Rektorer tycker till om Linnébidragen

2012-09-14

Enligt den utvärdering av Linnémiljöerna som publicerades i juni bedriver forskningsmiljöerna nyskapande spetsforskning och mång- och tvärvetenskapliga samarbeten. De ger också utrymme för unga forskare att utvecklas. Däremot var panelen kritisk till att så få forskare var rekryterade utanför det egna lärosätet. Hur ser då rektorerna på Linnébidragen? Curie har frågat sex rektorer.

bild på Peter Gudmundson, rektor KTH

Peter Gudmundson, KTH:

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Den har möjliggjort kraftsamling inom två av KTH:s strategiskt viktigaste forskningsområden och haft stor inverkan på förnyelse och föryngring genom att attrahera ”rising stars” till KTH. Satsningarna har också gett viktiga bidrag till flera andra centrumbildningar, både inom KTH och med deltagare från KTH och andra universitet.

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?


– De överensstämmer väl med våra egna slutsatser, såsom hög internationell kvalitet, vikten av långsiktiga forskningssatsningar och hävstångseffekt gentemot andra projektanslag.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– KTH är Sveriges mest internationella universitet. Vi arbetar mycket aktivt med internationell rekrytering och utbyten. Linnésatsningarna har inneburit en kraftfull rekrytering av internationella forskare. Det är inte i första hand rörlighet inom Sverige som är viktigast för KTH. Vi eftersträvar en internationell mobilitet.

 

bild på Lena Gustafsson, rektor Umeå universitet

Lena Gustafsson, Umeå universitet:

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Det har naturligtvis inneburit mycket för det enskilda område som fått stöd. Forskarna har fått en kraftigt förstärkt och långsiktig ekonomisk bas att arbeta utifrån. De har kunnat fokusera på forskningen och framtiden utan oro för den kortsiktiga försörjningen. Forskningsområdet har utvecklats till ett av Umeå universitets flaggskepp och utgör ett mycket gott exempel på en stark forskningsmiljö med intressanta spinn-off effekter. Dels gör vi en bredare satsning på registerforskning och dels har de internationella samarbeten som miljön initierat varit värdefulla även för andra forskargrupper.

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?


– Rapporten är genomarbetad och lyfter fram det som man tycker är väldigt bra men också områden som kan bli ännu bättre. Vi är naturligtvis glada att vår egen Linnémiljö framhålls på ett mycket positivt sätt. Den internationella panelen framhöll särskilt tre saker: Miljön har skapat imponerande internationella samarbeten, forskningsprogrammet har blivit en naturlig karriärväg för doktorander och rörligheten inom miljön har säkerställts genom att inga forskare förordnas mer än två år. Däremot efterlyste man mer formaliserade internationella samarbeten genom till exempel avtal. Det är något vi får arbeta vidare med.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– I Sverige är rörligheten bland forskare låg, vilket är ett problem som återkommande lyfts fram i många utvärderingar. Det är därför viktigt att ha en tydlig bild över situationen i landet och inom olika forskningsområden. Det är svårare att rekrytera framstående forskare till Umeå jämfört med till storstadsregionerna. En större rörlighet åstadkoms lättare om fokus läggs på att främja mobilitet bland de riktigt unga forskarna.

Harriet Wallberg-Henriksson, rektor KI

Harriet Wallberg-Henriksson, Karolinska institutet:

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Den har varit betydande för utvecklingen av forskningsområdena och möjliggjort en etablering för många yngre forskare. Linnésatsningarna har ökat forskningsutbytet såväl inom som utanför universitetet. 

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?

– Utvärderingspanelen har gjort ett utomordentligt arbete och belyst starka sidor i satsningarna men även poängterat områden med förbättringspotential. Det är glädjande att notera panelens slutsatser om att båda de två miljöer som utvärderats bedriver forskning i frontlinjen inom respektive forskningsområde.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– Låg rörlighet bland forskare har påtalats i flera olika utvärderingar och är inte specifikt för Linnésatsningarna utan snarare ett strukturellt problem hos universiteten. Generellt är rörlighet bland forskare positivt och utvecklande för forskningen och samspelet med samhället. I dagens uppskruvade tempo är det möjligt att många forskare uppfattar rörlighet som ett tidsavbräck, speciellt om det inte föregås av bra planering. Bra planering och tydliga mål med rörligheten är kanske nyckeln till ett ökat ombyte och bättre utväxling av samarbete med olika organisationer.

bild på Sven Strömqvist, vicerektor Lunds universitet

Sven Strömqvist, Lunds universitet

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Linnébidragen erbjuder en större långsiktighet än normala forskningsbidrag. Detta möjliggör andra typer av satsningar, framförallt på forskningsfrågor som är komplicerade och som innebär ett risktagande, eller som kräver ett större och ofta tvärvetenskapligt grepp. Linnémiljöernas gränsöverskridande karaktär ställer också höga krav på organisation och ledning och har drivit på att universitetet har vidareutvecklat sina ledarskapsprogram.

