Vi är något stort på spåret med interventioner

2015-05-11

Krönika av Carl-Johan Boraxbekk, docent i neurovetenskap vid Umeå universitet, om hur ett projekt om fysisk aktivitet och hjärnans funktioner får betydelse även utöver forskningsresultaten.

I min forskargrupp pratas det interventioner. Vi studerar hjärnans plasticitet, i fokus är effekter på hjärnans struktur och funktion. Det är ett tidskrävande arbete men väldigt spännande. För mig personligen blir det så tydligt i detta arbete att hjärnan faktiskt är formbar, en intervention påverkar hjärnan!

Ett av projekten, PHIBRA, handlar om fysisk aktivitet och hjärnans funktioner. I detta projekt sätter vi dopaminsystemet under luppen och undersöker effekter i relation till träning hos äldre. Optimistisk som jag är, tror jag vi är något stort på spåret.

För deltagarna är det ett ganska stort åtagande att vara med i den här studien, förutom alla mätningar innebär projektdeltagande träning tre gånger i veckan under sex månader. När vi planerade studien fanns det en del funderingar över om det skulle bli problem att rekrytera deltagare – vi vill ha personer som inte redan tränar. Så fel man (jag) kan ha ibland. En annons i tidningen och vi blev helt nerringda. Alla ville vara med, och alla tyckte att de var otränade och såg detta som sin chans att komma igång.

Vi är nu lite drygt halvvägs i projektet, och häromdagen passade jag på att åka till träningshallen där deltagarna håller till och spana lite på hur det verkar gå. Snacka om att jag blev förvånad när jag ser pensionärerna jogga (!) runt på banan, helt otroligt. Och detta var ju individer som aldrig hade joggat i hela sitt liv!

Det tog inte lång tid förrän deltagarna kände igen mig och ganska snart hör jag heja-rop, ”ett varv till orkar du”, ”kämpa nu”. Det var inget fel på peppningen här inte. Jag stannade till hos en grupp och frågade om de hade roligt? ”Vad tror du?” frågade de mig, ”det är ju träning, det ska inte vara skoj!” Sen skrattade de gott och berättade att de har fått nya vänner, de klarar saker de inte kunnat på väldigt länge, de pushar varandra, och framförallt, de vill inte att projektet ska ta slut! En kvinna berättade att hon nu håller i träningar för sina andra kompisar som inte är med i projektet.

Jag åkte från träningshallen full av tankar, forskaren i mig kände ju såklart att det ska bli spännande att se resultaten framöver. Lite oro över att deltagarna hade så kul hade jag också, för tänk om det inte är träningen som ger effekterna utan andra faktorer som jag inte tänkt på.

Detta är ju frågor vi ständigt brottas med vid interventionsforskning, och jag tror ändå att vi har kontroll på de flesta sådana faktorer. Jag fylldes av tankar om hur otroligt värdefullt interventioner av detta slag kan bli för deltagarna. PHIBRA är inte bara ett forskningsprojekt. Vi har fått en grupp äldre att bli mer aktiva, en grupp som fått nya vänner och som inte bara under tre timmar per vecka tränar tillsammans utan ibland käkar lunch efteråt, umgås och faktiskt har otroligt kul.

Vem vet, håller de sig aktiva kan ju en långtidsuppföljning vara grunden för en fortsättning på projektet. Men oavsett forskningsresultat har projektet gett effekter som är väldigt värdefulla för dessa individer och som vi inte kan mäta med våra avancerade hjärnavbildningsmetoder. Dessa så kallade ”andra” effekter får nästan aldrig något utrymme när vi använder interventioner för att förklara mekanismer om hjärnans plasticitet, men det är en otroligt värmande känsla att allt slit vi lagt ner för att kunna genomföra PHIBRA även berör deltagarna på en annan nivå. För mig har det blivit ännu mer uppenbart att interventioner påverkar.

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Åsa Sundelin

    Så intressant. Jag hoppas att ni också får möjlighet att ge utrymme till "de andra effekterna", glädjen och relationerna, i er studie.

    2015.05.13

  • Peter Ulriksen

    Vad är en intervention i Ert sammanhang?

    2015.05.13

  • Gerth Öhman

    Vad roligt att Umeå Universitet har upptäckt vad pedagoger i världen haft kännedom om och använt i många år. Intervention är något som kunnig pedagog använder varje dag och oftast i form av grupper och grupperingar av intervention. De som misslyckas har ofta ett 'tunnelseende'.Ni skriver .. 'detta om hur ett projekt om fysisk aktivitet och hjärnans funktioner får betydelse även utöver forskningsresultaten.'. Detta är absolut inget nytt. Men jag hade själv stora problem att implementera mina ansatser om detta i Umeå. Därför .. vad bra (!!) att UmU tagit till sig denna viktiga kunskap. Lycka till !!

    2015.05.25

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter