken och en jury bedömer insatserna och utser tillsammans en vinnare.

Inför finalen i Stockholm har nio regionala deltävlingar anordnats runtom i Sverige. Vinnarna har därefter slipat på sina framträdanden och coachats av experter på kommunikation och scenframträdande.

Totalt var 27 av 55 deltagare kvinnor i de nio regionala deltävlingarna. Det är alltså nästan hälften. Ändå lyckades bara en enda kvinna ta sig till finalen. Även 2013 var männen mer framgångsrika trots fler kvinnor i startfältet. En slump eller en systematisk effekt?

– Det är ju publiken som röstar fram vinnaren. Man kan ju spekulera, men jag tror det är slumpen, säger Anders Sahlman, projektledare för finalen i Forskar Grand Prix, som arrangeras av de fyra statliga forskningsfinansiärerna och Vetenskap och Allmänhet.

Är män bättre på att presentera sin forskning?

– Nej, detta är tredje året vi kör Forskar Grand Prix och jag har inte sett något manligt eller kvinnligt sätt att presentera forskning på.

Handlar om vana

Åsa Grunning, samverkansansvarig vid Lunds universitet och arrangör av den regionala delfinalen i Lund, tror att det handlar mer om att vara van att delta i publika event och presentera sin forskning för en bredare allmänhet, till exempel i Almedalen eller på Malmöfestivalen.

– Det är jättetråkigt att det råkat bli så många fler män som gick till final i år, men det är ju inget man kan styra över. Erfarenheten av att hålla den här typen av föredrag spelar stor roll och det är skillnad mellan olika fakulteter. Hos oss jobbar man mer med att presentera sin forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin.

Just i Lund hålls deltävlingen på ett gymnasium med spetsutbildning inom fysik, som tillsammans med en jury röstar fram den bästa forskarpresentationen. Både vinnaren och tvåan var män, i fysik respektive kemi.

– Men det handlar nog mer om att elevernas intresse för dessa ämnen, än vilket kön forskaren har.

Tidigare år har vinnaren i deltävlingen i Lund varit en kvinna och 2012 vann lundaforskaren Maria Dacke hela finalen.

Åsa Grunning tillägger att det inte handlar om någon djup presentation på fyra minuter, utan mer om utstrålning på scenen.

– Man kan i princip prata om att skala en banan, bara man gör det intressant! Scennärvaron är jätteviktig. Är man nervös hjälper det inte hur intressant ämnet är.

Skillnader mellan könen

Regissören och föreläsningscoachen Pontus Ströbaek, som har coachat årets finalister, håller med.

– Scenskräck handlar om framtida oro. Oro över att det ska gå åt helvete, oro för att bli utbuad, risken att folk ska tycka man är dålig. Vi är ofta kassa på att misslyckas, men det är då vi utvecklas och lär oss!

Han har noterat en viss skillnad mellan män och kvinnor, även om han anser att kön bara är en social konstruktion:

– En sak som är ”kvinnlig” (gäller alltså inte nödvändigtvis bara kvinnor) är att ursäkta sig mer på scen. Män är mer korkade. De kan gå upp på en scen och säga dumma saker utan att märka det… Eller rättare sagt, det är ett ”manligt” drag.

Pontus Ströbaek menar att män (”det manliga”) inte har vett att skämmas på scen… Och är de dåliga, så tänker publiken, ”wow, han är lite crazy”, medan en kvinna (”det kvinnliga”) känner större skam, verkar kanske nervös och publiken blir negativt inställd.

– Män är oftast arga eller glada, medan kvinnor har närmare till olika känslor och är mer empatiska – vilket gör skammen starkare och lättare resulterar i nervositet på scenen. Nu generaliserar jag förstås, men det finns en stark norm i oss, som har sitt ursprung i kristenheten, om skam. Och den skammen är djupare hos kvinnor, tror jag.

Han hänvisar också till forskning som visar att både män och kvinnor tenderar att rösta på män.

– Vi lyssnar hellre på män som talar – det hänger ihop med normen att auktoriteter ofta är män, till exempel läkare…

Män röstar hellre på män

Karin Adelsköld, komiker och journalist, som ledde finalen för tredje året i rad, är inne på samma linje. Hon tror att männens framgång i Forskar Grand Prix kan hänga mer på publiken än presentationerna i sig.

– Män är inte bättre än kvinnor på att presentera sin forskning. Det är märkligt att bara en kvinna av alla 27 gick till final, men jag tror inte att det bara är en slump. Det har varit övervägande män i publiken, och män röstar hellre på män samtidigt som kvinnor är mer benägna att rösta på män.

Och så är folk inte vana vid att tjejer är roliga på scen, framhåller Karin Adelsköld.

– Sinnebilden för en forskare är en stark, nördig och rolig man. Inte en mjuk, eftertänksam och rolig kvinna. Själv har jag som kvinnlig ståuppkomiker lite längre startsträcka än män – och ändå har vi kommit längre i komikerbranschen än i forskarbranschen…

– Men forskning är ju ofta väldigt roligt, även om forskarna inte alltid själva ser det. Det kan vara väldigt nördigt, och nördigt är roligt. Humor och vetenskap funkar bra ihop!

Fotnot: Årets vinnare var tandläkaren Michael Braian, som forskar om 3D-printade tänder. 

Läs mer i Curie: Bäst i forskningens stand up

Text: Eva Barkeman
Foto: Erik Cronberg