De som utvecklar metoder för big data bör motarbeta att dessa används i destruktiva syften, exempelvis för hemlig övervakning, menar Christian Munthe. Det gäller att ta fram sådant som fungerar bra för medicinsk forskning men dåligt för övervakning. Han jämför med hur forskare i kärnteknik på 1940-talet oroade sig för hur deras kunskap kunde användas. Bilden är från en filmatisering av George Orwells roman 1984.
E-vetenskap

Inte irrationellt att oroa sig för big data

2014-10-20

Big data-forskare ska inte överdriva e-vetenskapens möjligheter och de bör respektera allmänhetens oro. Då byggs förtroende med tiden, menar filosofiprofessor Christian Munthe. Det här är den sista av fyra artiklar i Curie om e-vetenskap.

Christian Munthe

Visst är det möjligt att e-vetenskap och forskning på big data kan ge ny, viktig kunskap. Men den verkliga potentialen vet vi ganska lite om – och då ska man inte låtsas något annat. Så resonerar Christian Munthe, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Han forskar i bland annat etikfrågor kring hälsa, vetenskap och samhälle.

– Hur e-vetenskapen lanseras tycker jag är ett etiskt problem i sig. Big data har blivit en hype, något man säljer in med stora löften som man egentligen inte har någon täckning för i dagsläget. Det känner vi igen från annan forskning som är dyr och måste göras i stor skala för att fungera, som neurovetenskapen, och kartläggningen av det mänskliga genomet, säger Christian Munthe.

Överdrivna visioner målas upp

Hans intryck är att forskarna själva har en realistisk bild av vad big data kan åstadkomma, och en kritisk inställning till nya rön och metoder. Men visionerna som målas upp för allmänhet, politiker och finansiärer är överdrivna, tycker han.

Christian Munthe beskriver e-vetenskap som en strategi för att försöka komma åt kunskap som varit svår att finna med andra vetenskapliga metoder. Det kan handla om experiment, direkta studier eller statistiska analyser av begränsade material.

Traditionellt inom statistiken delar forskaren upp sina data i grupper för att kunna analysera dem och söka efter samband. Men i dagens big data-forskning kan man börja i andra änden: Avancerade statistikprogram gör det möjligt att provköra många sätt att dela upp materialet, och därefter välja de uppdelningar som uppvisat samband. Dessa studeras sedan närmare.

– När man använder mer och mer matematiskt raffinerade metoder finns en risk att det till sist bara är en liten handfull matematiker som förstår hur man ska tolka resultatet. Jag blir lite beklämd när jag läser vetenskaplig litteratur där man pratar om korrelationer som om de var orsakssamband. Ska forskningen få det värde den kan ha så är en självklar grundförutsättning att man förstår det som kommer ut ur den, säger Christian Munthe.

Motarbeta att de används för hemlig övervakning

Den här utmaningen är i och för sig ingen principfråga, påpekar han, utan något som kan lösas med mer expertis. De som står för e-vetenskapens metodutveckling vet vad de gör. Problemen uppstår när forskare från andra fält använder metodologin utan att fullt ut förstå den.

Men Munthe lägger också ett annat ansvar på metodutvecklarna, både praktiskt och etiskt: Han tycker att de bör motarbeta att big data-metoder används i destruktiva syften, exempelvis för hemlig övervakning.

– Det här handlar om frågor som är mycket större än forskningen själv, och de går inte att separera. Det är ju samma teknikutveckling som ligger till grund för övervakningssamhällen, där den också kan användas för att begränsa forskares frihet.

Tycker du alltså att exempelvis medicinska forskare här ska ta hänsyn till hur deras teknik kan användas i Kina?
– Ja, jag tycker att det borde oroa dem, på samma sätt som forskare i kärnteknik på 1940-talet oroade sig för hur deras kunskap kunde användas. Det är inte alltid självklart att man ska utveckla en viss teknik. Jag menar inte att man ska säga nej till allt, men man måste inte heller säga ja till allt. Och det går säkert att vara lite smart när metoderna utvecklas, så att man tar fram något som fungerar bra för medicinsk forskning men dåligt för övervakning.

Rationellt att oroa sig för integriteten

På senare år har flera medicinska big data-projekt startats i Europa. De har ofta lett till debatter om anonymitet och integritet. Många människor oroar sig för att lämna ut information om sin kropp och hälsa till stora datasystem. Forskarna påpekar gärna att vinsterna för oss alla kan bli stora om vi lär oss mer om mekanismer bakom hälsa och sjukdom. Och är det inte lite märkligt att människor så lättvindigt låter sina köpvanor kartläggas via kreditkort och kundklubbar, samtidigt som de bekymrar sig så mycket om sin genetiska information och sina blodvärden…?

Den här logiken imponerar inte på Christian Munthe.

– Det känns som ett lite arrogant moraliserande över att människor värderar olika delar av sitt liv på olika sätt. Vi kanske vill hålla våra kroppar mer privata än våra pengar, helt enkelt. Det sägs ibland att folk inte har tänkt igenom frågan ordentligt, men varför skulle de tänka igenom den?

Vissa saker är man van vid, andra är nya och dem tittar man noggrannare på. Det är en helt rationell mekanism, menar Christian Munthe.

– Om jag har lämnat ut mina kreditkortsuppgifter och aldrig råkat illa ut känner jag mig trygg – på goda grunder. Det här visar bara hur lite forskare förstår de olika delarna i vanliga människors förnuftiga beslutsfattande.

Studerar åter människan i sin helhet

Trots denna ganska syrliga analys, är Christian Munthe rätt så hoppfull om framtiden för big data och e-vetenskap. Han håller med Niklas Blomberg från organisationen Elixir (se artikel Elixir förenar big data) om att metoderna kan innebära ett nytt sätt att bedriva upptäckande, utforskande studier inom exempelvis biologin.

– En gång i tiden innebar ämnet antropologi hela studiet av människan; psykologi, biologi och samhällsvetenskap. Nu börjar man återigen titta på människan som en helhetsvarelse eftersom man inte tycker att man förstår delarna tillräckligt bra, säger Christian Munthe.

Men han understryker att forskningen behöver presenteras ärligt, och håller med Gilean McVean vid Oxford Big Data Institute (se artikel Forskare oroliga för biobanksregler) om att det är fel att diskutera anonymitet när man samlar in genetiska data; ”lovar man i dag anonymitet så ljuger man”. För att forskningen ska kunna bedrivas på ett etiskt försvarbart sätt kan den dessutom inte skyndas fram, menar han.

– Området är i sin linda. Om man hanterar det varsamt och tålmodigt och är så öppen som man kan vara, så kommer det att byggas upp en tillit bland människor – förutsatt att det blir bra forskning och ligger viktiga intressen bakom. Jag kan förstå att forskare känner sig frustrerade, för de vill komma igång. Men de borde inte lägga energi på att gnälla, utan på lösningar som kan tillfredsställa stämningarna i samhället och ge bra forskning samtidigt. Det har man lyckats med förut.

Text: Lisa Kiresbom
Foto: akg-images

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter