Redan i bidragsansökan till Horisont 2020 krävs en plan för hur resultaten ska spridas open access. Som ett pilotprojekt rekommenderar kommissionen också inom sju områden att alla data ska tillgängliggöras. Här finns dock en rad undantag.

Open access för Horisont 2020

2014-06-30

Resultat från forskning med stöd från EU:s program Horisont 2020 ska publiceras så att de är fritt tillgängliga för alla. EU-kommissionen vill på det sättet få större genomslag för forskningen. Men det finns ett kryphål i regelverket.

Genom att vetenskapliga artiklar publiceras öppet och fritt för alla att läsa kan resultaten spridas bredare och snabbare. Forskningen blir effektivare eftersom risken minskar att fler jobbar med samma sak. Den utvecklas genom att alla forskare kan ta del av resultat och bygga vidare på dem. Dessutom ökar innovationstakten om företagen snabbare får tillgång till resultaten. Det är tankarna bakom EU-kommissionens starka rekommendation att öppet publicera forskningsresultat som tagits fram med EU-stöd.

– Om forskningsprojektet genererar vetenskapliga artiklar ska dessa publiceras i någon form av open access, säger Johan Lindberg, som är nationell koordinator för Horisont 2020 vid Vinnova.

Plan att sprida resultaten i ansökan

En plan för hur resultaten ska spridas måste presenteras redan i bidragsansökan. Där måste finnas såväl en så kallad ”dissemination plan” som en ”data management plan” som klargör vilka resultat projektet avser att generera och hur dessa ska komma samhället tillgodo.

– Du har en fullständig frihet i hur du formulerar planen, men ju mer detaljer du ger, desto lättare är det för en utvärderare att ha en åsikt. Min rekommendation skulle vara att få med vilket typ av open access du tänkt dig.

Det finns två varianter att välja på. I den som i riktlinjerna kallas grön, tar författaren själv ansvar för att materialet tillgängliggörs elektroniskt. Artikeln ska då publiceras öppet inom sex månader från första publiceringen, utom för humaniora och samhällsvetenskap där tiden kan sträckas ut till tolv månader.

Det finns också en variant som kallas guld, där författaren betalar publicisten för att omedelbart tillgängliggöra en artikel elektroniskt. Publicisten kan betalas med bidraget från Horisont 2020.

– Om du kan visa tydligt varför det inte går att publicera öppet har du i teorin en chans att låta bli, men praktiskt sett är det svårt att se hur motivet skulle se ut.

Kryphål för forskningsintensiva bolag

Det finns dock ett kryphål i projektavtalet som reglerar skyldigheter och rättigheter kring hantering av resultat. Den artikel (29) som handlar om hur resultaten ska spridas inleds med formuleringen ”Unless it goes against their legitimate interests…” En mottagare av forskningsbidrag kan alltså hävda att det är emot dess berättigade intresse, och slippa publicera öppet.

– Att ett svenskt universitet skulle kunna undvika open access i de projekt de deltar i känns osannolikt, men till exempel skulle ett forskningsintensivt bolag kunna hävda att det inte ligger i deras affärsstrategi att publicera öppet, säger Johan Lindberg.

Många undantag för forskningsdata

Samtidigt som en vetenskaplig artikel publiceras bör forskningsdata deponeras i en databas. En sådan har exempelvis tagits fram inom EU-projektet OpenAIRE, där Kungliga Biblioteket är svensk nod. 

Kraven på publicering är dock lägre för forskningsdata. I Horisont 2020 ingår sju områden i ett pilotprojekt där kommissionen rekommenderar att alla data ska tillgängliggöras.

Men det finns en rad undantag. Man behöver exempelvis inte publicera data öppet om säkerhetsskäl talar emot eller om publiceringen krockar med regler för att skydda personliga data.

– Du måste svara på frågan varför du inte tillgängliggör dina data, men det svaret kan vara hur blekt som helst, typ ”Nej, tyvärr solen sken den dag jag skrev ansökan och därför kan jag inte tillgängliggöra några data”. Ett sådant svar har ingen som helst effekt i bedömningen av ansökan, säger Johan Lindberg.

Författarna betalar för publicering

De flesta förlag som ger ut vetenskapliga tidskrifter ger möjlighet till öppen publicering, som exempelvis Nature publishing group, American Association for the Advancement of Science (som ger ut Science), Springer och Elsevier. Längd för ett eventuellt embargo och villkor ser lite olika ut för olika förlag. Ofta innebär villkoren att forskaren betalar tidskriften för publiceringen, vilket kan kosta uppåt 5 000 dollar.

– Det innebär alltså en förändrad affärsmodell för publicisten. Det är inte längre läsarna som betalar för att prenumerera på tidskriften, det är författarna som betalar för publicering i tidskriftens elektroniska version som då är helt öppen. Kostnaden för open access budgeterar man för i projektansökan, säger Johan Lindberg.

Med vetenskapliga artiklar avser kommissionen i huvudsak artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Bidragstagare uppmuntras dock starkt att ge öppen tillgång till andra slags vetenskapliga publikationer, som exempelvis monografier och antologier.

Text: Siv Engelmark
Foto: Jan Wikner

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter