Vem i hela världen kan unga forskare lita på?

Vad är det som räknas inom akademin?

Det är en fråga som varje forskare är satt att hantera. Den är emellertid särskilt brännande för dem som befinner sig i början av sin akademiska karriär. För denna grupp av forskare sammanblandas allt som oftast social osäkerhet (kommer jag att ha ett jobb nästa år?) med epistemisk osäkerhet (kommer min forskning att resultera i något?). Inom vetenskapsstudier kallas denna sammansatta form för ”anteciperande osäkerhet”, ett tillstånd där man är osäker på om forskningsprocesser kommer att vara produktiva i enlighet med specifika tidsramar och situerade definitioner av värde och prestation.

Så hur hanterar man som ung forskare denna typ av osäkerhet? Något som vi alla antagligen har gjort är att ta fasta på vad andra forskare säger och tycker. Genom seminarium, handledning, mentorskap och informella möten blir vår prestation (och potential) bedömd i enlighet med vissa kriterier. När vi litar på forskaren i fråga så antas dessa kriterier gälla för framtida bedömningar – vi så att säga ”matchar” deras utvärdering av vårt arbete med en utvärdering som kommer att äga rum längre fram. Därmed kan vi temporärt reducera osäkerhet och göra vissa typer av förutsägelser, exempelvis vad som är ”kvalitet” i vetenskaplig publicering eller vad som ”lönar sig” i akademiska karriärer.

Det spelar med andra ord roll vems omdöme vi tar fasta på när vi ska använda det som måttstock och kompass.

Här ställs vi dock inför utmaningen att urskilja vems omdöme vi faktiskt litar på. Eftersom forskning, och för den delen akademiskt arbete i stort, saknar fastlagda standarder för utvärdering så kan bedömningar skilja sig åt. I vissa fall kan de till och med stå i konflikt med varandra. Det spelar med andra ord roll vems omdöme vi tar fasta på när vi ska använda det som måttstock och kompass.

Här finns det stor variation mellan fält och discipliner. Det framgår också av min forskning om hur postdoktorala forskare i statsvetenskap och historia socialiseras in i akademin. Statsvetare använder sig i regel av omdömet hos seniora kollegor för att hantera osäkerheten kring vad som räknas i framtida utvärderingar. Unga forskare i historia lutar sig däremot primärt mot omdömet hos kollegor på samma eller liknande karriärnivå. Medan erfarenhet, formella statushierarkier och kollaborativa forskningspraktiker är viktiga faktorer för att etablera tillit i statsvetenskap, så hänvisar unga historiker till en växande generationsklyfta, där deras egen situation och förändrade karriärvillkor kontrasterar mot seniora forskares realiteter och kunskaper.

Statsvetare använder sig i regel av omdömet hos seniora kollegor för att hantera osäkerheten ...

En starkt bidragande orsak till dessa skillnader är att det svenska historiefältet – i ännu högre utsträckning än statsvetenskap – karakteriseras av att flera olika värderingsregimer samspelar, eller konkurrerar, med varandra. En sådan pluralism skapar både möjligheter och svårigheter.

Å ena sidan läggs grunden för en kreativ publikationspluralism och en viss acceptans för att akademiska karriärer kan se olika ut. Å andra sidan kan själva utvärderings- och karriärlandskapet framstå som inkonsekvent och svårnavigerat. Detta gäller i synnerhet för dem som inte kommer från familjer med dröser av högskolepoäng samt en och annan doktorstitel.

Även om osäkerheten kring vad det är som räknas är som mest brännande i början av akademiska karriärer, så är det något som varje forskare måste leva med. Det kan därför vara värt att stanna upp och fundera över hur det ser ut i din disciplin.

Är karriärvägarna och värdehierarkierna glasklara eller opaka? Är de snäva eller breda? Och vad får det för konsekvenser för unga forskar som socialiseras in i ditt fält? Slutligen: vem i hela världen litar du på och har detta förändrats över tid? Diskutera i små grupper.

Läs mer:

Navigating Uncertainty: Early Career Academics and Practices of Appraisal Devices. Nästesjö J (2021) Minerva 59(2): 237–259 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Jag vill ge ett råd till andra forskare (Curie)