Långsiktigheten och tvärvetenskapligheten har också möjliggjort en förnyelse av utbildningen, där doktorander får utvecklas nära en sammansatt forskningsfront. I flera fall har forskargrupperna dessutom utvecklat gränsytan mot innovation.

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?


– Generellt är vårt intryck av rapporten mycket positivt. Panelerna har tagit poängen med Linnésatsningarna på allvar, det vill säga utvärderat hur man lyckas använda sig av långsiktigheten, vågar adressera ”svåra” frågor och ta större grepp än vad som normalt medges. Vår interna uppföljning av miljöerna pekar i samma riktning som Vetenskapsrådets utvärdering och vi instämmer i slutsatsen att dessa satsningar bör fortsätta.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– Det är svårt att ge ett generellt svar. Rörligheten varierar med olika miljöer och de flesta är aktiva och uppfinningsrika i sin internationaliseringsstrategi. Vi kan emellertid se en tendens till samma mobilitetsasymmetri som på universitetet i övrigt – det är fler forskare och studenter som kommer till Lund från utlandet än som åker ut i världen.

Pam Fredman, rektor Göteborgs universitet

Pam Fredman, Göteborgs universitet:

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Den har utan tvekan haft stor betydelse. Inte bara har miljöerna varit framgångsrika och av internationell expertis bedömts vara av yttersta klass, den ökade synligheten har dessutom medfört att vi i konkurrens har fått mer externa forskningsanslag. Miljöernas styrka är också viktig för rekrytering av forskare och för utbildningen. Därtill har de haft betydelse för universitetets möjligheter att profilera och ytterligare stärka dessa områden.

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?


– Det finns mycket att hålla med om, som beskrivits ovan. Men stöd till större ”starka forskningsmiljöer” måste kompletteras med resurser till vetenskapligt utmanande projekt och till duktiga enskilda forskare. Tyvärr karaktäriseras forskningspolitiken av att alla springer på samma boll.

– Kritiken att det var få kvinnor som huvudsökande i tilldelade miljöer kvarstår tills vi ser att den positiva satsningen på kvinnor i miljöerna inte som vanligt slutar på postdoktor eller forskarassistentnivån. Här är olika finansieringsformer oerhört viktiga för att ge yngre forskare en möjlighet att etablera nya områden och kanske miljöer.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– Fenomenet ligger i det svenska systemet. För att skapa mobilitet måste man ha attraktiva miljöer men också strukturer som möjliggör för individer att röra på sig. Här finns en hel del att göra, inte minst att tydliggöra karriärstegar. Vi är bra på att beskriva forskningsmiljön men det saknas beskrivningar av många andra, för individen viktiga frågor som lönebild, sociala strukturer, avgiftsfria skolor, arbetsmarknad totalt, kommunikationer, med mera. Här tror vi att Sverige har många fördelar.

Kåre Bremer, rektor Stockholms universitet

Kåre Bremer, Stockholms universitet:

Vad har Linnésatsningen inneburit för de berörda forskningsområdena och för universitetet?

– Självklart har Linnébidragen inneburit en viktig förstärkning av forskningen inom de områden som har fått bidrag. Framförallt har de stimulerat till nya samarbeten över institutionsgränserna. Det är också positivt att bidragen har en längre löptid än vanliga projektbidrag, där det i regel är för kort period (oftast tre år) innan det är dags för ny prövning för fortsatt stöd.

Vad tycker du om rapportens slutsatser om satsningen?


– Slutsatserna är inte direkt förvånande, särskilt inte rekommendationen att fortsätta med bidragsformen. Författarna går dock alldeles för långt när de säger att Linnébidragen är en ”outstanding way to funding science in Sweden”. Innan man kan dra sådana slutsatser får man göra en betydligt mer seriös jämförelse av olika bidragsformer. Rapporten förefaller inte heller ta upp den kritik som riktats mot bidragsformen i andra sammanhang, nämligen att kontrollen över resurserna koncentrerats till övervägande manliga seniora forskare.

Expertpanelen efterlyser ökad rörlighet bland forskarna. Tycker du att rörligheten är för liten och vad beror det i så fall på?

– Jag tror det handlar om hur komplicerat det är att flytta med avseende på den personliga situationen. Make/maka ska också ha jobb, bostad ska ordnas – det är mycket dyrt att flytta till Stockholm – skolor till barn etcetera. Det är dessa omständigheter som är det stora hindret för den akademiska rörligheten, inte tillgång till forskartjänster och forskarresurser för den enskilde forskaren.

Text: Siv Engelmark
Foto: Peter Gudmundson: Lars Nyman, Lena Gustafsson: Andreas Nilsson, Harriet Wallberg-Henriksson: Lasse Skog, Sven Strömqvist: Kennet Ruona, Pam Fredman: Magnus Gotander, Kåre Bremer: Eva Dalin

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter