Underminera inte det större kunskapsbygget

Framtida nytta i form av teknisk innovation framställs ofta som det främsta argumentet för att bedriva fri nyfikenhetsdriven grundforskning. Det är en förenklad och ensidig bild som begränsar grundforskningens nytta till produktutveckling och tar fokus från det större kunskapsbygget, det som ”har gjort den största nyttan för mänskligheten”.

Jag har under merparten av mitt yrkesverksamma liv stått med ett ben i tillämpad forskning utförd på en expertmyndighet, och ett ben i fri nyfikenhetsdriven grundforskning utförd på, eller i samarbete med, svenska och internationella universitet. Vid en tillbakablick slås jag av hur beroende den tillämpade forskningen har varit av det större kunskapsbygget som grundlagts av den fria grundforskningen. Kunskapsbygget är en komplex process, med informationsvägar som är omöjliga att kartlägga och värdera i termer av produktutveckling, innovation och citeringar i vetenskapliga tidskrifter.

En studie av bly i några svenska malmer publicerad i mitten av 1980-talet kan tas som exempel. Den kan tyckas smal och perifer och är varken särskilt välrenommerad eller välciterad. Men 40 år senare kan man se hur kunskap från studien spridit sig som ringar på vattnet och implementerats inom vitt skilda sektorer såsom miljövård, arkeologi, industri- och kulturhistoria, energi- och dricksvattenförsörjning, modellering av kärnbränsleförvar och kriminalteknik. Ingen direkt produktutveckling, men en byggsten i det större kunskapsbygget.

Men 40 år senare kan man se hur kunskap från studien spridit sig som ringar på vattnet och implementerats inom vitt skilda sektorer ...

Under min tid på expertmyndigheten har jag sett många liknande exempel på hur kunskap från fri grundforskning, förmedlad genom vetenskapliga konferenser och tidskrifter utan tillämpad profil, kanaliserats direkt till domstolar, industrier, myndigheter och andra organisationer, och inom vitt skilda ämnesområden, från STEM till HumSam. Den tillämpade forskningen får näring från den fria grundforskningen och påverkas följaktligen då fri grundforskning begränsas till förmån för nischade och riktade satsningar.

Tillämpad forskning om det svenska berget som byggmaterial är ett exempel. I dagens Sverige utvinns stora mängder berg för bygg- och anläggningsändamål: drygt ett kilo per person och timme. Samtidigt har grundforskningen om den svenska berggrunden kraftigt kringskurits av uteblivna forskningsanslag.

Malmindustrin och till denna kopplade myndigheter har fokuserat forskningsfinansiering till mer eller mindre kända malmfyndigheter medan det grundläggande breda kunskapsbygget om berggrunden har vittrat. I det gruvfria Stockholmsområdet har detta blivit ett kostsamt problem.

... det grundläggande breda kunskapsbygget om berggrunden har vittrat.

I samband med infrastrukturbyggen har oro för spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen vid hanteringen av potentiellt svavel och arsenikanrikat berg skapat en akut efterfrågan på kunskap om bergets uppbyggnad och sammansättning. Nu görs stora satsningar på tillämpad forskning, men då ingen grundforskning bedrivits under de senaste decennierna är kunskapsunderlaget bristfälligt och utdaterat och kommer ta decennier att bygga upp.

En bov i dramat är kraven på direkt nytta och tillämpning som de senaste decennierna genomsyrat forskning och kartläggning av Sveriges berggrund. Med strikt fokus på den samhällsnytta man för stunden kunde se, uteslöt man bland annat undersökningar av berggrundens kemiska sammansättning. Det ansågs akademiskt och onyttigt.

Idag, 30 år senare är det en högst prioriterad fråga. Bara i Stockholmsområdet har ökade kostnader för hantering av potentiellt miljöfarligt berg uppskattats till omkring 40 miljarder svenska kronor (DN debatt, 14 september 2024). Tänk om man hade lagt ens en bråkdel av dessa medel på förutsättningslös grundforskning om berggrunden!

En bov i dramat är kraven på direkt nytta och tillämpning som de senaste decennierna genomsyrat forskning och kartläggning av Sveriges berggrund.

Därför blir jag provocerad när grundforskning döms ut som något perifert som i bästa fall kan användas till framtida teknisk innovation, särskilt av forskare som säger att denna forskning inte är nyttig. Hur kan de veta det? Finns det ens onyttig grundforskning? I ett civiliserat samhälle är väl all forskning som ökar vår kunskap nyttig? Att lära oss mer om världen vi lever i och av är väl det tyngst vägande argumentet för fri grundforskning?

Forskning kan vara ogenomtänkt, dåligt underbyggd, föråldrad och rent av ovetenskaplig, men väl utförd är den en viktig del av kunskapsbygget. Låt oss därför undvika ensidigt fokus på innovation och produktutveckling och lyfta blicken till ”den för mänsklighetens nytta” bredare kunskapsutvecklingen.

Fotnot: Alfred Nobel testamenterade större delen av sin förmögenhet till en fond ”hvars ränta årligen ska utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”.