Intervjuer med enskilda ungdomar och studier av konjunkturer och arbetsmarknadsförhållanden ingår i projektet om övergången från skola till arbetsmarknad. Kunskap inom detta område tangerar såväl ungdomsforskning som välfärdsforskning och skolforskning

Skolan sviker eleverna

2013-04-02

Stödet till elever med svårigheter måste förstärkas radikalt i skolan, inte minst på gymnasienivå. Den slutsatsen drar utbildningsforskaren Lisbeth Lundahl utifrån sin forskning om ungas övergång från skola till arbetsmarknad. – I dag lämnar en av fyra ungdomar gymnasiet utan fullständiga betyg. Och tyvärr lägger många elever skulden för misslyckandet på sig själva – trots att vår forskning visar att det ofta är skolan och vuxenvärlden som svikit dem.

Lisbeth Lundahl är professor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet. Just nu leder hon ett fyraårigt forskningsprojekt om ungdomars övergång från gymnasiet till arbetslivet.

Ett viktigt syfte är att undersöka vilka faktorer som ligger bakom att en del gymnasieelever misslyckas i skolan. Ett annat syfte är att se hur ungdomar utan gymnasiebetyg klarar sig när de ska ut på arbetsmarknaden. Forskningsfrågor som kräver en kombination av olika typer av studier och metoder, berättar Lisbeth Lundahl.

– I projektet ingår både studier av konjunkturer och arbetsmarknadsförhållanden och intervjuer med enskilda ungdomar om hur de resonerar och handlar.

Stora skillnader mellan hur kommunerna agerar

Genom nationella enkäter och intervjuer med kommunföreträdare vill man dessutom kartlägga hur kommunerna arbetar för öka antalet elever med fullständiga betyg och hjälpa fler ungdomar i arbete. En speciell utmaning för forskarna är att så mycket utspelar sig på det lokala planet, förklarar Lisbeth Lundahl:

– I dag finns det stora variationer mellan – och till och med inom – kommunerna i deras sätt att arbeta med utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor. Vi har valt att göra fördjupade studier av ett tjugotal kommuner och då krävs en oerhörd noggrannhet i urvalet för att kunna dra generella slutsatser.

Forskningsprojektet i sin helhet är inte slutfört, men redan nu finns resultat att utläsa från delstudier. Bland annat har forskarna intervjuat 111 ungdomar som tillhör gruppen utan fullständigt gymnasiebetyg. Intervjuerna bygger på sociologisk karriärteori, där så kallade vändpunkter ses som viktiga inslag i formandet av en individs livslopp. Vändpunkter kan exempelvis vara när man flyttar, byter skola eller får ett arbete. I intervjuerna har ungdomarna fått berätta om hur de upplevt vändpunkter både under och efter skoltiden.

– Tydligt är att ungdomarna upplever att de har ett begränsat inflytande över vändpunkter och viktiga beslut som rör deras liv, säger Lisbeth Lundahl. Till exempel kan någon ha blivit placerad i särskola mot sin vilja eftersom lärare och föräldrar velat detta.

Ungdomarna tar på sig ansvaret

Överlag tar ungdomarna på sig ansvaret för att de saknar fullständiga betyg. Detta trots att orsakerna nästan alltid står att finna utanför dem själva, beskriver Lisbeth Lundahl. 

Det kan exempelvis handla om missbruk, arbetslöshet eller psykisk ohälsa i familjen eller att man tvingats byta skola flera gånger på grund av att familjen flyttat. I andra fall beror inlärningssvårigheterna på en dyslexi eller ADHD som inte uppmärksammats i tid eller på språksvårigheter till följd av att man nyligen invandrat till Sverige.

– Det mest uppseendeväckande är att det så klart framgår att ungdomarna inte fått den hjälp de behövt, säger hon. Många har också mobbats, men det finns inte ett enda exempel på att skolorna vidtagit fungerande åtgärder.

Det handlar inte bara om skoltrötthet

Sammantaget tecknas en bild av en skola som behöver stärka stödet till sina elever, enligt Lisbeth Lundahl. Hon tycker att politikerna ofta hamnar snett när de diskuterar ungdomars avhopp från gymnasieskolan.

– I stället för att se problemets komplexitet, tenderar man att individualisera frågan och beskriva det som skoltrötthet, säger hon. Men ungdomarna som vi intervjuat har generellt insikt i att utbildning är viktigt och det blir förenklat att tala om deras tillkortakommanden som bristande motivation i första hand.

Att det finns en diskrepans mellan åsikter och kunskaper i skoldebatten är dock inget nytt för Lisbeth Lundahl. I själva verket var det just det som gjorde henne nyfiken på att börja forska en gång i tiden, berättar hon.

– På 1970-talet fanns det rad olika aktörer som med självklarhet uttalade sig om vad skolan spelar för roll i samhället. Jag upptäckte då att det fanns alltför få empiriska studier som underbyggde uttalandena.

Fokuserar på utbildningens roll i samhället

Insikten triggade Lisbeth Lundahl att välja forskarbanan. Under årens lopp har hon studerat utbildning ur olika perspektiv: högerpartiets utbildningspolitik under 1900-talets första hälft, SAF:s och LO:s utbildningspolitik, marknadiseringen av gymnasieskolan och mycket mer. Alltid med tydligt fokus på utbildningens roll i samhället. Om detta behövs mer kunskap, understryker hon, inte minst när det gäller ungas övergång från skola till arbetsmarknad. 

– Ungdomsforskare och välfärdsforskare har sällan intresserat sig för skolan, och välfärdsforskare och skolforskare har intresserat sig föga för ungdomsfrågor eller betraktat utbildning som en välfärdsfråga.

Forskning som förenar flera olika perspektiv är dock mycket viktig för samhällets utveckling, fastslår hon:  

– Att företa en lyckad resa genom skolan och ut i arbetslivet är i dag en besvärlig process. Sedan 1990-talets lågkonjunktur är arbetslösheten bland unga konstant hög och man vet att det är svårt att klara sig utan fullständigt gymnasiebetyg. Det behövs kunskap från olika håll för att möta denna utmaning.

Text: Jessica Rydén
Foto: Karl Andrén / IBL Bildbyrå

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter