Elin Naurin och Patrik Öhberg har mycket kontakt med institutionen där hemma. Deras postdokvistelse har öppnat en kanal mellan Montreal och Göteborg, menar de.
Internationell postdok

Familjeprojekt Montreal – statsvetare på postdok

2013-10-18

Efter disputationerna sökte sig de båda statsvetarna till Kanada och Montreal. Elin Naurin beskriver flytten till andra sidan Atlanten som ett familjeprojekt. En hel del bök och mutlego till barnen har deras postdoktjänstgöring förvisso inneburit. Men framförallt vidgade vyer, nya sätt att angripa forskningsfrågor. Allt utmanas här, menar Patrik Öhberg.

– Vissa köper hus och bygger altaner, det här är vårt familjeprojekt, säger Elin Naurin. 

Liksom sin man, Patrik Öhberg, är hon statsvetare och har disputerat vid Göteborgs universitet.

– Vi har vetat hela tiden att vi vill åka till andra sidan Atlanten för att göra allvar av våra mål som forskare, fortsätter hon.

Och det har de gjort. Tillsammans med sina två barn bor de sedan ett år tillbaka i Montreal där de har varsin postdoktortjänst. Elin Naurin vid McGill University och Patrik Öhberg vid Université de Montréal. 

Det var Elin Naurin som tog första steget. I samband med sin disputation sökte hon en tjänst på McGill University. Den fick hon inte, men istället erbjöds hon en möjlighet att göra sin postdok hos dem. Hon sökte och fick Marie Curie-stipendiet, som är ett samarbete mellan EU och Forte. 

Patrik Öhberg sökte och fick Vetenskapsrådets postdoktorbidrag direkt efter sin disputaion. Liksom Marie Curie-stipendiet löper detta på tre år, med två år utomlands och sista året i hemlandet.

Inriktningen men också staden avgjorde

Att Elin Naurin valde just McGill University beror på att kollegerna där ligger långt framme inom hennes forskningsfält. I sin avhandling ”Promising Democracy – Parties, Citizens and Election Promises” studerade hon hur väljare ser på vallöften.  

Av liknande skäl sökte sig Patrik Öhberg till Université de Montréal. Hans avhandling, ”Politiker med karriärambitioner – en omöjlig självklarhet” handlar om förtroendevalda, och där är Université de Montréal framträdande. 

Men Montreal och Kanada var intressant även av mer praktiska anledningar. Montréal är en stad med fyra universitet – och stora möjligheter att erbjuda dem båda en meningsfull sysselsättning.

Kanada är dessutom ett välorganiserat land, vilket har underlättat planeringen inför resan. Och väldigt mycket planering har behövts för att ordna praktiska problem som bostad, skolor, försäkringar – liksom en rejäl ekonomisk buffert för att klara oförutsedda utgifter.

– Det är bökigt att göra det här, man kan inte säga annat. Och det har blivit en hel del mutlego till barnen, säger Elin Naurin.

Fokus på publicering i tidskrifter

Men trots grundlig planering och goda förkunskaper om de båda institutionerna har de mött överraskningar, inte minst när det gäller arbetskulturen. Här är tempot högt och det finns ett självklart fokus på publicering i tidskrifter, redan på doktorandnivå. 

– De kastar sig över forskningsprocessen, de tar den till avslut och de ser till att sprida resultaten. Det är inspirerande, säger Elin Naurin.

Att kanadensiska forskare måste byta universitet när de disputerat gör miljön driven och rörlig. Men mötet med ett annat sätt att arbeta, där forskning är ett påtagligt individuellt projekt, har också väckt deras respekt för den svenska traditionen.

I Sverige drack de förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe på institutionen, och det fanns en känsla av att tillhöra ett forskningskollektiv. De tror båda att denna anda varit viktigt för de löpande enkätstudier och databaser som svensk samhällsvetenskap byggt upp.

– Vi har fantastiskt rådata i Sverige, men det trägna arbete som krävs för att samla in dem skulle vara omöjligt i den här miljön, säger Patrik Öhberg. 

Rosa mannen väcker intresse

För hans del har även själva forskningsprojektet mött oväntade reaktioner. Han har valt att ta sitt avhandlingsämne vidare genom att fokusera på kvinnliga politiker med karriärambitioner, men i Kanada är genusperspektiv inte självklart och avfärdas ibland som typiskt svenskt. Samtidigt kan han visa att kön är en variabel som ger tydliga utfall, och det gör naturligtvis alla samhällsvetare intresserade.

– Dom kallar mig för den rosa mannen, säger Patrik Öhberg med ett skratt.

Elin Naurin märker också att det finns en skillnad i synen på kvinnor och män, även om hon inte har samma fokus på genus i sin forskning. Kvinnor förutsätts ta huvudansvaret för barnens läxor, lunch, sociala liv. Samtidigt är hon omgiven av kvinnliga forskare som nått långt i sina karriärer, trots att de har familj.

– Vissa av de andra mammorna i skolan har helt valt bort sitt yrke, medan andra väljer att satsa och kan nå hur långt som helst. Det är ingen entydig bild.

Bra kontakt med hemmainstitutionerna

Ingen av dem känner att de tappat kontakten med hemmainstitutionen. Via Skype, Facebook och andra sociala media sköter de allt från handledningsuppdrag till sociala kontakter. 

– Vår vistelse här har snarare blivit en kanal mellan Montreal och Göteborg. Forskare har börjat dela forskningsresultat, delta i konferenser och inleda samarbeten, säger Patrik Öhberg.

De upplever båda att deras forskning tar kliv framåt som inte varit möjliga på något annat sätt. Det handlar naturligtvis om att postdoktortjänstgöringen ger utrymme att uteslutande ägna sig åt forskning, men det är bara en del av det. 

– Vardagen med familjen, forskningen, arbetssättet – allt utmanas här, säger Patrik Öhberg.

– Den här Kanadaresan är en av höjdpunkterna i mitt liv. Det vet jag redan nu.

Läs fler artiklar om postdok i Curie:

En sådan chans får man bara en gång

Text: Annika Eriksson
Foto: Miranda Naurin