Samspråk i Almedalen

Självkänslan viktig när vi lär oss läsa

2013-06-26

Många diskuterar den sjunkande läsförmågan bland svenska barn, men få gör det med samma erfarenhet och kunskap som Karin Taube. Sedan 1970-talet har hon varit lärare, forskat om läsning och arbetat med stora internationella lässtudier. I sommar kommer hon till Samspråk i Almedalen för att delta i en diskussion om pojkars och flickors läsning.

– Första gången jag arbetade med en internationell läsundersökning var 1991, då blev Sverige trea i världen. Det var en triumf att resa runt och berätta om resultaten, säger Karin Taube och fortsätter lakoniskt:

– Vem hade kunnat ana att det skulle gå såhär?

Många års erfarenhet från läsundersökningar har gett henne en god inblick i hur utvecklingen sett ut, och en del av kunskapen sammanfattar hon i ett kapitel om pojkars och flickors läsning i boken ”Läsning” (Riksbankens jubileumsfond, 2013). När Karin Taube tog sin lärarexamen i Uppsala 1966 fanns däremot ingen diskussion om dåliga svenska läsresultat. Att hon kom in på den banan handlade snarare om praktiska omständigheter. Med tre barn som föddes med korta mellanrum och en man som påbörjade forskarstudier behövde hon en fast tjänst så snart som möjligt, och det blev en speciallärartjänst i Hammarstrand.

Där blev hon fascinerad av hur svårt det var för vissa barn att lära sig stava. Hon såg också hur knäckta och nedslagna de var, och hon funderade mycket på samspelet mellan barnens reaktioner och deras kunskapsinhämtning. Funderingarna tog hon med sig till Bullmark utanför Umeå, dit familjen flyttade. Hon arbetade halvtid och läste psykologi på den andra halvan.

Svårt studera självbild

Efter sin fil kand-examen blev hon forskningsassistent i ett nordiskt samarbetsprojekt, Bergenprojektet, och upptäckte att det fanns en del i projektet som gällde självbild och läsning.

– Ingen ville ha hand om det, de tyckte det var svårt att mäta. Men jag tänkte på barnen jag mött som speciallärare och såg att jag hade en chans att utforska det närmare.

Hon håller med om att det är en särskild utmaning att studera människors självbild. Oftast använder man självrapportskalor där eleven ska bedöma sig själv och sin förmåga, och alla har vi försvarsmekanismer av olika slag som kan förvränga svaren. Men det är fortfarande möjligt att jämföra resultat och dra slutsatser.

Och det hon upplevt i skolan stämde, inlärning samverkar med självbild. När inlärningen fungerar får eleven god självkänsla vilket gör det lättare att lära sig mer. På samma sätt försvagas självkänslan varje gång en uppgift misslyckas, och gör det svårare att klara nästa uppgift. Här krävs anpassade, lagom svåra uppgifter, där eleven kan få tillbaka känslan av att klara av saker. Och det är viktigt att inte jämföra med andra, att alla får gå sin egen väg och ta den tid han eller hon behöver.

Nationell projektledare för PISA

Efter sin doktorsexamen har Karin Taube bland annat varit nationell projektledare för PISA-undersökningarna (Programme for International Student Assessment), där det blivit allt tydligare att Sverige inte längre är en självklar läsnation. Idag ligger vi i den stora mittklungan när det gäller läsresultat, med sjunkande siffror.

Det har varit frustrerande att se den negativa utvecklingen, men det kan också vara problematiskt med de stora förväntningar som finns på undersökningarnas resultat.

– Vi samlar in stora datamängder, människor tror att vi sitter på stora sanningar. Visst kan vi analysera och redogöra för hur läsutvecklingen ser ut, men det krävs mer för att hitta skälen bakom.

Det största hindret är att de stora undersökningarna haft problem med att fånga upp betydelsen av olika undervisningsmetoder och enskilda pedagoger. PISA mäter t ex läsförmågan hos ett slumpmässigt urval fjortonåringar på ett slumpmässigt urval skolor. Även om man kan få en del information via enkäter till barnen är det i princip omöjligt att fånga upp alla de lärare barnet mött fram till det år undersökningen görs. Större mönster, som socioekonomisk bakgrund eller geografisk plats, kan man naturligtvis redogöra för, men för pojkarna som grupp är den negativa läsutvecklingen så markant att det behöver fler förklaringar.

Fler män behövs i skolan

Teorierna är många kring varför det är så. Pojkar verkar mogna senare språkligt sett, men om det handlar om sociala eller biologiska mönster vet man inte. Och Karin Taube tycker heller inte det är nödvändigt att veta det för att göra något åt problemet.

– I vilket fall som helst handlar det om att så tidigt som möjligt stödja barn som har problem att lära sig läsa och skriva.

Hon skulle önska att det fanns fler män i skolan som kunde vara förebilder, och att man uppmuntrade barnens val av läsning oavsett vad de väljer.

– Vi ser att pojkar är särskilt känsliga för att materialet intresserar dem. Om de väl blir fångade finns det nästan ingen gräns för hur engagerade de kan bli.

När det gäller den allmänt sjunkande läsförmågan tror hon att lärarnas insats är avgörande, och hon oroar sig för krympande resurser till speciallärare. Om hon fick önska skulle bara de bästa och mest engagerade studenterna bli lärare, och de skulle få ägna sig åt undervisning istället för dokumentation och administration.

– Det finns mycket som påverkar ett barns inlärning, men en duktig lärare kan kompensera det mesta. Det är goda lärare vi måste hoppas på och arbeta för.

Text: Annika Eriksson