Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Vill du vara min vän?

Krönika av Micael Dahlen, professor i ekonomi vid Handelshögskolan och författare, om hur betydelsefullt det är att samtala med andra forskare. Både för att åstadkomma bättre forskning och för att bli lite lyckligare.

Jag finns på facebook. Mitt namn stavas lite konstigt så det är lätt att hamna fel, men om du ser en långhårig typ med mössa och vantar som står och fryser bland palmer vid en enorm swimmingpool är det jag (detsamma gäller om du ser mig IRL, palmerna och poolen är förmodligen inte med, men sannolikt fryser jag, nästan oavsett temperaturen i luften). Jag har inte LinkedIn, eftersom jag för ett tag sen bestämde mig för att inte skilja mellan mitt privata liv och mitt arbete. Eller så gav jag bara upp. Jag klarar ändå inte av att låta bli att tänka på alla roliga studier och experiment jag håller på med eller vill göra, vare sig jag befinner mig på kontoret, i ett labb, i ett klassrum, hemma, i mataffären eller på semester någonstans. Vare sig det är dag eller natt.

Alla möjliga funderingar snurrar omkring i mitt huvud, från vad som skulle hända om vi tog bort BNP som makroekonomisk indikator till hur vi kan hitta alternativa mått på IQ, om reklam skulle kunna få oss att må bättre istället för sämre, om empati är smittsamt eller varför människor sällan tränger sig i toalettköer men desto oftare vid flygplansgater. För att bara nämna några. Det är väldigt kul att låta funderingarna löpa amok och ännu roligare att testa dem på olika sätt. Men det är också ganska ensamt.

För jag har ju liksom inget riktigt område där jag hör hemma. När andra forskare gräver länge och djupt och hittar gemensamma beröringspunkter med andra där de står, hoppar jag omkring och sätter ner spaden lite här och där. Jag hinner aldrig riktigt ingå i något forskarlag eller bli en del av de pågående samtalen.

Mina samtal med andra forskare sker oftast när jag skickar in manuskript till tidskrifter eller när jag får förmånen att vara redaktör eller granskare av andras spännande manuskript. Det enda kruxet är att jag inte har någon aning om vem det är jag samtalar med i något av fallen. Vi är ju hela tiden dubbelblinda – redaktörerna och granskarna får ju inte veta vilka författarna är, och författarna får i sin tur inte veta vilka redaktörerna och granskarna är. Det är säkert jättebra för forskningen att det är så, men det är inte jättebra för den som vill göra forskarvänner (i själva verket kom väl det dubbelblinda systemet till just för att separera forskning från vänskap). Det saknar jag.

Utan att föra långa samtal med människor som verkar inom samma område och ingå lag med flera andra kollegor är det nog svårt att bli riktigt framgångsrik som forskare, nobelpriser ska vi inte ens tala om. Men det kan jag leva med. Att vinna priser blir man ändå inte lyckligare av. (Det varar på sin höjd i tre månader, det har jag faktiskt gjort några studier på. Just nobelpriser ingick förvisso inte i någon av studierna, jag hade svårt att få fatt tillräckligt många deltagare, men jag gissar att de följer samma mönster). Däremot grämer det mig att jag inte lyckas göra fler forskarvänner. För vänner blir man faktiskt lyckligare av (det fann jag både i en panelstudie och två experiment).

Så om du vill får du gärna lägga till mig på facebook. Jag finns på instagram också om du föredrar det. Jag lovar att inte försöka få med dig i min ofokuserade forskning. Men jag skulle bli väldigt glad att få dig som vän. Vi kan kanske ta en fika om du vill, kaffe är bra både för vänskap och för kreativiteten har jag upptäckt (de visade sig faktiskt hänga samman i ett litet experiment jag gjorde). Eller så ses vi bara på facebook, vem vet, det i sig självt skulle kunna leda till spännande saker.

Mer om skribenten

  • Professor i ekonomi och författare

Relaterat innehåll

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Debatt 26 februari 2024

Johan Elf, Uppsala universitet

När det administrativa stödet centraliseras får forskare och universitetslärare mindre tid till forskning och utbildning. Universitetsverksamhet som inte utgår från kärnverksamhete...

Krönika 6 december 2023

Tänk om forskning kunde vara mer som ett maratonlopp. Det borde gå att bryta och komma igen, och även misslyckanden borde kunna få ett erkännande, skriver Natalie von der Lehr.