Det är människors val och beteenden, i kombination med olika strukturella villkor, som driver på klimatförändringarna. Dubbla budskap når oss som medborgare. För samtidigt som vi informeras om att vi bör resa mindre har vi ett samhällssystem som gör långa flygresor billiga.

Nya perspektiv på klimatforskning

2013-05-06

Humanistisk och samhällsvetenskaplig klimatforskning kan bli avgörande för om och hur vi lyckas dämpa klimatförändringarna. Forskarna Rolf Lidskog, Victoria Wibeck och Karin Bradley ser helst forskning som ger nya perspektiv och vågar vända upp och ner på det vi tar för givet.

Klimatförändringarna är skapade av oss människor, våra samhällen och sätt att leva. Ändå dominerar den naturvetenskapliga forskningen på området. Rolf Lidskog är professor i sociologi vid Örebro universitet och en av dem som tror att mer humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning måste till för att vända utvecklingen.

– Att veta att temperaturen riskerar att stiga med fyra grader hjälper inte, vi måste också veta hur vi går från kunskap till handling. Vi behöver reflektera över varför samhället ser ut som det gör, och fundera på hur kunskap, värderingar och handlingar samspelar, säger Rolf Lidskog, som själv bidrar med viktiga pusselbitar. 

Som miljösociolog undersöker han hur vetenskap och expertis påverkar politik och internationella avtal, och hur man kan skapa miljöbeslut i demokratisk anda.

Diskutera det önskvärda samhället

Tidigare i våras arrangerade Formas och Vetenskapsrådet en workshop där forskarna Rolf Lidskog, Victoria Wibeck och Karin Bradley deltog. De diskuterade bland annat vilken samhällsvetenskaplig och humanistisk klimatforskning som saknas och behövs.

Rolf Lidskog skulle gärna se att vi lyfter blicken och talar mer om vilket samhälle vi vill ha, var våra gränser går.

– Vi måste fundera på vad som är ett eftersträvansvärt samhälle, ett gott liv, eftersom god miljö konkurrerar med andra värden som vi vill ska uppfyllas.

Rolf Lidskog ser en risk att för mycket ansvar läggs på individen. Medborgarna informeras om att de borde resa mindre, samtidigt som samhällssystemet gör långa flygresor billiga.

– Klimatfrågan måste använda sig av alla möjliga strategier. Vi måste tänka både på hur man förändrar system, och på hur man kan påverka individers och organisationers normer, säger Rolf Lidskog.

Perspektiv från fler länder

Forskaren Victoria Wibeck vill också se bredd och mångfald i klimatforskningen. Hon är lektor i miljövetenskap och har en bakgrund inom kommunikationsvetenskap. Hennes forskning vid Linköpings universitet handlar bland annat om hur klimatfrågan behandlas i media och hur allmänheten förstår den.

– Mycket av forskningen inom mitt fält kommer från USA och EU, och ofta fokuserar studierna på ett land i taget. Det behövs mer forskning som möjliggör internationella jämförelser och mer studier från länder utanför Europa och Nordamerika. Synen på natur, människa och teknik kan skilja sig åt, och klimatfrågan kommer in i det offentliga samtalet och förstås på olika sätt utifrån kulturella värderingar och normer, säger Victoria Wibeck.

Hon skulle också gärna se att någon tog ett stort grepp på den långa kommunikationskedjan från att en ny vetenskaplig upptäckt görs, till dess att lekmän upplever kunskapen som sin. På vägen hinner många omtolkningar ske.

Viktigt komma in tidigt

Victoria Wibeck är överens med Rolf Lidskog om att den samhällsvetenskapliga och humanistiska klimatforskningen bör ske parallellt med den tekniska och naturvetenskapliga. Idag kopplas ofta humanister och samhällsvetare in i efterhand i tvärvetenskapliga projekt, om alls.

Det finns förstås undantag och Victoria Wibecks nuvarande forskningsprojekt är ett sådant. Tillsammans med kollegor undersöker hon hur ny kontroversiell klimatteknik diskuteras och uppfattas. Så kallad ”geoengineering”, som koldioxiddammsugare och rymdspeglar, väcker både etiska, legala och existentiella frågor.

– Projektet är unikt eftersom den samhällsvetenskapliga forskningen bedrivs innan tekniken finns. Det känns viktigt att lyfta de samhällsvetenskapliga och humanistiska frågorna i ett så tidigt skede, när det handlar om en så komplex fråga som ställer relationer mellan människan, tekniken och naturen på sin spets, säger Victoria Wibeck.

Nå välstånd utan tillväxt

Karin Bradley är forskare vid institutionen för samhällsplanering och miljö på KTH. Hon pekar ut forskningen kring ”degrowth” – hur samhällen kan drivas och utvecklas utan traditionell ekonomisk tillväxt – som viktigast och mest intressant just nu.

– Den rika världen har ett ansvar att ställa om till samhällen med nolltillväxt. Det finns en idé om att man kan frikoppla ekonomisk tillväxt från ökat uttag av naturresurser, men det finns inga länder som lyckats med det. Naturvårdsverket har räknat fram att Sveriges ekologiska fotavtryck ökat med nio procent det senaste decenniet när man inkluderar vår import av konsumtionsvaror, säger Karin Bradley.

Även om en del forskning om degrowth pågår internationellt, vill Karin Bradley se betydligt mer sådan. Frågorna är politiskt känsliga, många och stora – som hur man skapar god välfärd och får sådant som pensionssystem att fungera utan tillväxt.

– Det finns enskilda forskare på området, men inget större forskningsprogram tyvärr. Det vore till exempel intressant att studera degrowth i en nordisk kontext.

Vara fri att tänka nytt 

Karin Bradley ser också ett generellt problem i forskarvärlden; att ekonomisk tillväxt förutsätts inom många forskningsområden idag, ibland som ett krav från finansiärerna.

– I forskning måste man få vara fri från sådana antaganden. Även inom mitt område – stadsutveckling – är ekonomiskt tillväxt ett grundantagande som inte ifrågasätts. Det är visserligen okontroversiellt att bygga för kollektivtrafik, men inte att uppmuntra kollektiv konsumtion som att dela på varor och utrymmen för att minska den privata konsumtionen.

Nu forskar Karin Bradley om ”peer economies” – medborgarekonomier – där syftet med en verksamhet inte är vinst, utan att utnyttja saker smartare, till exempel genom bilpooler och gemensamma tvättstugor.

– Här finns många möjligheter. Med digital teknik och sociala medier har det blivit lättare att dela på varor, allt från symaskiner till sängplatser. Framför allt yngre människor är vana att interagera med människor de inte känner. Det ger mig hopp!

Text: Eva Annell
Foto: DPA/IBL Bildbyrå