”Genusforskare kan inte slå sig till ro”

2012-11-27

Genus blir allt svårare att ignorera för forskare i allmänhet. Numera finns en större medvetenhet om genus betydelse för olika människors livsvillkor och inom politiken. Det menar Ulrika Dahl, docent i genusvetenskap vid Södertörns högskola och keynote-talare vid genuskonferensen g12 i Göteborg som inleds imorgon. 

Sedan början av 1990-talet har genusforskningen expanderat och breddat sin teoretiska bas. Den större medvetenheten om genus betydelse innebär dock inte att genusforskare kan slå sig till ro, konstaterar Ulrika Dahl. Det finns en idé om att samhället per automatik blir alltmer jämställt, men så är det inte, menar hon:

– Den amerikanska valrörelsen visade exempelvis att för oss självklara frågor som sexualupplysning och kvinnors rätt till abort inte en gång för alla är vunna, det finns krafter som inte anser att kvinnor har rätt att bestämma över sina egna kroppar.

Ulrika Dahl skriver just nu på en bok tillsammans med kollegerna Ulla Manns och Marianne Liljeström om etableringen av det genusvetenskapliga fältet i Norden. Hon har studerat perioden 1990–2005, då ämnet internationaliserats, institutionaliserats och diversifierats.

Det sistnämnda genom att fler teoretiska utgångspunkter inlemmats i fältet, som bland annat queerteori och postkolonial teori. Hon tycker dock inte att detta lett till en splittring, utan snarare en fördjupad teoretisk diskussion.

– Varför förväntas alltid genusvetare beskriva sitt område i termer av splittring och enighet? Det är självklart för ett dynamiskt forskningsfält att det finns många olika teorier och perspektiv. Det anses väl inte vara ett problem om statsvetare har olika teorier om politik eller antropologer om kultur?

Väl etablerat fält

Ulrika Dahl framhåller istället att genusvetenskap idag är ett väl etablerat akademiskt utbildnings- och forskningsfält som gavs strålande betyg i Högskoleverkets utvärdering och har en livaktig forskning av högt renommé, även internationellt. En central fråga inom genusvetenskapen är givetvis hur genus ”görs” och förändras över tid, men många genusvetare undersöker även andra maktordningar och normsystem, berättar hon:

– Varför tilltalar sverigedemokraternas främlingsfientliga politik främst vita män, vad händer när politiker kallar kvinnor för horor och hur görs svensk identitet synonym med vithet? Hur ska vi tolka bilderna av en leende vit publik som symboliskt skär i en svart kvinnokropp i form av en tårta och varför ignoreras svarta kvinnors kritik av detta? Detta är frågor som genusvetare diskuterar.

Dagens genusvetare granskar också effekterna av jämställdhetspolitiken och visar att denna utgår från och ofta reproducerar en heterosexuell medelklassnorm, fortsätter Ulrika Dahl. Hon exemplifierar med införandet av RUT-avdraget.

– Detta framställs som jämställdhetsfrämjande, men frågan är vem som är jämställd med vem? Forskning visar tydligt att det leder till att en viss grupp, ofta migrerade och lågutbildade kvinnor, arbetar under mycket dåliga villkor i medel- och överklasshem.

Nytt perspektiv på skattesystemet

Åsa Gunnarsson är professor i skatterätt och ett exempel på en forskare som närmat sig genusvetenskapen från sin egen disciplin. Hennes forskningsfält, skatterätten, domineras av män och forskningen har traditionellt mest gällt tolkning av svåra, tekniska skatteregler inom främst företagsbeskattningens område.

När Åsa Gunnarsson i slutet av 1990-talet började studera skattesystemet i ett större samhällssammanhang kopplat till genus, kom hon därför att bidra med ett helt nytt perspektiv, berättar hon:

– Något som jag lyfte fram och som vi i Sverige blivit internationellt uppmärksammade för är att vi, till skillnad från de flesta andra länder, har ett skattesystem som i stort är hållbart ur jämställdhetssynpunkt.

Grunden till detta lades i skattereformen 1971 då man tog bort sambeskattningen av hushåll och införde en individbaserad inkomstskatt, förklarar Åsa Gunnarsson. Innan dess var det inte lönsamt för hushållen att kvinnorna arbetade. Den progressiva skatten gjorde att marginaleffekterna blev väldigt stora på kvinnornas genomgående lägre löner när de slogs ihop med männens inkomst.

– Men tack vare skattereformen i kombination med andra välfärdssatsningar kom kvinnorna ut i arbete, säger hon, vilket i sin tur bidrog till en större jämställdhet i samhället.

Gynnat männen

Detta betyder dock inte att vi idag har ett helt jämlikt skattesystem, understryker Åsa Gunnarsson. Tvärtom. Sedan 1990-talets början har flera förändringar i skattesystemet förändrat bilden.

Med det linjära skattesystem som infördes 1991 kom marginalskatten att sänkas radikalt. Skatten på kapital har sänkts och förmögenhetsskatten och arvsskatten tagits bort. Sammantaget något som gynnat höginkomstinkomsttagare och ägare av kapital, det vill säga männen.

Men till skillnad från på 1970-talet finns nu inget större intresse för den forskningsbaserade kunskapen om sambandet mellan skattesystem och jämlikhet, enligt Åsa Gunnarsson:

– Istället för att bara fokusera på vad som främjar tillväxt och sparande, borde man ägna uppmärksamhet åt de åtgärder som faktiskt kan göras för att öka jämställdheten i skattesystemen. Vi borde ha en progressiv, individuell inkomstskatt som omfattar både inkomster av kapital och arbete, säger hon.

Åsa Gunnarsson är kritisk till att inte fler genusforskare sysslar med ekonomiska studier. Hon frågar sig varför inte fler forskare studerar till exempel varför kvinnor äger så lite kapital jämfört med män och varför det är så svårt för kvinnliga företagare att få riskkapital.

– Det går inte att komma runt att vill man studera makt, så är ekonomi helt grundläggande.

Text: Jessica Rydén
Foto: Lennart Hyse / Scanpix