Näthat får forskare att avstå debatt

2013-07-02

Näthat drabbar många som märks i den offentliga debatten – även forskare. Reaktionerna handlar sällan om forskningen, i stället är det ofta personliga påhopp. Risken är att forskare börjar censurera sig själva, säger genusforskaren Ulf Mellström.

Uppmuntran, dialog och intresse. Den som syns i debatten får många positiva reaktioner. Men lika ofta är kommentarerna per mejl, på sociala nätverk och bloggar nedsättande, sexistiska och till och med hatiska.

– Jag har mött antifeministiskt hat, anonyma hotfulla mejl med formuleringar som att vi vet var du bor, att du har familj, med mera, vid flera tillfällen, berättar Ulf Mellström som är professor i genusvetenskap vid Karlstad universitet.

Reaktionerna har blivit många fler i och med internet. Idag sprids kommentarer blixtsnabbt på bloggar och sociala nätverk. Rykten kan på nolltid få kraft och spridning. Forskare som i debatter, intervjuer och på andra sätt syns i det offentliga är också drabbade.

– Internet är ett fantastiskt demokratiskt redskap. Forskningsresultat blir snabbt synliggjorda. Men övertoner slår till direkt. Det hatiska drivs fort upp i varv, säger Ulf Mellström.

Vissa ämnen engagerar mer

Han upplever inte att reaktionerna är riktade mot honom som person eller forskare, utan som företrädare för ett kontroversiellt ämne. Ämnet, genusvetenskap, engagerar många, på gott och ont.

– Det är positivt att forskare deltar mer i debatten. Men man betraktas som tyckare, inte som en som säger något som är vetenskapligt belagt. Statsvetare, sociologer, psykologer, genus- och klimatforskare är utsatta eftersom de har rollen i debatten att göra analyser, säger Jenny Madestam, forskare i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Hon kommenterar ofta samhällsfrågor i tidningar och tv och får själv många reaktioner. De är blandade.

– Mejl från vanliga läsare är ofta sakliga. Men så kommer reaktioner från opinionsbildareliten. De sitter som en jury. Sociala medier är obehagliga, där hackar man ofta på ett elakt sätt, säger hon.

Forskare avstår

Jenny Madestam säger att hon har lärt sig att stänga av men också att hon vet att det finns kollegor som drar sig för att delta för att undvika att få kritik som handlar om dem själva och inte om forskningen.

– Risken är att allmänheten inte får ta del av intressant forskning och kunskap som de borde få. Men jag förstår dem som inte vill delta. Det tar tid, kraft och energi från forskningen, säger hon.

Ulf Mellström berättar att han till och med har känt sig fysiskt hotad vid ett tillfälle när han deltog i en debatt.

– Om det skulle hända upprepade gånger skulle jag nog dra mig för att ställa upp. Alla har åsikter när det handlar om genusforskning, säger han.

Ett annat känsligt ämne är klimatet. Karin Bojs, som under många år bevakat vetenskap i Dagens Nyheter, skrev nyligen i en krönika i Curie att inga artiklar renderade så många negativa mail som de om klimatforskning.

Klimatfrågor känsliga

Att ämnet engagerar bekräftar Margareta Hansson, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet. Hon publicerade i januari en artikel i tidningen Nature som beskrev klimatet för 100 000 år sedan, baserat på borrkärnor från norra Grönland.

– Vi fick många nedsättande mejl och kommentarer på bloggar, som att vi bedriver onödig forskning, slösar med skattepengar med mera. Det är nedslående. Vi forskare vet att det finns stora osäkerheter i klimatprognoser. Klimatforskningen handlar ofta om just osäkerheterna och dessa vill vi framhålla och diskutera. Men det är svårt att förmedla. I stället blir vi lätt påhoppade av tvärsäkra klimatförnekare, säger hon.

Margareta Hansson har blivit påverkad av reaktionerna.

– Jag är försiktig med var jag syns. Jag är med i de sammanhang där jag har något nytt och viktigt att komma med, som konkreta forskningsresultat. Men i gränslandet vill jag inte vara med.

Klimatforskaren Georgia Destouni håller med.

– Forskare, även jag, drar sig för att synas. Men det är inte bara negativt – deltagandet blir inte slentrianmässigt. Och ingen tvekar om det är något verkligt viktigt man vill nå ut med.

Reaktioner från andra forskare

Georgia Destouni är professor i hydrologi vid Stockholms universitet. Hon har varit medförfattare till debattartiklar och uttalar sig ofta i intervjuer.

– Sammanhang där forskningen har en relation till energiområdet väcker mest reaktioner, inte forskningen i sig. Reaktionerna är blandade och ofta ganska sansade. Ibland är det andra forskare som upprörs över resultat som motsäger deras egna.

Så var det till exempel när hon och hennes kollegor presenterade resultat som visade att odling av biobränsle kan ha negativ effekt på klimatet, genom de utsläpp av lustgas som odlingen ger.

– Det var inget politiskt ställningstagande, bara resultat, men det uppfattades så.

Det är svårt att säga hur man ska bemöta reaktionerna. Jenny Madestam påpekar att stödet från kollegor och chefer är viktigt.

Ulf Mellström har försökt argumentera i ett diskussionsforum.

– Diskussionen övergick snabbt till okvädningsord och absurda diskussioner. Jag försökte i någon månad men drog mig sedan ur.

Han oroas över de konsekvenser utvecklingen kan medföra.

– Demokratin är skör och måste försvaras. Forskningen är ett verktyg. Men när näthatet riktar sig direkt mot oss som enskilda företrädare för en vetenskapsgren som ställer utmanande frågor om vår samtid och historia, finns risk för självcensur. Vilka frågor vågar vi ställa, undrar han.

Text: Siv Engelmark

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter