Universitetslärare vid Åbo Akademi
Krönika
Vad är det nya normala?
I mitt förra inlägg beskrev jag hur pandemin påverkat min undervisning på gott och ont. Men distansundervisningen har även fört med sig en hel del gott på det personliga planet, skriver Jane Wingren.
Jag har arbetat effektivare, bland annat eftersom jag inte har behövt ta mig till och från arbetet, och jag har till följd av det haft mer tid att umgås med min familj. Jag har kunnat göra annat hemma samtidigt som jag har deltagit i möten och fortbildningar och jag har även haft mer kontakt med grannar och andra i samhället där jag bor. Min närmiljö har fått en helt annan betydelse när min värld har krympt, samtidigt som jag under en och samma dag, bekvämt sittandes i min soffa, har kunnat ta del av en musikal i London och en guidad tur i Barcelona.
Även mina kolleger upplever att distansarbetet har gett nya perspektiv och i vissa fall till och med medfört en mer hälsosam inställning till arbetet. Men det är också många som är fundersamma kring hur denna tid kommer att påverka läraryrket i framtiden. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes konstigt att under närmare tre månaders tid under våren vara utlåst från min arbetsplats, och det var inte precis med glädje som jag på hösten tog emot beskedet att distansundervisningen skulle fortsätta fram till sommaren. Men precis som de flesta andra har jag tänkt att de beslut som fattas nu är för allas bästa och att det gäller att följa de rekommendationer som finns. Så att vi så snabbt som möjligt kan återgå till det normala. Den stora frågan är emellertid vad som kommer att vara det nya normala efter att situationen har lugnat ner sig.
Nu är det förstås undantagstider som råder och det är inte meningen att vi ska fortsätta på exakt samma vis när läget lugnat ner sig. Men lärare har fått mycket beröm för hur väl undervisningen har fungerat under den här tiden. Därför ligger det nära till hands att man vid olika högskolor anser att det nu har bevisats att distansundervisning med få undantag är ett fullgott alternativ till närundervisning och att vi därför borde fortsätta på den inslagna vägen när vi alla blivit varma i kläderna.
Detta är något som oroar mig och många av mina kolleger. Om vi håller den gamla devisen att kunskap föds i samtal med andra för sann, är det viktigt att vi funderar på hur distansundervisningen påverkar lärandet. En märkbar skillnad mellan närundervisningen och distansundervisningen är att studenterna frågar och kommenterar mindre när undervisningen hålls på distans. Tröskeln för att yttra sig är högre, det märker även jag då jag deltar i möten och fortbildning på distans. Min undervisning har alltmer fått formen av en monolog istället för en dialog. Detta är förstås speciellt uppenbart när distansundervisningen består av på förhand inspelade föreläsningar.
Det är förstås upp till lärarna att möta de pedagogiska utmaningar som distansundervisningen innebär och att finna kreativa lösningar så att undervisningen på distans håller en hög kvalitet. Det var ett faktum redan före pandemin att distansundervisning i framtiden kommer att vara ett allt vanligare inslag vid högskolor, och det finns som redan nämnts vissa fördelar. Men vi får INTE glömma bort vikten av att möta andra människor både i tid och rum, och då pratar jag inte bara om kontakten med studenterna. Jag har under denna tid insett hur viktig kontakten med mina kolleger är. Vi har förstås både formella och informella möten på distans, men det är det spontana korridorssnacket som jag saknar mest.
Jag inser nu hur viktigt det är för samverkan och idéutbyte, och inte minst för sammanhållningen och välmåendet. Det är även av yttersta vikt att lärare i framtiden inte tvingas till den typ av hybridundervisning där en del av studenterna är på plats i föreläsningssalen medan de andra följer föreläsningen via en skärm. Denna typ av undervisning är enligt mig och många andra det absolut sämsta alternativet. Många lärare upplever att de då får rollen av en jonglör med alltför många bollar i luften, med följden att de inte kan ge sitt bästa – varken till dem som är på plats eller till dem som medverkar på distans. Vi får inte heller glömma studenterna och vikten av att de även i fortsättningen får ha ett rikt studieliv, vilket jag återkommer till i mitt nästa blogginlägg.
Du kanske också vill läsa
Debatt 20 november 2024
Dagens system för att finansiera högre utbildning har mer än 30 år på nacken. Nu ska resurstilldelningen reformeras och Svenskt Näringsliv har fem förslag till regeringen på hur de...
Debatt 24 april 2024
Debatten om kompetensbrist och relevant utbildning för framtiden väcker en central fråga: Hur kan vi effektivt integrera STEM och samhällsvetenskap för att möta framtidens utmaning...