KTH har kartlagt jämställdheten i sin organisation.

KTH synar sin jämställdhet

2013-09-16

I en färsk undersökning har KTH kartlagt ojämställdheten i sin organisation. Hur mycket svårare är det för kvinnor än män att göra karriär vid KTH, och vad beror det på? De flesta universitet skulle ha nytta av att syna sig själva på det här sättet menar vice rektor Gustav Amberg.

Anna är påtänkt som ny enhetschef vid KTH. Om ett par dagar ska hon och avdelningschefen ha ett möte och diskutera tjänsten. Men istället blir hon inkallad med kort varsel en sen eftermiddag, precis när hon ska gå hem.

Chefen har hört sig för bland sina lunchkompisar, en skara manliga professorer, och de har övertalat honom att tänka om när det gäller tillsättningen. ”Du vet, det går inte. Man kan inte driva en kvinna till de här uppdragen” har en av dem argumenterat.

Chefen förklarar för Anna att det vore en otjänst mot henne att befordra henne, eftersom hon inte har tillräckligt stöd i organisationen. Han kommer därför att börja leta efter andra kandidater. Han avslutar med ett leende: ”Men du, man kan ju vända på det också och säga att nu kan du ägna dig helt åt forskningen.”

Autentisk berättelse

Den autentiska berättelsen om Anna är en av fallbeskrivningarna i slutrapporten för KTH:s projekt ”Inventera kopplingen mellan kön och faktisk arbetssituation inom fakulteten” (IKKA) som publicerades våren 2013. Undersökningen består av två delar, förklarar Gustav Amberg, vice rektor för fakultetsförnyelse och jämställdhet.

Den ena delen är en kvantitativ analys av könsfördelningen i alla delar av organisationen, bland annat hur könsfördelningen på en viss organisatorisk nivå ser ut i förhållande till nivån närmast under. Den andra delen är en närmare kvalitativ studie av ett par miljöer vid KTH.

– Vi har utgått från en studie som gjordes vid MIT på 1990-talet, säger Gustav Amberg.

För MIT:s del blev det startskottet för ett framgångsrikt arbete för ökad jämställdhet.

Att inte bli sedd

Nog förekommer det flagranta exempel på explicit könsdiskriminering och trakasserier, men de hör ändå till undantagen, menar Gustav Amberg.

Det typiska för ojämställdheten vid KTH – liksom i andra akademiska miljöer – är snarare vad som inte sker, betonar han. Att inte bli sedd, inte vara den som chefen kommer att tänka på, inte bli erbjuden meriterande ansvar och uppgifter.

Inget i rapporten överraskar egentligen Gustav Amberg, ändå är det en viktig kartläggning, menar han.

– Det har ett stort värde att det nu är dokumenterat ordentligt, eftersom alla inte känner till att det är så här. Vi planerar att dra igång utbildningsinsatser på ledningsnivå om jämställdhetsfrågor under det närmaste året. Att i det arbetet kunna använda fallbeskrivningar från vår egen verksamhet är väldigt värdefullt. Tar man exempel från andra arbetsplatser är det lätt att slå ifrån sig och säga att så illa kan det inte vara här.

Långsiktigt arbete

Han betonar att undersökningen inte är ett isolerat initiativ utan en del i ett långsiktigt arbete för ökad jämställdhet vid KTH.

– År 2006 hade vi 6 procent kvinnliga professorer – idag är de 11 procent. Under samma tid har andelen kvinnliga lektorer ökar från 13 procent till drygt 22. Det går framåt för att vi jobbar kontinuerligt med frågan på olika sätt.

Några av åtgärderna på senare år är ett tenure track-system, som gör det till en mer objektiv process när unga forskare går vidare till en tillsvidaretjänst, samt att KTH lagt ett tydligt ansvar för jämställdhet på de vice skolcheferna i lärosätets tio skolor.

– Naturligtvis arbetar vi också med att generellt höja vår kompetens i jämställdhetsfrågor. I det fallet har vi egen expertis som vi utnyttjar: våra forskare inom organisation och genus.

Gustav Amberg menar att de flesta universitet och högskolor skulle ha nytta av att göra en liknande kartläggning av sin verksamhet. Det är inte den höga andelen manliga studenter på många av KTH:s utbildningar som är grundorsaken till ojämställdheten, betonar han.

– Vi ser samma mönster på de program som har en jämn könsfördelning på student- och doktorandnivå. Ju högre upp i hierarkin, desto färre kvinnor. Och jag vet att situationen är likartad på andra universitet.

Läs mer om jämställdhet i Curie:

Vart tar kvinnorna vägen?

Varannan ny professor ska vara kvinna

Kvinnor omedvetna om diskrimineringen

Text: Anders Nilsson
Foto: KTH