Julia Uddén ny bloggare i Curie

2013-10-14

Hon bloggar om språk och språkets neurobiologi och om gränslandet mellan forskning och konst. Julia Uddén forskar om språk i hjärnan och leder ett forskningsprojekt om den genetiska basen för hjärnans språksystem på Max Planck Institutet för Psykolingvistik i Holland. Vid sidan av forskningen driver hon kreativa projekt inom konst, dans och musik.

Vad forskar du om?
Språk i hjärnan. Jag håller på att utveckla de klassiska kunskaperna som finns om språkets neurobiologi. Tidigare trodde man att talförmågan och språkförståelsen var uppdelade i olika delar av hjärnan, men det har visat sig vara helt fel. Även mer moderna modeller för hur hjärnan processar språk har skavanker men det jobbar jag med att ställa till rätta.

Nu leder jag ett stort forskningsprojekt om den genetiska basen för hjärnans språksystem på Max Planck Institutet för Psykolingvistik i Holland. Vi forskar på gener som visat sig orsaka dyslexi och andra språkstörningar. Förklarar olika individers uppsättningar av dessa gener också varför olika friska hjärnor arbetar på olika sätt?

Hur blev du intresserad av ämnet?
Jag bestämde att jag ville bli hjärnforskare efter att ha läst en bok om snabbläsning och minnestekniker som 15-åring. Jag har alltid sett behovet av att lära mig att jobba rätt, på ett sätt som är snällt för hjärnan. Vi kan kalla det hjärnergonomi. Hjärnan är kanske universums mest komplexa objekt och fortfarande något av en vit fläck på kartan över vad i naturen som människan förstår. Jag tilltalades också av att hjärnforskningen kan ge svar till både nya och eviga filosofiska frågor, som vad det innebär att vara människa, om det finns ett jag och i vilken utsträckning våra egenskaper är medfödda.

Vad gör du helst när du är ledig?
Jag håller på med kreativa projekt som konst, dans och musik. Jag har gjort många målningsperformance, till exempel på Daytime Sessions och Retreat Festivalen på Trädgården och på Plattforms eventspace. I sommar är jag med i Tom Tits utställning ”Music and Emotions”, där jag talar om vad melodier är och har spelat in en ny version av en dansfilm som jag gjorde för att populärisera min avhandling till tidskriften Science tävling ”Dance your PhD”. Jag inviger årsmötet för Vetenskap och Allmänhet i år med en ny vetenskaplig koreografi.

Jag försöker parallellt med min objektiva hjärnforskning att förstå hjärnan inifrån upplevelsen av att ha en hjärna, till exempel via konst och meditation. Inlärningsprocesserna som kommer med min konstnärliga praktik och meditation är också ren livskvalitet för mig.

Vad läste du senast?
”It’s hard to make a difference if you can’t find your keys” av Marilyn Paul. En praktisk bok om att organisera sitt liv genom acceptans för problematiska beteendemönster och hur man lär sig bygga bort problemen med nya system. Jag läser nästan endast facklitteratur med koppling till hjärnan, beteende, kultur eller filosofi.

Vad tänker du blogga om?
Jag skrev ca 10 blogginlägg i somras när jag åkt tåg runt i Europa, men jag ska välja ut de bästa. Det blir förstås en hel del om språk och språkets neurobiologi. Ett annat genomgående tema är gränslandet mellan forskning och konst. Vad händer om man skapar sin psykologi som om den vore ett konstverk? Jag jämför rationellt och intuitivt tänkande. En verklig utmaning jag vill prova på är att sammanfatta de viktigaste kunskaperna jag lärt mig av all hjärnforskning. Det kommer också att bli personligt, exempelvis om hur det är att vara kvinna och forskare, speciellt inom hjärnforskningen där vi har tillgång till data om könsskillnader i hjärnan.

Vilka är dina förväntningar på att blogga i Curie?
Jag vill använda tillfället till att utveckla mitt populära skrivande om min forskning och hjärnforskning i stort. Det kommer att vara bilder, kanske egna illustrationer. Det vore roligt att använda Curie som en digital scen för experiment med hur man kan presentera forskning på nya mer tillgängliga och kanske konstnärliga sätt, men vi får se hur långt jag hinner. Jag har i alla fall många idéer på hur jag skulle vilja presentera min egen och andras forskning: i kortfilmer, föreläsningsperformance, stora sammanfattande kartbilder, eller i ljudkonstverk, till exempel för radio.

Text: Peter Tillhammar
Foto: Privat

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter