Vi måste vara varsamma på hur vi närmar oss Trump

2017-09-05

Krönika av Frida Stranne, forskare i statsvetenskap och redaktör för bloggen Amerikaanalys, om utmaningen som Trumps politik innebär för den som forskar om politik.

I våras deltog jag på en konferens vid University College i Dublin på temat ”Trump’s America”. Där samlades forskare från hela världen som gemensamt funderade på vad som egentligen händer i USA och vad Trumps presidentskap kan leda till. De olika konferensbidragen gällde som vanligt en rad vitt skilda ämnesområden och perspektiv på det politiska läget. Men det fanns en bred samstämmighet om att Trump bryter mot mycket av det vi tidigare vetat om politikens villkor och att mycket av det han gör innebär en lång rad problem och faror.

Som ”politikforskare” bör vi aldrig vara för eller emot de fenomen vi studerar utan fokusera på att bidra till förståelse av det som sker. Den ambitionen utmanas definitivt av Trumps presidentskap.

Som ”politikforskare” bör vi aldrig vara för eller emot de fenomen vi studerar utan fokusera på att bidra till förståelse av det som sker. Den ambitionen utmanas definitivt av Trumps presidentskap. På konferensen påtalades också, om än av ett fåtal, just risken som finns när konsensusen blir för stor. Vi bör därför framöver vara särskilt vaksamma på hur vi studerar Trump och vilka frågor vi ställer.

Det är helt klart att Trump som president utmanar både demokratiska fundament och en rad skrivna och oskrivna regler inom politiken som det i forskarvärlden råder konsensus om är viktiga. Hans personliga manér, sättet att kommunicera, hur han hoppar på medier och sina egna anställda samt hans oberäknelighet i alla möjliga och omöjliga sammanhang utgör allvarliga problem. Trump är inte bara helt oerfaren, han visar gång på gång att han inte förstår sin roll eller vilka konsekvenser olika utspel eller handlingar kan få.

Det finns en rad frågor, inte minst på utrikesplanet, som med rätta skapar stor oro och där världen kan komma att se kostsamma konfliktutvecklingar som en konsekvens av presidentens självbild och ovilja att lyssna på säkerhetspolitiska rådgivare. Iran och Nordkorea är två sådana relationer som är mycket sköra och lätt kan leda till nya förödande krig om de inte hanteras varsamt.

Trumps ad-hoc politik är bekymmersam, och hans ovilja att sätta sig in i frågor innan han uttalar sig har vi sett åtskilliga exempel på. Han har inte någon enhetlig linje och antalet motsägelsefulla budskap är oräkneliga, trots att internationell politik till stora delar handlar just om att både allierade och motståndare ska veta vad de har att vänta sig och kunna förhålla sitt eget agerande till. Trumps strategi att inte ha någon uttalad strategi är således en fara i sig. Han verkar influeras av den senaste personen han pratat med och gillar han inte en åsikt förkastar han den direkt.

Med allt detta sagt måste vi alltså ändå vara varsamma på hur vi som forskare närmar oss Trump och hans politik. Vi får inte bli en del av de många drev och kampanjer mot honom som sker på sociala medier och i den allmänna debatten. Vi ska fokusera på att ställa forskningskritiska frågor, men också sätta Trumps politik i perspektiv till tidigare administrationer som gjort liknande saker – om än med en mer sofistikerad framtoning och utifrån andra förevändningar.

Vi ska ställa frågor om hur man kan förklara den politiska utveckling som möjliggjort Trumps seger. Hur påverkas demokratin i USA av polariseringen i Washington, pengarnas inflytande och bristen på kompromissvilja från båda partierna? Vi måste också våga ställa frågor om varför så många i Washington anser att en närmare dialog med Moskva och Putin bör motarbetas och vad det kan få för konsekvenser. Och vi får inte glömma att göra jämförelser med hur lite president Obama faktiskt fick gjort av allt han lovade. Eller att beakta det oproportionerliga inflytande som de neokonservativa ”hökarna” i Washington tenderar att ha när det gäller att tolka och hantera olika hot i världen. Det var de som ledde George W. Bush att invadera Irak och det är de som nu ser ut att påverka Trump.

Nu mer än någonsin är det viktigt att forskning bidrar till att klargöra skillnaderna mellan fakta och politiska drev. Vår uppgift är att se skogen för alla träd och dra slutsatser som bygger på en ärlig och öppen jämförelse mellan administrationer som skiljer sig på flera sätt men som trots allt verkar inom samma system och är en del av den helhet som utgör USA.

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Kristian

    Skribenten har inte förstått Trump. Scott Adams har många gånger förklarat vad Trump sysslar med. Läs vad han har sagt om att bygga system, hypnos, och övertalning.

    2017.09.25

  • Mikael Sandberg

    Stranne skriver: "Som ”politikforskare” bör vi aldrig vara för eller emot de fenomen vi studerar utan fokusera på att bidra till förståelse av det som sker." Precis! "Statsvetenskapen är vetenskapen om politik, inte i politik" (Jörgen Westerståhl). Jag för ett detaljerat resonemang om det i boken Samhällets rörelselag: Marx, Darwin och statsvetenskapens politisering:
    https://evolutionarypoliticalscience.wordpress.com/2017/09/15/klass-mot-klass-eller-ideernas-kamp-ny-bok-utmanar-radande-syn-pa-samhallets-och-kulturens-drivkrafter/

    2017.09.29