För närvarande pågår flera stora våtmarksrestaureringar i svenska naturreservat. De skulle kunna användas som försöksområden för forskning, menar naturvårdsförvaltare Johan Rova (till höger).

Forska i naturreservat 

2012-09-10

Landets naturreservat är en outnyttjad resurs för forskning. Det menar Johan Rova, naturvårdsförvaltare på Länsstyrelsen i Jönköping.– Forskning i samarbete med näringslivet har varit på tapeten länge. Nu vill jag bygga en bro mellan universiteten och den praktiska naturvården.

Av Sveriges omkring 3 800 naturreservat finns 120 stycken i Jönköpings län. Här finns allt från unika torvmossar och ängsmarker till bevarade gammelskogar.

Naturreservaten kräver löpande skötsel, men också särskilda insatser för att bevara djur och växter. Det är en av anledningarna till att Johan Rova efterlyser mer forskning om vad som faktiskt görs i naturreservaten.

– Vi som sköter naturvården gör saker och ting på vårt sätt. Vi har varken resurser eller kunskap för att ta reda på om det alltid är mest korrekt. Om man hårddrar det finns till och med risken att våra åtgärder förstör istället för bevarar, säger han.

Delade meningar

Torvmarker är ett exempel där det finns delade meningar. När torvmarker dikats ut, bryts de ner till koldioxid som går ut i atmosfären.

– Samtidigt bildas metangas när man blötlägger torvmarkerna, vilket vissa menar är ett mycket värre miljöproblem. Här kan man fråga sig vad som egentligen gäller?

Johan Rova efterlyser ett närmare samarbete med forskarvärlden. Idag tycker han det är svårt att knyta kontakter med universiteten. En orsak tror han är att man inte känner till att naturreservaten kan användas till forskning.

Ett exempel på ett forskningsprojekt som genomförs i praktiken är Ekprojektet. Professor Frank Götmark från Göteborgs universitet har visat att en gallring av skogarna kan gynna ekträden och den biologiska mångfalden.

– Vi har låtit vissa ytor vara medan andra har gallrats. Om forskare hör av sig till oss i ett tidigt skede av ett naturvårdsprojekt finns möjligheter att påverka utformningen av vårt arbete.

Restaurering och bränder

I våras startade restaureringen av Anderstorps stormosse. Länsstyrelsen lägger igen diken och tar bort 300 hektar skog för att förhindra att mossen växer igen. Här ser Johan Rova mängder av potentiella forskningsprojekt inom både biologi, miljö, etologi, men också samhällsvetenskap och psykologi.

– En fråga är hur mycket av träden som ska kapas och effekten på olika växt- och djurarter. En annan fråga är hur besökarna i naturreservat kommer att reagera på grävskopor och trädfällningar. Hur påverkar det attityderna till naturreservatet?

Ett annat område där Johan Rova ser möjligheter till forskning är länsstyrelsens bränder i reservaten. Skogsbränder är något naturligt som genom århundraden bevarat artrikedomen. Vissa arter är till och med anpassade efter skogsbränder, till exempel brandnäva och sotsvart praktbagge.

– Många arter har det tufft idag på grund av för få skogsbränder. Det gäller till exempel vitryggig hackspett som är närmast utrotad. Den trivs i ung lövskog som kommer upp när barrskogen har brunnit.

– De närmaste åren kommer vi att tända på under kontrollerade former i flera reservat. Tänk vilka forskningsmöjligheter det innebär. Vilken doktorand har möjlighet att köpa 30 hektar skog och tända på?

Premiera samarbetsprojekt

För att få fart på forskningen anser Johan Rova att forskningsfinansiärer som Vetenskapsrådet kunde premiera samarbetsprojekt av det här slaget när forskningsanslagen fördelas.

– Sådana ansökningar kunde väl få något extra poäng, säger han. Det är hög tid att det händer något eftersom biologisk mångfald varit på agendan i över ett decennium. I ett internationellt perspektiv finns en risk att Sverige hamnar på efterkälken. Till exempel i Tyskland är det oftast professorer som har det högsta ansvaret för naturvården.

Text: Carina Järvenhag
Foto: Kristofer Paulsson

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter