Konsten att flytta en stad

2012-10-03

Först finner man järnmalm i ödemarken, öppnar en gruva och bygger en stad ovanpå. Efter ett sekel har gruvans alla gångar underminerat staden som delvis måste flyttas.– Omvandlingarna i Kiruna och Gällivare ger möjligheter att skapa framtidens samhällen med attraktiva och uthålliga livsmiljöer, säger Maria Viklander som fått 25 miljoner till ett stort forskningsprogram.

När Formas utlyste medel till starka forskningsmiljöer kom det in 92 ansökningar, men bara åtta fick vara med att dela på kakan. Maria Viklander, professor i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet, stod i spetsen för en av de lyckosamma forskargrupperna.

Studieobjektet är de stora samhällsomvandlingarna i Malmfälten. För åtta år sedan förklarade LKAB att stora delar av Kiruna måste flyttas. Och i Gällivare kommun har folk i Malmberget drabbats av ras och rivningar i flera decennier.

Samtidigt har Kirunas projekt Nya Giron och idéer som ”Mönsterstaden” visat spännande möjligheter i samband med stadsomvandlingen. Flera av Luleå tekniska universitets forskare har tidigt varit inblandade i frågan på olika sätt.

Fyrtiotal forskare i Alice

I forskningsprogrammet Attractive living in cold climate (Alice) deltar ett 40-tal forskare inom en rad ämnen som arkitektur, byggproduktion, energiteknik, organisation, statsvetenskap, träbyggnad och VA-teknik i fem år. Aspekterna som studeras är allt från människors upplevelser till tekniska lösningar.

Bara inom VA-teknik deltar fyra seniora forskare och fyra doktorander. Dessutom finns två adjungerade professorer från Kanada och Storbritannien med på ett hörn.

Med tvärvetenskaplig forskning vill forskarna föra hållbarhetsfrågorna ett steg längre. Istället för begrepp som ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet används tre teman: Det goda livet, Hållbar resursanvändning och Den anpassningsbara staden.

– Fokus ligger på de sociotekniska systemen. Det handlar om att integrera våra olika områden för att lösa de komplexa utmaningar som vi står inför, säger Maria Viklander som har dagvatten som specialitet; gärna med fokus på snö, smältvatten och föroreningar.

Nära samarbete

Forskningen ska ske i nära samarbete med Kiruna och Gällivare kommuner och andra intressenter. Frågorna omfattar allt från integrering av hållbara tekniska lösningar och hur användarna påverkar systemens utformning till planering för hållbara system över organisationsgränser.

– För oss forskare gäller det i hög grad att samarbeta med varandra. Inget av forskningsämnena får arbeta enskilt och ingen av oss får skriva en artikel ensam, det har vi bestämt. Vi inom VA kan inte göra någonting på egen hand. Hela projektet går ut på integrering. Samhället behöver ingenjörer som förstår sitt område i ett större sammanhang. Det här projektet hjälper oss i den riktningen.

Men det är inte bara det breda anslaget som tilltalar projektledaren Maria Viklander. Som VA-forskare säger hon att hon har fler ”baktankar” med Alice.

– Vattenfrågorna är lågt prioriterade i dag, för vi är bortskämda och tar vattnet för självklart. Vi tvättar bilen med dricksvatten och köper jättedyra flaskor på stan. Enda gången vi reagerar är när något går fel. Därför vill jag få upp andras ögon för vattnets betydelse. I planeringen kommer vattenfrågorna in alldeles för sent.

Fler projekt

Annars har Maria Viklander anledning att vara mycket nöjd just nu. Före sommaren fick hon dessutom klartecken för ett annat projekt, tvåårigt, om samhällsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare. Vinnova och medfinansiärer, till exempel LKAB, ger totalt 23 miljoner kronor till projektet Attract.

– Det känns så häftigt att vi fått finansiering till båda projekten. Så lyckosamt att kunna bedriva både grundforskning och tillämpad forskning! Jag tror och hoppas att vi verkligen kan göra saker som går att använda i kommunerna. Kiruna och Gällivare har ju många viktiga beslut att fatta.

Text: Jan Nyberg
Foto: Kenneth Paulsson/Scanpix Sweden