Vem äger forskningens upptäckter?

Vetenskapen är beroende av teknik. Tänk bara på gigantiska laboratorier för att upptäcka gravitationsvågor, vaccin eller på teleskop som skickas upp i rymden. Inte ens en ornitolog skulle vilja lämna sin kikare hemma och ingen seriös botanist saknar en lupp för att studera växter i detalj.

Samtidigt behöver teknikutvecklingen vetenskapernas kunskaper och ibland kan det vara svårt att dra gränsen mellan teknik och vetenskap. Det finns dock ett sätt som underlättar gränsdragningen.

Både materiella teknologiska artefakter och deras icke-materiella idéer går att äga, det förra genom att köpa en vara och det senare genom patent och immateriell egendom. Vi får inte kopiera ett läkemedel, en flygplansmodell och inte heller den senaste italienska handväskan. Teknik och patent går att köpa, sälja och äga.

Men med vetenskaplig kunskap är det annorlunda. Ingen kan äga naturlagarna, inte heller ett faktum eller en slutsats. Einsteins relativitetsteori tillhör inte Einstein, inte heller ägs pastöriseringen av Louis Pasteur, även om teorierna är uppkallade efter deras namn. Inte ens den kopernikanska revolutionen, alltså den heliocentriska världsbilden med solen som centrum i vårt solsystem, är en prenumerationstjänst som tillfaller Nicolaus Copernicus dödsbo. Vetenskapliga framsteg tillhör alla och ingen.

Men när man tänker efter vore något annat otänkbart. Skulle Västtrafik, som säljer biljetter till spårvagnarna i Göteborg, betala en procent av biljettintäkterna till Isaac Newton för att man använder sig av hans rörelselagar så skulle det snabbt bli en dyr affär när vi väl började räkna på alla teknologiska, fysikaliska, sociologiska och ekonomiska kunskaper som gör en spårvagn möjlig. Samtidigt skulle all forskning stanna av om det inom all biologi var tvunget att betala en Darwinskatt så fort man överhuvudtaget använder sig av ett evolutionsbiologiskt perspektiv.

Vetenskaplig kunskap, åtminstone idealt sett, är fri. Den är ett allmängods som tillfaller mänskligheten, utan att man behöver betala för den eller ingå i komplicerade licensavtal. Givetvis är det inte så enkelt i praktiken, utan ibland hamnar vi i gråzoner. Idag forskas det inte bara på universitet och högskolor, utan en betydande del av framförallt medicinsk och teknologisk forskning sker inom ramen för industrin och i varierande grad inom det militära. Denna forskning är knappast allmängods, utan något som av nödvändighet måste hållas hemligt, antingen för att man förlorar konkurrenskraft eller militärt överläge genom att dela med sig av kunskaperna.

Men grundforskning är ändå för det mesta fri för alla. Jag kan till exempel med några knapptryckningar ladda hem all data och kod som ledde till beviset för gravitationsvågor från LIGO-laboratoriet Länk till annan webbplats. i USA. Detta kallas ibland för öppen vetenskap, eller open science, och är i grunden en förlängning av principen om att forskningen ska tillfalla alla.

Men vad motiverar då forskare att forska om de inte kan tjäna pengar? Alla forskningens ansträngningar i laboratorier, arkiv eller ute i fält. Alla hundratals timmar av studier, tänkande och diskuterande, läsande och skrivande; endast för att ge bort det gratis till något så abstrakt som mänskligheten. Den amerikanske vetenskapssociologen Robert K. Merton Länk till annan webbplats. menade att detta löstes av att forskningen hade en annan belöningsmekanism än den ekonomiska. Det som motiverade forskare att forska var att vara först. Den första att göra en upptäckt, att hitta något nytt eller att beskriva något på ett helt nytt sätt. En ekonomi baserad på erkännande, med Nobelpris och berömmelse som högsta vinst.

Att forskningens resultat tillhör alla har två fördelar. För det första så blir forskningen i sig bättre. Fler kan granska resultaten, de kritiska ögonen mångfaldigas och risken för att perspektiv avsmalnas och blir ingrodda minimeras. Men det är även en fråga om att maximera forskningens positiva inflytande och få den att komma till nytta på så många platser som möjligt. Många trodde att internet och nya teknologier skulle släppa all världens kunskap fri för hela världen. Men tyvärr är detta en utopi som ännu inte infriats. Det är fortfarande så att stora förlag äger rätten till en stor del av de vetenskapliga tidskrifterna och att kunskap som borde vara fri omfattas av intellektuell egendom. Detta gör att den fria forskningen tyvärr inte är lika fri över hela världen.