Vilka undervisningsmetoder är bäst? Det nya skolforskningsinstitutet ska kartlägga den senaste forskningen och se till att den omsätts i praktiken.
Skolforskningsinstitut

Forskning ska göra skolan bättre

2014-05-21

januari 2015 ska ett nationellt skolforskningsinstitut inrättas. Syftet är att ge lärare och förskollärare bättre förutsättningar att omsätta relevanta forskningsresultat i praktiken. Just nu pågår förberedelserna som bäst inom projektet SKOLFORSK på Vetenskapsrådet.

Skolfrågan är hetare än någonsin efter de dåliga PISA-resultaten som visar kraftigt försämrade kunskaper bland svenska elever.

Regeringen vill nu skapa en särskild myndighet, ett skolforskningsinstitut, med ansvar för att systematiskt väga samman och sprida forskningsresultat som kan bidra till ökad kunskap om vetenskapligt väl underbyggda och effektiva metoder i skolväsendet.  

Skolforskningsinstitutet motiveras också utifrån skollagen från 2010 (2010:800) som säger att undervisningen i skolväsendet ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

– Men det går inte bara att servera lärarna ett forskningsresultat och säga att ”Så här ska ni göra”. Det krävs handledning och kommunikation. Det handlar om att få in ett nytt förhållningssätt, ett mer vetenskapligt sätt att tänka i klassrummet, säger Cristina Robertson, anställd av Vetenskapsrådet som projektledare för att arbeta fram underlag till det nya skolforskningsinstitutet.

Uppdrag av regeringen

Vetenskapsrådet fick i höstas regeringens uppdrag att dels underlätta den nya myndighetens initiala arbete genom att undersöka relevanta frågeställningar och metoder, dels ta fram exempel på kartläggning av forskningsresultat inom utbildningsvetenskap.

– Ofta finns det någon undervisningsmetod som verkar mer effektiv än andra, säger Cristina Robertson, som själv varit mellanstadielärare i 20 år och även disputerat på hur forskning kommer in i skolan.

Men utan systematisk sammanställning och analys av forskningsresultaten är det svårt att se samband eftersom komplexiteteten är stor. Problemet är att det är svårare med experiment och kontroller när det handlar om lärande i skolan jämfört med sjukvården där frågeställningarna är annorlunda och man har välutvecklade metoder anpassade till sjukvårdens behov

– Lärandet är ju fortfarande en ”svart låda”. Vi förstår inte alla delar som ingår i ett barns lärande. Det är så många faktorer som spelar in; barnets förutsättningar, hemmet, klasskamraterna, lärarna, undervisningssituationen och olika typer av lärprocesser. Vissa kunskaper kan man mäta genom ett prov i skolan, men de långsiktiga effekterna syns kanske först tjugo år senare när eleven är vuxen och agerar ute i samhället.

Kartläggningar av forskningsresultaten

Vad regeringen nu efterfrågar är validerade kartläggningar av forskningsresultaten, systematiska kunskapsöversikter över olika områden, framtagna i samråd med dem som är verksamma i skolan och förskolan.

Projektet består av 16 delprojekt, med 24 medverkande forskare från 15 olika universitet och högskolor. Hälften av delprojekten handlar om inventering av koncept, modeller, frågeställningar, lärarutbildning och koppling mellan teori och praktik. Den andra hälften handlar om konkreta forskningsöversikter, till exempel Läs & Skriv, Matematik och Bedömning & Betyg. (Se listan här intill.)

– För närvarande är det mycket administrativt arbete med att rigga hela projektet med så många personer och lärosäten – på så kort tid. Men alla forskare jag har kontaktat har varit mycket entusiastiska och känner att de gör en nationell insats genom möjligheten att fokusera på för dem centrala frågeställningar. Det är en grupp mycket kompetenta forskare som är engagerade i det här regeringsuppdraget.

Kartläggningarna kommer att variera i design, men har alla en gemensam grund i att de baseras på systematiska analyser och sammanställningar, som ska visa på olika modeller och metoder för hur forskning avseende lärande i skolan kan systematiseras och synliggöras. Kartläggningarna är i sig exempel på metoder att kartlägga forskningsresultat med relevans för skolväsendet, säger Cristina Robertson.

Första presentation i november

En första presentation ska göras i november på Vetenskapsrådets Resultatdialog där både forskare och verksamma lärare är välkomna. Rapporterna från de olika delprojekten ska vara inlämnade till Vetenskapsrådet den 30 december.

– Några av rapporterna kommer att utformas för att bli direkt användbara för lärare. För att öka forskningsutnyttjandet är det viktigt att det blir en interaktion mellan forskarna och skolpraktiken där den här forskningen ska verka, säger Cristina Robertson.

Hon talar om en trappa när det gäller kunskapsbildning och delaktighet. De första stegen handlar om att forskningen bekräftar det man kanske redan gör i klassrummet. En bit upp i trappan kommer reflektion och problematiserande över olika undervisningssituationer och metoder. Högst upp kommer förändring.

– Lärare har väldigt lite tid i sin vardag för att ta till sig ny forskning. Man måste möta lärarna där de faktiskt är och skapa delaktighet när det gäller olika verktyg att anpassa undervisningen till ny kunskap och nya förhållningssätt. Jag hoppas att även lärarutbildningen kan hämta värdefull kunskap ur vårt SKOLFORSK-projekt.

Text: Eva Barkeman
Foto: Matton