Vi lär doktoranderna att gräva bredare

2016-06-02

Krönika av Alf-Erik Almstedt, vicerektor vid Chalmers, om varför det är så viktigt att doktorander lär sig projektledning, ledarskap, att nätverka och att kommunicera forskning. 

När jag var tonåring grävde jag avloppsdike på landet. Då lärde jag mig att man inte kan gräva ett djupt dike om det inte är tillräckligt brett.

Det gäller även här på Chalmers.

Jag har nog aldrig oroat mig för djupet i vår forskning. Mina egna doktorander har snabbt grävt ner sig i experimentella metoder, numeriska simuleringsproblem, fysikalisk förståelse och i den vanliga frågan varför inte experiment och beräkningar ger samma resultat. Som handledare blir man snart frånåkt när det gäller detaljkunskapen, och det är ju också meningen.

Men vad ska resultaten användas till, varför är de intressanta och för vem? Att man lägger tid på att reflektera över sådant är inte lika självklart. Inte heller att man kan förklara det för någon som inte är insatt i ämnet – en skattebetalare, politiker, journalist eller handläggare på en anslagsbeviljande myndighet.

De allra flesta av våra utexaminerade doktorer hamnar i någon sorts ledande befattningar, antingen inom akademin eller inom industrin. Ändå fanns det inga moment kring projektledning, ledarskap, nätverkande eller begriplig kommunikation i forskarutbildningen när jag blev ansvarig för den för tio år sedan. Hade doktoranderna haft ett lite ”bredare dike”, och till exempel kunnat mer om projektledning, kanske de hunnit längre och ännu djupare? Och tänk om de hade kunnat hjälpa sina handledare med argument för att få bättre finansiering till projektet? Då skulle de kanske också kunnat komma längre och djupare.

Många av dagens komplexa problemställningar kräver samverkan mellan olika vetenskapliga discipliner för att angripas effektivt. Detta kräver i sin tur en förmåga att kunna kommunicera vetenskapliga metoder, resultat och slutsatser över paradigm- och ämnesgränser på ett begripligt sätt. Denna förmåga är inte alltid fullt utvecklad ens hos seniora forskare. En ögonöppnare för mig var när en professor inom ett teknikämne kom tillbaka efter att ha suttit i en betygsnämnd i ett beteendevetarinriktat ämne på en granninstitution. Över en stärkande kopp kaffe tog han sig för pannan och sa: ”Jag begriper inte hur man kan disputera på något sådant här, det var ju inte en enda ekvation!”

Inför större forskningsansökningar har vi på Chalmers ibland coachgrupper som läser ansökningarna, håller hearings och ger feedback till de sökande. Första gången jag var med i en sådan coachgrupp fick jag fyra ansökningar att läsa, ingen inom mitt eget forskningsområde. I samtliga fall fick jag ta fram telefonen och googla på ämnesspecifika förkortningar som inte fanns definierade någonstans i texten. I två av ansökningarna fanns dessutom dessa förkortningar i den populärvetenskapliga sammanfattningen. Populärvetenskaplig förresten – särskilt en av dessa var svårare att läsa än den vetenskapliga texten eftersom man saxat till synes slumpmässigt valda meningar från denna och klistrat in utan uppenbart samband mellan meningarna. Det ska tilläggas att samtliga ansökningar blev avsevärt mycket bättre efter coachprocessen, och två av dem gav också utdelning!

Min slutsats blev att såväl doktorander som seniora forskare behöver reflektion, insikt och träning i generiska färdigheter. Nyckeln blev doktoranderna. Dels har det en direkt inverkan på en handledare när doktoranden plötsligt är bättre på projektledning, ledarskap och att presentera på ett begripligt sätt, dels kommer ju doktoranden själv så småningom att bli senior.

Efter ett par år med arbetsgrupper och förankring införde vi hösten 2012 ett obligatorium på 15 högskolepoäng inom ett program kallat ”Generic and Transferable Skills”, GTS, för alla Chalmers doktorander (9 högskolepoäng för dem som stannar vid licentiatexamen). Några moment är obligatoriska: pedagogik, etik/hållbar utveckling och karriärplanering, sammanlagt 7,5 högskolepoäng. Resterande 7,5 högskolepoäng är alltså valbara, och här är till exempel projektledning, ledarskap och academic writing populära kurser. En beskrivning av GTS-programmet finns på http://gts-chalmers.se/

Som en del av GTS-programmet är det också obligatoriskt för alla doktorander som antogs från och med september 2012 att trycka en populärvetenskaplig sammanfattning på baksidan av sin avhandling. Det är också obligatoriskt att inför sin disputation hålla en muntlig populärvetenskaplig presentation av sitt arbete. Detta moment ger inga poäng, men för dem som känner att de behöver hjälp finns valbara poänggivande kurser i programmet.

Det kommer att röra sig om någonstans mellan 150 till 200 presentationer om året, och blir en fantastisk möjlighet att kommunicera vad vi gör inom Chalmers forskning. Vi har redan haft en handfull presentationer, men framåt hösten börjar den stora anstormningen. Nu riggar vi ett par Chalmersarenor dit vi kan bjuda in intresserade åhörare, men vi kommer också att ge presentationer på stan, i bibliotek, på Universeum, i köpcentra, i lokala TED talks… Och så räknar vi med uppsökande verksamhet. Det kan exempelvis handla om att en doktorand presenterar på sin gamla gymnasieskola för att inspirera framtida potentiella forskare.

Sammantaget kan en intresserad undrande allmänhet få möjlighet att skaffa sig en bred överblick av vår forskning. Och varför inte uppsöka Rosenbad eller riksdagshuset? En och annan minister eller riksdagsledamot skulle säkert också behöva få veta.

Sist men inte minst – den som planerar, driver och kvalitetssäkrar programmet heter Britt-Marie Andersson. Tack!

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Anders Ekbom

    Instämmer. Ett nedprioriterat område inom akademin, vilket tyvär bidrar till ett underutnyttjande av forskningskunskap i planering och beslutsfattande.I det program du nämner finns också en kurs som syftar till att rusta doktoranderna/forskarna till att göra just det du avslutar med - att "uppsöka Rosenbad eller riksdagshuset" - dvs informera och skapa kontaktytor med planerare och beslutsfattare utifrån sin forskning. Kursen heter "From Research to Policy for Sustainable Development" (http://gts-chalmers.se/). Borde ges vid alla universitet!/Anders Ekbom, Göteborgs Miljövetenskapliga centrum, vid Chalmers och Götebrogs universitet

    2016.06.03

  • Anna-Lena Axelsson

    Bra inlägg! Grundproblemet handlar nog om att samverkansaktiviteter och färdigheter inte värderas lika högt som vetenskapliga artiklar inom akademin. Vid SLU uppmuntrar vi våra doktorander att om möjligt arbeta inom verksamhetsområdet fortlöpande miljöanalys, som bedrivs i nära samarbete med departement och en rad myndigheter, antingen innan de påbörjar sin forskarutbildning eller inom ramen för doktorandstudierna. Det tar kanske längre tid att bli klar med avhandlingen, men doktoranderna är å andra sidan väl rustade både för en fortsatt forskarkarriär och för arbete utanför akademin. Anna-Lena Axelsson Koordinator Skog, SLU:s fortlöpande miljöanalys http://www.slu.se/miljoanalys/program/skog/

    2016.06.08

  • Alex

    Kul att höra! Som doktorand med seniora kollegor uppfattar jag det dock som att diskussionen och utvecklingen av dessa kunskaper hos doktorander aktivt motverkas av seniora Chalmerskollegor när de själva inte besitter kunskaperna, möjligen för att det ses som hotfullt att doktoranden kan saker som professorn inte känner att hen är insatt i? Ett kunskapslyft för resten av akademin kanske är på sin plats?

    2016.10.12

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter