Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Verksamheterna där politiker aldrig hälsar på

Jag har ett lästips till alla politiska beslutsfattare, skriver Patrik Hall.

Det är Tina Forsberg Kankkunens avhandling Två kommunala rum: ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och utbildningsverksamheter från 2009 (Sociologiska institutionen, Stockholms universitet), skriver Patrik Hall.

Lågmält men övertygande beskriver hon varför omsorgs- och utbildningsverksamhet ständigt ifrågasätts och utsätts för besparingskrav, medan teknisk verksamhet däremot aldrig ifrågasätts och därför ej heller behöver spara.

Generellt är orsaken att enhetschefer och personal inom tekniska verksamheter har en fortlöpande och förtroendeskapande interaktion med politiker och chefstjänstemän kring problem i verksamheten, medan någon sådan kommunikation inte existerar mellan enhetschefer och personal, politiker och chefstjänstemän inom omsorgs- och utbildningsverksamhet. I de senare verksamheterna kommunicerar man istället med formella regler, dokument och krav.

I de två kommuner som Kankkunen undersökte (sammanlagt 43 enhetschefer) hade enhetschefer inom teknisk verksamhet i genomsnitt 18 anställda, medan enhetschefer inom omsorgs- och utbildningsverksamhet i genomsnitt hade 55 anställda. I teknisk verksamhet var 24 procent av cheferna kvinnor, medan andelen kvinnliga enhetschefer inom omsorg och utbildning var 73 procent. Bara dessa enkla siffror visar på en stor skillnad i förutsättningar för att bedriva ett aktivt och inkännande ledarskap.

De stora chefsområdena inom omsorg och utbildning leder enligt Kankkunens undersökning till ett ledarskap på avstånd. Enhetschefernas avstånd finns inte bara till den egna personalen, som får försöka klara den praktiska verksamheten själva, utan också på avstånd till förvaltningschefen och framför allt den politiska nivån: ”Politikerna finns ju inte. Dom är ju långt borta” säger en enhetschef.

Inom teknisk verksamhet är istället avstånden små. Förutom att enhetscheferna deltar i vardagsarbetet har de också mycket nära kontakt med förvaltningschef och även politikerna. Politikerna i tekniska nämnder tycker att det är spännande att komma och hälsa på vid de olika enheterna. De känner alla enhetscheferna väl.

Detta leder i sin tur till att enhetschefer i tekniska verksamheter får ekonomisk och administrativ hjälp när det blir jobbigt. Detta mönster saknas helt inom omsorg och utbildning – där kräver istället ”det ansträngda läget” vanligen att stödet minskar. Det saknas koppling mellan budget och de verksamheter som förväntas bli utförda.

Även om det inte finns pengar till det förväntas personalen fortsätta att vårda och utbilda. Ett sådant förhållande accepteras däremot inte alls inom teknisk verksamhet – i så fall klagar man hos överordnade chefer eller politiker och får då en minskning av åtagandet eller utökade resurser. Inom teknisk verksamhet kräver varje åtagande att det finns pengar avsatta.

Vad Kankkunens undersökning visar är att teknisk förvaltning, dominerad av män, styrs på ett annat sätt än omsorgs- och utbildningsverksamhet, dominerad av kvinnor. Inom teknisk förvaltning har politikerna ofta direkt kontakt, inte bara med chefer, utan även med personal. Styrningen sker i stor utsträckning via informella kontakter.

Inom omsorg och utbildning saknas dessa informella kontakter, politiker träffar aldrig ens enhetschefer, medan förvaltningschefen (som är den som politikerna lyssnar på) saknar kontakt med den operativa verksamheten. Istället kommunicerar man via formella dokument och regler.

Kankkunen menar inte att det är andelen kvinnor i sig som avgör de olika styrningsstrukturer hon beskrivit. Snarare handlar det om olika sakfrågor, där tekniska frågor alltid har haft hög prioritet men också varit manligt dominerade.

Ansvar för omsorg- och utbildningsverksamhet har istället kommit som pålagor från staten, och har därför inte engagerat kommunala beslutsfattare i lika hög grad. Det är också mer påtagligt att bygga ett hus än att hjälpa gamla.

Sensmoral:

För det första visar Kankkunens undersökning på hur viktigt det är med förtroende och kontakt mellan dem som styr och dem som blir styrda. Det är annorlunda att slå ihjäl en människa av kött och blod än att avlossa en raket från distans, där offret bara är en siffra.

För det andra visar hennes undersökning också på vilken milsvid skillnad det är i förutsättningar för olika sakfrågor – och därmed för olika politikområden i detta land.

Inte nog med att de olika förutsättningarna är orättvisa – bristen på förtroende leder också till en situation där verksamheter som omsorg, vård och utbildning ständigt kritiseras och ifrågasätts, medan andra verksamheter – byggandet av hus, vägar, köpcentrum etc – pågår utan något ifrågasättande.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Patrik Hall

    Docent i statsvetenskap

    Han skriver om allt från byråkrati till varför man i Sverige går i taket över konstnärers beteende. Patrik Hall forskar om organisations- och förvaltningsfrågor.

Relaterat innehåll

Krönika 27 februari 2024

Finns det ett annat sätt att använda våra digitala hjälpmedel som skulle föra människor närmare varandra? Annie Lindmark skriver om metaverse – framtidens internet.

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...

Krönika 13 november 2023

Är det ens möjligt att eliminera vissa åsikter, och kan provocerande idéer hänga samman med värdefulla egenskaper? Julia Aspernäs skriver om politisk psykologi.