Svårt att studera makten

2012-12-05

Forskaren måste sätta ned foten om någon försöker stänga dörren för fältstudier. Det menar Stefan Sjöström som bland annat undersöker maktrelationer inom psykiatrin.– En forskare får inte ge upp. Vi måste vara beredda att ta konflikter för att komma åt mönster som är viktiga att belysa.Tidningen Curie tar upp forskningsetik i tre artiklar.

Stefan Sjöström är docent i socialt arbete vid Umeå universitet. Han undersöker bland annat makt och maktrelationer inom psykiatrin och har märkt att det kan vara svårt att få tillräcklig insyn. Psykiatrin vill inte alltid öppna dörrarna för fältstudier.

– Organisationer, fält eller kulturer som är av intresse att studera har i regel grindvakter som måste passeras innan det är möjligt att påbörja datainsamlingen, konstaterar Stefan Sjöström.

Svårt granska makten

Ofta är det företrädare för starka professioner som läkare och jurister eller yrkesroller som chefsöverläkare, klinikchefer, rådmän eller advokater som sätter hinder i vägen. De är vana vid någon form av kollegial granskning, men blir sällan granskade av utomstående.

– Om jag vill intervjua en patient om tvångsvård måste jag acceptera ett nej. Men om det handlar om en läkare som tillämpar tvångsvård är det inte individen jag intervjuar utan myndighetsutövaren. Då bör jag inte backa för att personen inte vill vara med, säger Stefan Sjöström.

Utmärkande för grindvakter är makten att säga nej. De anför praktiska hinder och hänvisar till att forskningen kan störa den ordinarie verksamheten. De kan också hävda antingen klientens eller maktutövarens integritet.

– Vi är generellt dåliga på att komma åt att studera grupper som har makt. Men det är vårt ansvar att inte ge upp. Att påstridigt förklara att det inte går att göra avkall på centrala inslag i projektet kan skapa förtroende för forskaren och beveka grindvakten, säger Stefan Sjöström.

Erbjuder återkoppling

Forskaren kanske måste vara beredd på motstånd och redan från början tänka ut lösningar på praktiska eller organisatoriska hinder. Hur framstår projektet ur grindvaktens perspektiv, och hur kan det presenteras för att inte uppfattas som hotfullt?

I antologin Etiska dilemman, som kom ut tidigare i höst, berättar Stefan Sjöström att han försökt hjälpa till med vardagliga sysslor när han har varit ute på fältarbeten. Bäddat patienters sängar, städat, dukat, diskat.

Ett annat alternativ kan vara att erbjuda återkoppling när studien är färdig eller föreslå föreläsningar om något ämne som kan intressera personalen på just den arbetsplatsen.

Det kan också vara klokt att välja grindvakt, genom att undersöka om det finns någon inflytelserik person som är välvilligt inställd.

En mellanchef kan förankra projektet hos sina medarbetare, och kontakterna kan flyta ännu smidigare om högsta chefen ger sin välsignelse – förutsatt att den personalgrupp som ska studeras inte känner sig tvingad att delta.

”Nu är det någon som ska hänga över axeln här och sen kommer det en rapport som visar på alla fel vi gör.”

– Om man kan peka på hur brister i organisationen kan leda till problem på golvet är det lättare att få stöd hos personalen, säger Stefan Sjöström.

Text: Carin Mannberg-Zackari
Foto: Björn Larsson Ask / Scanpix

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter