Via en tv- eller dataskärm ska strokepatienten kunna kommunicera direkt med en arbetsterapeut eller sjukgymnast utan att behöva åka hemifrån.

Distansträning hjälp för strokepatienter

2013-09-25

Strokepatienter behöver tidig, effektiv och tät träning. Nu utvecklas teknik för handledd distansträning i hemmet. En rad aktörer arbetar gemensamt fram en tekniklösning som är användarvänlig, passar vårdens arbetsprocesser och som kan bli en produkt på marknaden.

Fokus i projektet ligger på att hitta träningshjälpmedel för patienter med motoriska störningar, som arm- och benförlamningar. Det drabbar ungefär hälften av de strokepatienter som överlever.

– Det man kan påverka är hjärnans förmåga att omorganisera sig. Med tidigt påbörjad och intensiv träning kan oskadade delar av hjärnan ta över vissa funktioner som tidigare styrts av den skadade delen, förklarar Jörgen Borg som är professor vid Karolinska institutet.

Han är också överläkare vid rehabiliteringsmedicinska universitetskliniken på Danderyds sjukhus, en av de samverkande parterna i projektet.  

Inte behöva resa

Grundtanken är att patienterna hemifrån, via en TV- eller dataskärm, ska kunna kommunicera direkt och i realtid med en sjukgymnast eller arbetsterapeut, utan att behöva resa till en mottagning. Patienterna ska också kunna träna på egen hand med hjälp av skärmen.

En kamera och sensor registrerar patientens rörelser. Allt kopplas till en dator med internetuppkoppling för sammanställning och kommunikation. Tekniken ska också överbrygga de svackor som lätt uppstår när patienterna återvänder hem efter sjukhusvistelse.

– Det finns en osäkerhet i övergången mellan sjukhus och primärvård, när det gäller tidig rehabilitering. Ett team på sjukhuset påbörjar träning, men så fort man skrivs ut finns det risk för att man inte får tillräckligt stöd för att upprätthålla den, säger Jörgen Borg.

Komplex bild

Projektledare är Maria Ehn. Hon är disputerad civilingenjör inom biokemi och verksam vid Robotdalen i Västerås, som bland annat arbetar med att utveckla hälsorobotik. I projektet deltar också landstingen i Västmanland och Örebro, Västerås Stad, Örebro kommun, Länsstyrelsen i Västmanland, Microsoft AB och Swedish Institute of Computer Science (SICS). Huvudfinansiär är Vinnova.

– Den stora nöten att knäcka är att avväga alla olika infallsvinklar och hålla fokus genom hela projektet. Med många aktörer blir bilden mycket komplex och nya, relevanta frågeställningar dyker upp hela tiden. Det handlar inte så mycket om att ta fram ny hårdvaruteknik, utan att hitta de bästa tillämpningarna av teknik som finns och skapa mjukvara för detta, säger Maria Ehn.

Jörgen Borg anser att en stor fördel med projektet är att alla aktörer har gått in från en gemensam startpunkt.

– Ibland får vi teknisk utrustning som skulle fungerat bättre om vi hade fått vara med i utvecklingsarbetet från början. Ansvaret är förstås delat. Från vårdens sida måste vi bli bättre på att föra ut våra idéer till teknologin. Men mitt intryck är att de nya nätverk som bildas ger förutsättningar för en positiv utveckling, säger han.

Även fysiska möten behövs

Sedan projektet startade, hösten 2012, har flera workshops ordnats för personalgrupper och patienter.

– Vi måste arbeta i kontinuerlig växelverkan, där vi stämmer av att vi tänker rätt. Vi har haft med personal från många olika delar av vårdkedjan, säger Maria Ehn.

De sjukgymnaster och arbetsterapeuter som deltagit har betonat att de inte vill arbeta framför en dator istället för att träffa patienter. Men det är inte heller meningen, enligt Maria Ehn.

– Terapeuten måste känna patienten för att behandling på distans ska fungera. Och det krävs fysiska möten för de moment då patienten ska utmana sina gränser. Distansträningen handlar mer om att upprätthålla det man uppnått, säger hon.

Patienternas önskemål är att tekniken blir ett stöd för att de ska kunna träna själva. De vill att den anpassas till deras individuella behov, hjälper dem att se om de gör rätt och att avläsa framsteg.

Följer upp

I höst kommer en grupp patienter att pröva tekniken och nästa år gör Jörgen Borg och hans team på Danderyds sjukhus en uppföljande studie av hur det fungerat.

– Vi kommer att titta på hur säker tekniken är, om den verkligen fungerar, om patienterna trivs med träningen och för vilken typ av patient den här träningsformen är lämplig, säger han.

En uppföljning av medicinska effekter i ett längre perspektiv ryms däremot inte inom detta projekt, som avslutas i augusti 2014. Det skulle kräva fortsatt forskning under längre tid och jämförelser med resultaten hos patienter som fått traditionell rehabilitering.

Jörgen Borg tror dock att den teknik som nu utvecklas för strokepatienter kan bli användbar i behandling av andra patientgrupper, till exempel de som har traumatiska hjärnskador efter olyckor, ortopedpatienter och MS-sjuka.

För Robotdalens del innebär det pågående projektet också att hitta företag som kan utveckla produkten och föra ut den på marknaden. Maria Ehn har gott hopp om att det ska lyckas.

– Vi känner att det finns behov av den här tekniken och etablerar nu samarbete med ett företag som är intresserat av att ta den till en marknad, säger hon.

Läs också i Curie: Satsa mer på forskningssamverkan

Text: Yvonne Busk
Foto: Ulf Sirborn

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter