Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Varför blir man språkhistoriker?

Jag forskar på språk som talades för mycket länge sen, de flesta är utdöda sen länge. Folk jag träffar brukar ibland försiktigt fråga varifrån det här – lite speciella – intresset för döda språk kommer egentligen. Och det kan man ju undra, skriver Jenny Larsson.

Men jag tror att det började ganska tidigt, jag minns att jag redan på dagis hade ett eget (topphemligt) skriftsystem som jag hade hittat på och jag blev tidigt fascinerad av egypternas hieroglyfer och andra gamla skriftsystem. När jag skulle börja i gymnasiet valde jag helklassisk humanistisk linje och fick läsa både latin och grekiska och när jag sen fick höra talas om att det fanns en utbildning i Köpenhamn där man kunde få läsa en massa häftiga språk som sanskrit, gotiska, fornkyrkoslaviska, forniriska och hettitiska var det klippt! Jag slukade jag allt och kunde inte få nog – det var som om en helt ny värld öppnades. Vi läste Iliaden och Odyssén, Vedaskrifterna, forniriska sagor, runstenar och hettitiska ritualtexter. För varje nytt språk jag lärde mig läsa fick jag tillgång till nya världar, fulla av spännande historier, myter och gudaväsen. Språket blev som en nyckel till alla dessa nu försvunna kulturer med dess människor och myter.

För varje nytt språk man lär sig hittar man dessutom fler samband mellan språken. Eftersom alla de indoeuropeiska språken är besläktade finns det en gemensam kärna i språken och långsamt börjar man kunna skönja en återkommande struktur. Efter ett tag känns de gemensamma dragen igen – oavsett vilket språk man sitter och jobbar med för stunden. Jag tyckte att det var otroligt spännande att försöka pussla ihop alla språken och för varje nytt språk jag fick lära mig klarnade bilden. Det var som ett stort detektivarbete.

På somrarna brukade jag söka stipendier för att åka på olika sommarskolor och lära mig fler språk. Jag var i Slovenien och pluggade slovenska en sommar, jag åkte till Island för att lära mig isländska och till Irland för att läsa forniriska. En sommar åkte jag till Vilnius för att lära mig litauiska och jag blev helt förtrollad av det vackra och ålderdomliga språket. Om man jämför nutida litauiska ord med deras motsvarigheter i sanskrit – som ju talades för flera tusen år sedan – ser man tydligt att många ord har bevarats i nästan oförändrad form i litauiskan:

Svenska Sanskrit Litauiska

gud devas dievas

son sūnus sūnus

man vīras vyras

får avis avis

häst aśvas ašva

varg vṛkas vilkas

gammal sanas senas

vilken kataras katras

vem kas kas

Som språkhistoriker är man intresserad av hur språken har utvecklat sig och hur de förhåller sig till varandra. Genom att systematiskt spåra orden och ljudens förändringar i olika språk kan man försöka rekonstruera hur språken kan ha sett ut under tidigare språkstadier. Det är som att försöka lägga ett enormt pussel. Och det litauiska språket visade sig vara en ovanligt värdefull och viktig pusselbit!

Min fascination för litauiskan och de baltiska språken höll i sig och när jag fick möjlighet att doktorera vid Köpenhamns universitet slutade det med en avhandling om de baltiska språkens historia (även om jag började med ett helt annat ämne, men den historien får vi nog spara till en annan dag…).

Numera är jag docent i baltiska språk på Stockholms universitet. Just Stockholms universitet är faktiskt det enda universitet i hela Norden där man kan studera de baltiska språken ända upp på doktorandnivå. Sverige och de baltiska länderna har en gemensam historia med djupa rötter och det finns fortfarande livaktiga kontakter mellan våra länder. Och intresset för de baltiska språken är stort; både Baltikums hisnande historia och de vackra språken lockar studenter till Stockholm år efter år. Och det är jag självklart mycket glad och tacksam för!

Mer om skribenten

  • Jenny Larsson

    Professor i baltiska språk

    Hon skriver om de indoeuropeiska språkens ursprung och hur det är att etablera sig som ung forskare. Jenny Larsson är språkhistoriker vid Stockholms universitet. På sin fritid älskar hon att resa, läsa och lära sig nya språk.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 14 januari 2020

Redaktionen

Hon skriver om sina tankar kring vardagen inom akademin. Matilda Dahl är universitetslektor i företagsekonomi på Campus Gotland vid Uppsala universitet och forskar om jordbrukares ...

Nyhet 8 oktober 2019

Carina Järvenhag

Det blir allt vanligare att lärosäten inrättar karriärcentrum för att stötta forskare i deras fortsatta yrkesliv. En orsak är att det inte finns tillräckligt många tjänster inom ak...

Nyhet 23 oktober 2017

Natalie von der Lehr

Allt fler disputerar i Sverige. Sedan 90-talet har antalet disputationer i Sverige fördubblats. Samtidigt har möjligheten att fortsätta forska inom akademin inte ökat i samma utstr...