Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Montage med Johanna Arnesson och bruten blyertspenna

Foto: Joshua Hoehne/Unsplash

Krönika

Varför är det så svårt att skriva akademiska texter?

Forskare behöver tid att tänka för att få igång skrivandet. Se därför tanketiden som en del av skrivprocessen, menar Johanna Arnesson.

Att forska är att skriva. Så brukar jag inleda en föreläsning om akademiskt skrivande för nya studenter, som ofta varken är vana att läsa eller att skriva akademiska texter. Skrivandet är centralt för forskare oavsett disciplin, eftersom det är i text vi beskriver våra forskningsresultat på ett sätt som (förhoppningsvis) gör dem begripliga för andra. Sen ser den texten självklart olika ut beroende på ämne och tradition; en forskningsartikel inom fysik skrivs på ett annat sätt än en monografi inom etnologi, men den måste ändå skrivas.

Inom humaniora och samhällsvetenskap är det kanske också delvis skrivandet som lockar redan från början. Jag hade själv ingen helt klar bild av vad det faktiskt innebar att doktorera när jag sökte till forskarutbildningen, men jag visste att jag ville skriva och att det var viktigt inom akademin. Det var också en av anledningarna till att jag överhuvudtaget, efter att ha läst en del andra ämnen, började läsa medie- och kommunikationsvetenskap några år tidigare. Jag hade egentligen funderat på journalistik men tänkte att jag nog var lite för lat för att bli journalist, en idé som så här i efterhand känns något ironisk med tanke på den stundtals höga arbetsbelastning som kan förekomma inom akademin med ständiga deadlines och nya arbetsuppgifter.

Jag hade egentligen funderat på journalistik men tänkte att jag nog var lite för lat för att bli journalist...

Att skriva är också centralt för universitetsstudenter eftersom de ofta förväntas visa vad de har lärt sig på olika kurser genom att formulera det i text. För studenterna som jag undervisar är skrivandet extra viktigt, eftersom det är en förutsättning för att lyckas i de yrken eller branscher som många vill jobba inom efter examen. Tyvärr är det vanligt att de inledningsvis misstar akademiskt skrivande för krångligt skrivande och använder begrepp eller formuleringar som de inte riktigt behärskar, det är därför vi pratar om vikten av struktur, stringens och tydlighet när de börjar hos oss. Samtidigt är det många som verkligen vill skriva och som uppskattar att få utvecklas som skribenter under utbildningen.

Mot den här bakgrunden är det kanske inte så konstigt att jag ofta tänker: ”Om skrivandet är så centralt och roligt, varför är det då så svårt?”

Under de senaste decennierna har det vid flera tillfällen rapporterats om att unga skriver sämre än vad de gjort tidigare – eller i alla fall att lärare på universitet och högskolor så väl som potentiella arbetsgivare tycker det. Huruvida det är sant och vad det i så fall beror på vet vi egentligen inte, eftersom det inte finns några historiska jämförelser. Vissa menar att betygsinflation och försämrad undervisning i gymnasiet är problemet, andra att det snarare handlar om breddad rekrytering till universitetet som också får negativa konsekvenser. Ytterligare röster i debatten har hävdat att unga idag skriver bra, men läser för lite.

Jag tror att många kan känna igen sig i den förlamande skrivkramp som man kan drabbas av när man sitter där och ska producera text.

Svårigheten att skriva gäller inte heller bara studenterna, utan även oss som undervisar och forskar. Här handlar det kanske inte lika mycket om kvalitén på texten (även om det ibland är så) utan mer om det blir nån text över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i den förlamande skrivkramp som man kan drabbas av när man sitter där och ska producera text. Att mem som ”You should be writing” och referenser till skrivandets våndor är ständigt återkommande i akademiska Facebookgrupper och på Twitter vittnar i alla fall om det.

Det kan handla om att alla de där andra sakerna som vi förväntas göra – undervisa, administrera, utvärdera – tar upp all tid, men även att själva idén om ”att skriva” blir väldigt inriktad på resultatet snarare än processen. Ibland måste man helt enkelt ta en promenad, spela lite Candy Crush, läsa en bok, eller prata med någon annan för att få igång tankarna och så småningom själva skrivandet. Jag brukar kalla detta för ”tanketid” och påminner mig varje dag om att detta faktiskt också är en del av processen att skriva.

Mer om skribenten

  • Biträdande lektor i medie- och kommunikationsvetenskap

    Hon skriver om hur samhället genomsyras av idéer som hämtats från marknadsföringsvärlden och hur detta påverkar forskare. Johanna Arnesson forskar om kommunikation i skärningspunkten mellan politik och marknadsföring.

Relaterat innehåll

Krönika 13 mars 2024

Alltför många ord och bisatser, tappade trådar och en självbelåten attityd. Det kännetecknar det stofila skrivandet som i värsta fall fungerar som en propp mot spridandet av nya ta...

Nyhet 5 mars 2024

Anders Nilsson

Hur lyckas man med sin Marie Curie-ansökan? Det vet Gabriele Greco och Konstantin Nestmann som båda fick 100 av 100 poäng och nu är anställda som postdoktorer i Sverige.

Nyhet 28 februari 2024

Keiko Snarberg

Att söka medel för forskning tar tid och kräver planering. Curie har bett tre erfarna forskare om tips på hur man skriver sin första ansökan för att öka chanserna att få den bevilj...