I Tyskland, Nederländerna, Danmark och Storbritannien utvecklas alltmer tvärvetenskapliga samarbeten mellan utbildningsvetenskap och hjärnforskning. Trenden är inte lika tydlig i Sverige.
Tema lärande:

Bredda vetenskapen om lärande

2012-10-29

Utveckla det tvärvetenskapliga samarbetet mellan utbildningsvetenskap och hjärnforskning. Det menar Elisabeth Nihlfors, huvudsekreterare för utbildningsvetenskapliga kommittén vid Vetenskapsrådet.

En ny bred vetenskap om lärande, som kombinerade hjärnforskning och utbildningsvetenskap och kanske ytterligare discipliner, har föreslagits i olika sammanhang.

Tanken fick uppmärksamhet genom OECD:s rapport Understanding the Brain – Towards a New Learning Science från 2002 och luftades nyligen vid seminariet Mind the Gap – Connecting Brain Research to Educational Policy vid konferensen ESOF i Dublin sommaren 2012.

Elisabet Nihlfors är huvudsekreterare för utbildningsvetenskapliga kommittén, UVK, vid Vetenskapsrådet, och en av dem som höll i ESOF-seminariet. Hon menar att det finns mycket att vinna på att utveckla det tvärvetenskapliga samarbetet mellan utbildningsvetenskap och hjärnforskning. Och utomlands, i länder som Tyskland, Nederländerna, Danmark och Storbritannien, ser hon en tydlig utveckling i den riktningen.

– Men inte så mycket i Sverige än. Några enskilda forskare har visserligen inlett spännande tvärvetenskapliga samarbeten, men vi har inte den omfattning som finns utomlands. Det går lite trögt– som så ofta när man ska nå över disciplingränserna.

Tidsbrist är ett skäl, menar Nihlfors. Att bygga interdisciplinära broar kräver extra tid och kraft, och de flesta forskare har redan fullt sjå att hinna med det de redan gör.

Discipliner värderas olika

Sedan finns också problemen som är svårare att ta på: kulturskillnader, kommunikationsproblem, akademiska revir. Ambitionen att mötas på samma nivå i ömsesidig respekt låter ju självklar, men kompliceras av att disciplinerna värderas olika av samhället, enligt Elisabet Nihlfors.

– Naturvetenskapen värdesätts högre, det är ju bara att titta på forskningsanslagen. När styrkeförhållandena är så ojämna är det kanske inte konstigt att frågan uppstår: vem vinner på att hjärnforskningen avancerar in i utbildningsvetenskapen? Men mitt svar är att jag tror att barn och ungdomar vinner på det.

Den 28 november anordnar utbildningsvetenskapliga kommittén en hearing i Stockholm för att diskutera samarbete och brobyggande mellan hjärn- och skolforskning, under rubriken Brain, learning and practice. Bland talarna märks bland andra Bruno della Chiesa från Harvard University Graduate School of Education, samt umeåforskarna Johan Lithner och Lars Nyberg, som samarbetar tvärvetenskapligt inom lärande.

Elisabet Nihlfors hoppas att hearingen kommer att få andra aktörer att ta över stafettpinnen.

– Utbildningsvetenskapliga kommittén har drivit den här frågan ett antal år, vi kan inte göra så mycket mer. Nu behövs ekonomiska satsningar – sådant som att bygga forskningsmiljöer och forskarskolor. Eftersom så många uttrycker sitt intresse hoppas jag att några forskningsfinansiärer eller lärosäten kommer att säga ”Det gör vi. Det här vill vi satsa på!”

Nordisk satsning

Nordforsks nya forskningsprogram Education for Tomorrow är ett annat exempel på tvärvetenskapliga satsningar inom utbildningsvetenskap. Programmet har nyligen beviljat medel till sex nordiska forskningsprojekt, och har just nu en utlysning ute för ett Nordic Centre of Excellence inom utbildningsvetenskap.

Centret ska ha en tvärvetenskaplig prägel, men inte självklart i gränslandet mellan utbildningsvetenskap och hjärnforskning.

– Det är första gången vi satsar på ett nordiskt samarbetsprogram inom utbildningsvetenskap, säger Gunnel Gustafsson, direktör för Nordforsk. Vi uppfattar att det finns såväl kvalitet som förnyelse på området och att intresset för frågorna är stort hos både forskare, politiker och allmänhet. Målet med forskningsprogrammet är att bidra på två arenor: dels vetenskapligt, dels i samhällsdebatten.

De nordiska ländernas utbildningssystem liknar varandra i många avseenden, men det finns också intressanta skillnader. Ett nordiskt center för utbildningsforskning kan dra nytta av dessa likheter och skillnader och åstadkomma mer relevant forskning och attrahera mer internationellt intresse än vad länderna kan åstadkomma var för sig, menar hon.

– Ett center innebär fördelar på andra sätt också. Det är en resurs för forskarutbildning och bidrar till mobilitet, inte minst bland unga forskare.  Vår förhoppning är att centret med tiden också ska attrahera finansiering från andra håll, till exempel på EU-nivå, säger Gunnel Gustafsson.

Utlysningen om ett nordiskt excellenscenter inom utbildningsvetenskap är öppen till den 6 november.

Text: Anders Nilsson
Foto: Adam Haglund