SJUKVÅRD OCH VETENSKAP I SAMARBETE 

Så ska biobankerna samordnas

2013-02-07

Biobanker har funnits länge, men insamlingen av prover och data har skett utan en enhetlig nationell struktur. Nu har ett första steg mot en sådan tagits. Kvalitetskriterier för hur proverna ska tas, förvaras och beskrivas och regionala samarbeten med central nationell samordning är några av förslagen.

För att biobankerna ska kunna vara den guldgruva för forskningen som de oftast beskrivs som, behövs en samordning och kvalitetssäkring av systemet. Det är till nytta för sjukvården och möjliggör ny forskning.

– Helt nya möjligheter öppnas för svensk forskning om sjukvårdens kvalitetsregister och biobanker görs tillgängliga på ett enhetligt sätt över hela landet. Det är bra för patienter, för vården och för forskningen, säger Juni Palmgren, Vetenskapsrådets huvudsekreterare för forskningens infrastrukturer.

Kopplingen till molekylära metoder möjliggör bättre förståelse av grundläggande mekanismer bakom flera folksjukdomar, framhåller hon.

Skapa struktur

För knappt ett år sedan fick Nationella biobanksrådet och den svenska nationella infrastrukturen för biobanksverksamhet och analys av biologiska prover (BBMRI.se) i uppdrag att skapa samordning och ett enhetligt biobankssystem. Uppdragsgivare var Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Vetenskapsrådet. Juni Palmgren betonar vikten av ett samarbete mellan sjukvården och forskningen.

– Forskningen är beroende av de prover som vården samlar in. Sjukvården i sin tur kan dra nytta av de resultaten som forskningen kommer fram till.

Alla mot samma mål

Biobankerna är en förutsättning för det som kallas personalized medicine, det vill säga skräddarsydda åtgärder. NBR är i huvudsak en resurs för sjukvården medan BBMRI.se är en resurs för forskningen. Samarbetsgruppen för NBR och BBMRI.se har bidragit till en bättre förståelse och mindre revirtänkande, berättar Nina Rehnqvist, ordförande i samarbetsgruppen för NBR och BBMRI.se.

– När alla blir tvungna att sitta tillsammans förstår man varandra bättre. Då hittar man även ett arbetssätt som leder fram till att man kan arbeta ihop.

Samarbetsgruppen fick fyra uppdrag: enhetlig provhantering, enhetlig datahantering, förvaltning och finansiering, samt kommunikation/kunskapsöverföring. Några av förslagen i rapporten är listor på kvalitetskriterier som anger hur proverna ska tas, förvaras och beskrivas, behovet av enhetlig IT-standard, regionala samarbeten med central nationell samordning och en gemensam kommunikationsplan vars huvudbudskap är att detta är viktigt både för att skapa ny kunskap och bättre vård.

– Nu finns en struktur som vi kan jobba vidare med, säger Nina Rehnqvist.

Långsiktig process

Både Nina Rehnqvist och Juni Palmgren betonar långsiktigheten i arbetet, som i grunden bygger på befintliga samarbeten mellan sjukvården och universiteten.

– Rapporten är en viktig del av förankringsarbetet och för att stärka dialogen mellan SKL och den vetenskapliga sidan. Förhoppningsvis kan vi ge signalen att det är ett bra arbete och att gruppen ska fortsätta jobba med detta, kommenterar Juni Palmgren.

Text: Natalie von der Lehr