Loretxu Beigouignan, Catherine Preston och Hiske van Duinen är några av nyckelpersonerna bakom KI:s postdoktorförening. Här diskuterar de villkoren för de utländska postdoktorerna vid KI.
Utländska postdoktorer:

Postdoktorer efterlyser bättre villkor

2013-11-12

Det började med en undersökning bland postdoktorer vid Karolinska institutet som visade att många var missnöjda med sin situation. Nu pågår samtal för att förbättra villkoren. Den här artikeln finns också att läsa på engelska i Curie.

– Vi hade en känsla av att det fanns ett allmänt missnöje, överallt fanns dessa historier om olyckliga och missnöjda postdoktorer, säger Hiske van Duinen, själv postdoktor vid Karolinska institutet (KI).

Hiske van Duinen berättar att det var svårt att få enstaka individer att träda fram och berätta hur de trivdes, inte ens löfte om anonymitet hjälpte. För att ta reda på hur postdoktorerna mår och trivs i största allmänhet drog den då nyligen bildade postdoktorföreningen igång en enkätundersökning.

Pengar för ett halvår i taget

Undersökningen visade att så mycket som en tredjedel av alla postdoktorer någon gång känt sig illa behandlade. En särskilt utsatt grupp är postdoktorer som finansieras via stipendier. Förutom att stipendier inte ger några rättigheter till sociala förmåner innebär KI:s regel om att stipendiet förlängs ett halvår i taget en rad praktiska problem för utländska medborgare.

Utan bevis på att man uppfyller kraven för att anses som bosatt i Sverige, till exempel anställning eller annan sysselsättning som studier i minst ett år, är det praktiskt taget omöjligt att få ett svenskt personnummer.

Utan personnummer är det svårt att få tillgång till sjukvård och så enkla saker som att öppna ett bankkonto kan bli ett äventyr. Praktiska bekymmer av detta slag och andra problem har som följd att många mår dåligt, berättar Hiske van Duinen.

Utredning pågår

Karolinska institutets ledning har fått ta del av undersökningen och just nu pågår en utredning av situationen.

– KI:s postdoktorer är viktiga för oss och vi tar deras synpunkter på allra största allvar, säger dekanus Hans-Gustaf Ljunggren.

Han har några synpunkter på hur enkätundersökningen gjordes, men tar den ändå på fullt allvar. Enligt honom är postdoktorföreningen en intressegrupp på Karolinska institutet som jobbar intensivt med olika frågor kring postdoktorernas situation på KI.

– Vi lyssnar på den här gruppen, vi tycker att allt som rör postdoktorernas villkor och situation är oerhört viktigt och prioriterar detta högt.

Höjda stipendier

Som en första åtgärd höjdes den 1 oktober miniminivån på stipendier för postdoktorer till 20 000 kr per månad. Detta betyder att Karolinska institutet också kompenserar när ett stipendium från en viss fond eller stiftelse, eller ett annat land, är lägre.

– Det händer att utländska forskare kommer till KI med stipendier ifrån sina hemländer. De kan vara för låga för att täcka levnadskostnaden i Sverige och då blir det ett problem, säger Hans-Gustaf Ljunggren.

Varför stipendierna vid KI förlängs med just ett halvt år i taget, även när finansiering för en tvåårsperiod finns, kan varken Hans-Gustaf Ljunggren eller personaldirektören Mats Engelbrektson svara på. En utredning som genomförs just nu kommer att beröra frågor som denna.

Hiske van Duinen bedömer att många av postdoktorerna instämmer i kraven som postdoktorföreningen ställer och som nyligen framfördes i en debattartikel i KI:s egen personaltidning KI-bladet (se länk och faktaruta). En snabb rundfrågning som genomfördes av postdoktorföreningen via mejl bland 400 postdoktorer visade att 97 procent höll med helt och hållet.

– Ledningens kritik av vår förening och enkätundersökningen är till för att förminska vår trovärdighet när vi säger att det finns ett allmänt problem, säger Hiske van Duinen.

Stipendier som finansieringsform

Diskussioner om stipendier som finansieringsform för yngre forskare har förts länge. Stipendier är skattefria både för den som ger och får pengar, nackdelen är att de inte berättigar till sociala förmåner. Hans-Gustaf Ljunggren ser vissa problem i detta, men inte i förekomsten av stipendier som ekonomisk stödform i sig.

– Stipendier är en samhällelig inrättning, inte sällan skapade av välvilliga givare för att personer under kortare tid ska kunna ägna sig åt någonting som man annars inte hade kunnat göra. De finns inom konsten, litteraturen, liksom inom vetenskapen, påpekar han.

Robert Andersson, förhandlingschef för den statliga sektorn inom Sveriges universitetslärarförbund, Sulf, har liten förståelse för sådana argument.

– Man kan undra varför det är just forskningen som ska drabbas av detta synsätt, och då framförallt unga forskare. Forskning är inte en hobby utan ett yrke, förtydligar Robert Andersson.

Han menar att man, precis som inom andra yrkeskategorier, får rätta sig efter den budget man har och anställa därefter.

– Det värsta i det här sammanhanget är att många postdoktorer känner sig lurade. De är inte riktigt medvetna om villkoren när de kommer till KI och det är självklart inte bra, säger Robert Andersson.

Dåliga villkor ger sämre forskning

Den främsta anledningen för många postdoktorer att komma till Sverige och Karolinska institutet är att det passar bra rent forskningsmässigt. Att ständigt behöva oroa sig för halvårsförlängningen av stipendiet och vad som händer när man blir sjuk påverkar i slutändan forskningen negativt, säger Hiske van Duinen

– Vi kom hit för forskningens skull och det enda vi vill ha är samma rättigheter och skyldigheter som alla andra postdoktorer. Vi vill kunna leva ett vanligt liv.

Läs denna artikel på engelska:

Postdocs demand better terms

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Natalie von der Lehr