Trilobiter och andra gåtor under våra fötter

Barn är nyfikna varelser. De är närmare golvet, backen, stenarna, gräset, blommorna och vattenpölarna än vuxna människor. De är nya i världen och nyfikna på denna underliga och okända plats de kommit till. Hur ska de orientera sig och förbereda sig för tillvaron på bästa sätt?

I allt arbete med undervisning och ämnesdidaktisk forskning brottas jag konstant med målformuleringar och mätverktyg. Matriser och datasystem för rapportering och kontroll ökar på ett okontrollerat sätt. Som jag ser det riskerar mängden målstyrningar att begränsa kunskapsinhämtning. Framfö­­r allt försvårar de ny kunskap – vi kan rimligen inte fastställa mätbara mål utifrån okända parametrar – det nya blir därmed irrelevant då det inte ingår i kursplaner och betygssystem.

Jag smakade på ordet och rullade det i munnen, viskade det för mig själv och sa ordet högt och prövande när jag sprang omkring på mina klippor ute vid havet.

I arbetet med kunskapskravsformuleringar mindes jag plötsligt mitt allra första forskningsprojekt. I min gamla småskola var det stentrappor och stengolv. I stenen fanns underliga former som jag en dag nyfiket granskade. På min fråga vad detta var, svarade en lärare i förbifarten att det var en trilobit. Vilket underbart ord! Jag smakade på ordet och rullade det i munnen, viskade det för mig själv och sa ordet högt och prövande när jag sprang omkring på mina klippor ute vid havet.

En skrivuppgift dök upp på skolan och jag frågade om jag fick skriva om trilobiter. Kanske bara för att få säga det underliga ordet högt inför klassen. Det fick jag. Min forskning försiggick före internet, databanker och innan dinosaurierna erövrade barns fantasivärldar med färgglada böcker och spännande filmer. Biblioteket blev räddningen och bibliotekarien tog sig tid.

Jag glömde tid och rum, läste, sökte vidare, läste mer och travade nya volymer omkring mig.

Trilobiter var det alltså som skulle utforskas. Uppslagsverket bestod av ett stort antal tjocka böcker och vi hittade volymen med ord som började med bokstaven T.

Jag lärde mig att slå i uppslagsverket och i artikeln om trilobiter fanns fler konstiga och spännande kursiverade ord. Varje ord förklarades i nya artiklar med ytterligare kursiverade och okända ord. Jag glömde tid och rum, läste, sökte vidare, läste mer och travade nya volymer omkring mig. Omgiven av böcker uppslagna på okända ord som kambrium, perm, fossil och kräldjur – dinosaurierna hade inte kommit in i lexikonet som fanns i min småskola – vandrade mitt nyfikna intellekt ut på sin första forskningsresa.

Redovisningen inför klassen om min trilobitforskning blev en överraskande succé – mina klasskamrater tyckte liksom jag att trilobiter var rena äventyret. Självförtroendet växte och min nyfikenhet var väckt när det gällde kunskapsinhämtning.

Jag har insett att min forskningsresa i årskurs 3 knappast vore möjlig inom ramen för dagens målstyrda skola. Förmodligen skulle jag fått veta att de geologiska perioderna hörde till kursplanen för årskurs 7 eller ännu senare.

Trilobiterna blev min ingång till kunskaper om jordens geologiska historia och jag började titta på naturen omkring mig med andra ögon. De polerade klipporna vid havet med sina vertikala ränder av vitt, rosa och ljust grått i den mörka stenen hade förundrat mig ett tag; hur kunde stenens mönster vara på det sättet? Genom att studera trilobiter hade jag förstått att klipporna hade vänts på högkant i geologiska processer miljontals år tidigare, på samma sätt hade de höga fjällen pressats upp i jordens tidiga historia.

Trilobiterna blev min ingång till kunskaper om jordens geologiska historia och jag började titta på naturen omkring mig med andra ögon.

Jag blev inte geolog utan förälskade mig i orden och böckerna – det var de som fanns till buds i min uppväxtvärld. Jag kunde läsa om jordens och människornas dramatiska historia. Sedan länge döda människors tankar om livet fanns i böckerna. Ett livslångt intresse för geologi, arkeologi på land och till havs, historia och konsekvenser av vad vi vet, eller tror oss veta, uppstod hos mig.

Mitt tvärvetenskapliga förhållningssätt föddes där i biblioteket på småskolan. Jag fick erfara hur många kunskapsfält tillsammans gör världen mer begriplig. Det bör finnas utrymme för trilobiter i skolans schema när barnens nyfikenhet väcks.