Forskaren Kerstin Lindblad-Toh delar sin tid mellan Broad Institute i USA och Science for Life Laboratories i Sverige.

Hon tar det bästa från två världar

2013-06-05

Kerstin Lindblad-Toh tillbringar halva året vid Broad Institute i Cambridge, Massachussets, och har plockat med sig några ingredienser för en kreativ miljö till Science for Life Laboratories i Sverige. Det här är den tredje av tre artiklar i Curie om Broad Institute.

Bara några rum från Eric Lander, direktör för Broad Institute, sitter Kerstin Lindblad-Toh. Hon är i Boston för tillfället, men ska snart återvända till Sverige. Därför är det lite stressigt just nu, hon ska få ihop allting och snart kommer en av hennes artiklar att pryda den vetenskapliga tidningen Natures framsida.

– Det är ett internationellt arbete där 80 forskare från jordens alla kontinenter har bidragit, berättar hon.

Artikeln handlar om kartläggningen av kvastfeningens arvsmassa och är ett exempel på hur Broad bedriver vetenskap genom storslagna projekt och stora samarbeten, där alla är generösa och bidrar. Just storskaligheten är någonting som USA i allmänhet och Broad i synnerhet är bra på, berättar hon. Men hon uppskattar också den svenska klurigheten.

– Kan man slå ihop den svenska klurigheten och den amerikanska storskaligheten finns det potential att det blir riktigt bra, säger hon.

Inspirerad av experimentet

Broad har nu egentligen passerat experimentstadiet menar hon. Från att ha fått 100 miljoner för att lägga grunden har institutet blivit en egen non-profit organisation.

Grunden till institutet är enligt henne att man har tagit någonting som man redan har varit bra på – att kartlägga arvsmassor och att samarbeta multidisciplinärt – och sedan byggt vidare på det. Nu börjar man prata om terapeutiska applikationer och har under resans gång även kommit in på andra områden.

– Det har fungerat som en modell för SciLifeLab. Det finns en styrka i stora samarbeten där alla delar med sig  och att det finns storskaliga möjligheter.

Hon beskriver Broad som en speciell miljö där alla pratar med varandra, där det är lätt att knacka på hos vem som helst och där det går att vara frispråkig.

– Alla känner sig viktiga och delaktiga.

Hon håller med Eric Lander att en kreativ forskningsmiljö kräver smarta forskare som delar med sig och som har olika bakgrund. Hon lägger till fördelen av olika åldrar där de äldre forskarna kan fungera som mentorer för den yngre generationen. Förtroende för varandra är en annan viktig faktor. Det har skett en kulturförändring inom forskningen, menar Kerstin Lindblad-Toh.

– Det går inte längre att bara sitta och forska själv, nu behöver vi samarbeta på ett helt annat sätt.

Vid SciLifeLab-dagen, som Kerstin precis nu missar för första gången, är tanken att dela med sig både resultat och idéer. Det fysiska och ibland oplanerade mötet kan vara nog så viktigt, även i dessa digitala tider.

– Man lär sig av vad andra gör och ibland träffar du personer som du inte visste att du hade nytta av att träffa.

Sverige har sina fördelar

För drygt tre år sedan startades SciLifeLab i Sverige, som från och med juli 2013 även formellt fungerar som en nationell resurs. Strukturen med plattformar som kan utnyttjas som resurser både av forskare inom och utanför SciLifeLab känns igen ifrån Broad. SciLifeLab har liksom Broad storskaliga projekt och publikationer inom topprankade vetenskapliga tidskrifter, fast än så länge inte lika ofta.

Att jämföra Broad och SciLifeLab kan kännas aningen orättvist påpekar Kerstin Lindblad-Toh. Broad är några år äldre, plattformarna är mer mogna och har många fasetteringar. Boston är en stad som bjuder på många möjligheter när det gäller teknikutveckling och Broad har dessutom en helt annan budget vilket gör det möjligt att rekrytera duktiga forskare på ett annat sätt.

– Men i Sverige är vi bra på andra saker, till exempel samarbetar kliniker och veterinärer bra med forskare. Vi utvecklar även många kreativa nya metoder.

Broad kämpar just för att få ackreditering för klinisk sekvensering, något som redan är möjligt i Sverige.

– Det finns mycket som är bra på Broad och mycket som är bra i Sverige. Man behöver inte ha allt på ett ställe, jag plockar med mig det bästa ur två världar istället.

Bygga kreativitet

I Boston byggs ett nytt, större hus för Broad Institute. Tanken är att alla forskare och all utrustning som just nu fördelas på tre byggnader inom samma område ska få plats. Likaså byggs det i Stockholm och Uppsala för SciLifeLab.

– Det behövs mötesplatser där man kan träffas. Men det är inte viktigast, Broad brukar växa ur sina hus och jag tror nästan att det nya huset snart blir för litet också.

Det viktiga är att ha en gemenskap, en community, där man ses och kan utbyta idéer. I Uppsala kan man cykla mellan de olika plattformarna och enheterna, i Stockholm finns de flesta forskare i en byggnad vid Karolinska institutet.

Eric Lander, grundare och direktör för Broad Institute, har vid ett flertal tillfällen besökt Uppsala och Stockholm. Han berömmer Kerstin Lindblad-Tohs arbete med att bygga upp SciLifeLab och stödjer henne när hon tycker att det går för långsamt framåt.

– För mig kändes Uppsala mycket som Broad. Kerstin gör ett fantastiskt arbete, kommenterar han.

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Len Rubenstein

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter