Unga forskare: Slå er loss – slå er fria!

Även om paradisstranden var fantastisk så är det svårt att jämföra med den tillfredställelse som man får när det går bra för personer som man vill att det ska gå bra för.

Vi befinner oss mitt i adventstider – väntans tider… Så jag tänkte passa på att reflektera över hur det är att vara ung forskare idag. Det handlar en hel del om väntan och om att sträva efter att nå olika mål. Först doktorsexamen, sedan en åtråvärd post doc, följt av lektorat, en docentur och slutligen en professur.

Envishet och nyfikenhet är två bra egenskaper för att kunna navigera i forskarvärlden efter doktorsexamen. I min utopi av akademin så finns ett tydligt och transparent karriärsystem som det är enkelt för forskare att navigera igenom och där intressant forskning och duktiga forskare premieras. Förutsättningarna är dock olika beroende på forskningsämne, lärosäte och vilken forskningsgrupp man tillhör.

Mina döttrar gillar disneyfilmen Frost – i en av sångerna återfinns textraden ”slå dig loss – slå dig fri”. Det citatet skulle jag vilja skicka med en ung forskare idag. Sträva efter att nå din självständighet, sök nya utmaningar, sök nya lösningar på nya problem, slå dig fri från gamla tankesätt. En stor del av att etablera sig som forskare idag handlar även om att hitta finansiering för konferensresor, till sin lön, för att kunna skapa en egen forskningsgrupp, ett eget forskningsområde.

Även om strävan efter forskningsmedel ibland kan överskugga en stor del av ens forskargärning så är forskaryrket förmodligen ett av de mest givande yrken man kan ha. Att varje dag få lära sig något nytt, utveckla sin kreativitet och generera forskning som har betydelse – det är en ynnest och oerhört tillfredställande.

Mitt eget forskningsämne statistik är en ständigt föränderlig vetenskap. I takt med att datorernas kapacitet ökat så har mängden datamaterial som samlats in inom olika vetenskapsfält växt och därmed har kraven också ökat på nya effektiva statistiska metoder. Att vetenskapens fokus hela tiden förändras är spännande.

Det som var av högsta prioritet för tjugo år sedan tas för givet idag och nya utmaningar och nya vetenskapliga problem väntar. Jag ser framemot nya spännande forskningsinriktningar och eftersom jag är dålig på att vänta utan att göra något under tiden – så kommer jag definitivt vilja vara delaktig och påverka hur den framtida statistiska forskningen ska se ut.

Som forskare handlar det i slutändan om att hitta sin egen väg och gå där ingen varit tidigare – så du som är ung forskare (eller en etablerad forskare som vill förnya dig) – se till att slå dig loss och fri från gamla tankebanor!