Johan Åkerman är chef för Linköpings Grants Office som hjälper forskare med ansökningar om forskningsanslag.

Erfarna rådgivare ger forskare stöd

2014-03-13

Forskare som ska söka forskningsmedel kan få kvalificerade råd på nära håll. Enheter för forskningsservice hjälper till med allt från att ställa upp en budget till att finna nya finansiärer. Bästa tipsen från Linköpings Grants Office är att börja i tid och att lägga krut på att hitta rätt samarbetspartners.

Grants Office heter enheten som har till uppgift att hjälpa till med ansökningar om forskningsanslag vid Linköpings universitet. Fokus ligger särskilt på EU:s ramprogram, men Grants Office hjälper också till med större nationella ansökningar. 

– Vi gör allt från att arbeta strategiskt och långsiktigt med institutionerna, till att släcka bränder när en ansökan ska in om fem timmar, säger Johan Åkerman som är enhetschef för Grants Office. 

Många forskare ber om hjälp med att fylla i blanketter korrekt. Ett annat vanligt önskemål är att få hjälp att kontrollera att budgeten är rätt uppställd och verkar rimlig. En del vill gärna att Grants Office ska ”läsa ansökan och se om den verkar vettig”. 

– Det gör vi om det inte är för nära inlämning. Att läsa en ansökan på åttio sidor tar tid och forskaren ju måste ha tid att ändra sedan, säger Johan Åkerman.

Bistår i strategiska diskussioner

När en institution kontaktar Grants Office brukar det handla om mer långsiktiga frågor. Till exempel att institutionens forskare inte varit framgångsrika i sina ansökningar, att forskningen ändrat inriktning eller att finansiärerna ändrat sina utlysningar så att forskarna inte känner igen sig. 

– Grants Office kan då ge kurser och seminarier på institutionerna och delta i strategiska diskussioner. Vi kan tipsa om hur forskarna kan förändra sitt sätt att jobba med forskningsfinansiering, exempelvis utvidga sina nätverk och hitta nya tänkbara finansiärer, säger Johan Åkerman.

Enheter med liknande uppdrag som Grants Office finns på andra universitet och högskolor, under olika namn. 

– Alla som har traditionell forskning och lite större volym har någon form av forskningsservice. Jag tror inte att metoderna skiljer sig så mycket åt när det gäller att hjälpa till med att söka finansiering, men i Linköping erbjuder vi också projektledare. Vi hyr ut forskningskoordinatörer som sköter den administrativa driften i större vetenskapliga projekt, säger Johan Åkerman.

EU-krångel är en myt

Johan Åkerman upplever att svenska forskare är duktiga på att skriva ansökningar och vana vid uppgiften. Många tror dock att det är krångligare än det är att söka finansiering från EU:s ramprogram.

– Idag är det inte så förskräckligt stor skillnad på att söka medel från exempelvis Horisont 2020 och Vinnova. EU-kommissionen har gjort avsevärda förenklingar, samtidigt som svenska finansiärer skruvat åt sina krav. 

En del forskare blir överraskade av att konkurrensen är mindre tuff om EU-medlen än om de svenska.

– I det tidigare ramprogrammet beviljades cirka tjugo procent av ansökningarna, att jämföra med delar av Vetenskapsrådet som har en beviljandegrad på åtta-nio procent.

Tar tid att bilda konsortium

Det vanligaste problemet Grants Office stöter på är att forskare börjat för sent med ansökan, framför allt när det gäller större utlysningar där samarbetspartners krävs. Att bilda slagkraftiga internationella konsortier tar tid.

– De som saknar erfarenhet bör börja i riktigt god tid, mellan tolv och sex månader i förväg, med att sondera terrängen och diskutera med kolleger. Det är lättare för dem som redan har ett etablerat internationellt kontaktnät med andra forskare och väl upparbetade kontakter med företag, säger Johan Åkerman.

Han rekommenderar att man tänker igenom sina konsortier ordentligt.

– EU:s ramprogram har alltid varit inriktat mot tillämpad forskning, men i Horisont 2020 har kommissionen ytterligare skruvat åt önskemålen om innovation och nyttiggörande för samhället. Det är inte längre gångbart att skicka in ansökningar med bara akademiska parter från samma disciplin.

Signalerna är mycket tydliga, framhåller Johan Åkerman.

– Kommissionen vill se konsortier som består av både akademiker från olika discipliner och aktörer utanför akademin, som företag och myndigheter.

Text: Eva Annell
Foto: Vibeke Mathiesen