Tema Unga forskare:

Meriteringstjänst kommer tillbaka

2012-06-01

I januari 2013 ser de fyraåriga meriteringstjänsterna ut att komma tillbaka. För Umeå universitet och KTH har den långa väntan och ovissheten varit mycket problematisk. Blekinge tekniska högskola har däremot som praxis att tillsvidareanställa unga forskare från start.

Marianne Sommarin är vicerektor för forskningsfrågor vid Umeå universitet. Hon är positiv till det nya lagförslaget. — Äntligen! Vi har befunnit oss i limbo alldeles för lång tid, och det har varit en väldig oro i systemet för framtiden. Det hade varit ännu bättre om förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare lett till ett avtal, men det viktigaste är att vi har fått något att rätta oss efter.

Viktigt besked
Sophia Hober, fakultetsdekan på KTH, svarar likadant. Att den föreslagna lagen träder i kraft först vid årsskiftet är ett mindre problem i sammanhanget, menar hon. Rekryteringsärendena tar ändå omkring ett halvår, och det viktigaste är att ha fått besked om vad som kommer att gälla.

— Vi är också väldigt glada över lagförslagets utformning, som bland annat gör det möjligt att kompensera för barnledighet genom att förlänga tjänsten i motsvarande mån. Det är viktigt för jämställdheten, och en förbättring jämfört med de tidigare forskarassistenttjänsterna.

Det tidigare systemet för meriteringstjänster — också det formulerat i lag — avskaffades i fjol och var tänkt att ersättas av ett kollektivavtal. Men förhandlingarna drog ut på tiden, och både Marianne Sommarin och Sophia Hober beskriver den långa väntetiden som mycket problematisk.

— Sedan möjligheten till tidsbegränsade anställningar försvann hösten 2011 har vi i princip haft anställningsstopp på de positionerna, säger Hober. Läget har blivit allt mer svårhanterligt: institutionerna har behövt anställa nya lovande forskare, men vi har inte haft möjligheten. Och för de unga forskarna har det förstås varit väldigt besvärligt att det inte funnits något att söka.

Annan strategi
Umeå universitet har upplevt samma problem men haft en annan strategi, berättar Marianne Sommarin.

— Vi är i lika stort behov som övriga lärosäten av en tidsbegränsad anställning. Den är oerhört viktig för att vi ska kunna vara internationellt konkurrenskraftiga. Men som tillfällig lösning i väntan på en tidsbegränsad tjänst på fyra år har vi sagt att vi trots allt anställer, till skillnad från många andra som, vad jag förstår, har anställningsstopp. Och då blir det tillsvidareanställning, enligt lag.

Både KTH och Umeå universitet planerar att använda den nya fyraåriga anställningsformen som instegstjänst i ett så kallat tenure track-system. Det innebär att tjänsten övergår i en tillsvidareanställning som lektor efter prövning, om forskaren uppnått den nivå som krävs för ett lektorat.

— Tenure track kräver att vi tänker mer strategiskt och långsiktigt: vad finns efter de här fyra åren? Det gör situationen bättre för forskarna på meriteringstjänst, men kräver också mycket arbete från institutionerna för att ha tillräckligt med framförhållning så att det garanterat finns resurser.

För alla lärosäten är den nya lagen dock inte lika viktig. Blekinge tekniska högskola, BTH, har sedan tidigare som praxis att ge nya forskare en fast plats från start, utan någon föregående fyraårig meriteringstjänst, berättar Håkan Grahn, dekan vid BTH.

— De flesta unga forskare som vi anställer, både de internationellt rekryterade och de från våra egna led, blir tillsvidareanställda lektorer. Det passar oss eftersom vi även har stora behov på utbildningssidan. Samtidigt ger det en bra grundtrygghet för individen, vilket vi tycker är positivt.

För trendkänsligt
Förutsättningarna för unga forskare har förändrats även i andra avseenden på senare tid. Flera finansiärer, bland annat Vetenskapsrådet och Wallenbergstiftelserna, har presenterat särskilda satsningar på unga forskare. Bra och välbehövligt, menar både Hober, Sommarin och Grahn, men varnar samtidigt för risken att pendeln slår för långt.

— Det är en hel del seniora lektorer som börjar känna ”Men vi då?”, säger Marianne Sommarin. De producerar, jobbar hårt, men tappar i konkurrenskraft gentemot de yngre. Det måste finnas forskningsresurser för dem som gör utmärkt forskning även om de inte hör till någon favoriserad kategori.

Sophia Hober på KTH uttrycker liknande farhågor:

— Vårt svenska forskningsfinansieringssystem är för trendkänsligt, vi behöver mer kontinuitet. Ett tag skulle alla satsa på starka miljöer, nu är det istället unga individer som gäller. Det är definitivt en risk att även den trenden snart går till överdrift.

Lärosätena delaktiga
En viktig fördel med utformningen av Vetenskapsrådets och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelses nya stöd till unga forskare är att de involverar lärosätena i beslutsprocessen. Det menar både Hober och Sommarin.

En förutsättning för Vetenskapsrådets projektbidrag för unga forskare är att arbetsgivaren godkänt ansökan. Därmed har arbetsgivaren förbundit sig att ha personen anställd och tillhandahålla forskningsresurser. Och till programmet Wallenberg Academy Fellows är det lärosätena som nominerar lovande kandidater.

— Universiteten måste vara med i processen så att de unga forskarna hamnar strategiskt rätt, i sammanhang där de har en möjlig framtid, säger Sophia Hober. Tidigare har det ofta hänt att forskarassistenter hamnat i miljöer där det egentligen står rätt klart att det inte finns någon fortsättning för dem.

Fotnot: Läs också i Curie de andra temaartiklarna om unga forskare:
Populärt att satsa på unga
Satsningarna löser inte grundproblemet

Text: Anders Nilsson
Foto: Stefan Ideberg

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter