Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Bildmontage Kajsa Hansson och tomma äggkartonger

Kajsa Hansson förutspår en framtid där vi också kommer att läsa om tråkiga noll-resultat. Foto: Depositphotos

Krönika

Spaning efter framtidens kommunikation om forskning

I framtiden kommer vi inte bara att vilja läsa snärtiga, förenklade texter om nya vetenskapliga studier. Då finns också en strävan efter en djupare förståelse av att världen varken är svart eller vit, skriver Kajsa Hansson.

Ordet infotainment syftar ofta på tv-produktioner som presenterar fakta på ett underhållande sätt. På senare år har denna trend inspirerat även den vetenskapliga kommunikationen.

Resultaten från ny forskning presenteras på Twitter, YouTube, Instagram med spännande – och korta – sammanfattningar av vetenskapliga artiklar, med snygga animeringar och ljudeffekter.

Allt ska göras med en ”hook” och enligt en klassisk dramaturgisk kurva. Forskningen blir å ena sidan mer lättillgänglig och enkel att förstå, å andra sidan sker detta på bekostnad av förståelsen för ett ämnes komplexitet när information delas upp i alltför små avsnitt.

Inspirerat av spanarna i P1 presenterar jag härmed en framtidsspaning med tre exempel som kan tyda på att en parallell trend kommer att växa fram.

Exempel 1. Litteratur

Häromveckan frågade jag min vän om boktips. Jag fick tre tips:

”Vuxna människor av Marie Aubert. Kvinna har obekväm släktträff och sen åker hon hem och inget har förändrats. Eller, The Magician! En kille får magiska krafter och är ute på massa äventyr men hans tjej dör och han återgår till sitt torra kontorsjobb på grund av att magi är farligt.”

Och sedan avslutade hon med:

”I väntan på Godot!!! En pjäs iofs. Som man kan läsa haha. Den handlar om att två luffare väntar på Godot. Godot kommer aldrig.”

Vilka antiklimax. Varför skulle jag läsa ”I väntan på Godot” om inget händer? frågade jag.

”Det är det som är poängen! En recensent skrev när den kom: ingenting händer. Ingen kommer, ingen går. Det är förfärligt. Men jag tycker den är helt underbar. Skrattar högt varje gång jag läser den”, förklarade min kompis.

Självklart började jag tänka på vilka fler antiklimax som underskattats genom åren.

Exempel 2. Sjörapporten

Väderleksrapporterna i Sveriges Radio hör till de mest långrandiga och o-spännande program som finns i radio. I totalt 35 minuter per dag presenteras i princip samma information dag ut och dag in (Bottenviken, Norra Kvarken, Ålandshav, Skärgårdshavet och så vidare). I en krönika som publicerades i DN för några år sedan, beskrev Maria Schottenius att Sjörapporten inte längre har någon praktisk betydelse, eftersom de som befinner sig på sjön har sina egna appar och väderlekstjänster.

Men när Paris-attentaten inträffade beslutade sig P1 för att rensa tablån och ta bort Sjörapporten. Lyssnarna hörde av sig, förtvivlade, och undrade vad det blivit av den. För lyssnarna handlar inte Sjörapporten om ett praktiskt behov, utan om trygghet. ”Det är ett sätt att veta att världen står kvar. Bekräftelse på att platserna ligger där de ligger. Höra att det regnar där min dotter bor”, sa P1:s kanalchef Nina Glas som citerades i krönikan.

Exempel 3. Replikeringar och noll-resultat i forskningen

Forskningen har många antiklimax som inte får så mycket uppmärksamhet. Detta har inte minst visat sig på senare år när många forskare upprepat inflytelserika studier för att undersöka forskningens tillförlitlighet. Dessa studier har visat att en stor andel av resultaten inte går att replikera (Science webbplats). Studierna har fört med sig ny kunskap om vilka resultat som är tillförlitliga, men också skapat en debatt kring vikten av att kunna publicera sina noll-resultat för att undvika publiceringsbias. Fler och fler kan publicera sina ”antiklimax-artiklar”.

Nu till min framtidsvision:

Jag menar att det finns ett behov av antiklimax även inom vetenskapskommunikationen. I en värld som är orolig, så är det en tröst för människor att höra att världen står kvar, och att forskningsresultaten replikerar som de ska. I framtiden kommer vi inte bara att vilja läsa snärtiga, förenklade texter om nya vetenskapliga studier. Vi kommer även att läsa fördjupade, delvis långrandiga utläggningar, som beskriver grundläggande samband, komplexiteten av ett ämne, ”tråkiga” noll-resultat. Det handlar då inte längre om att tillgängliggöra sig så mycket kunskap på så kort tid som möjligt, utan om att söka en djupare förståelse för att världen varken är svart eller vit, utan snararare kommer i en blå-gul-röd-vit färgskala som både kan bli rosa och brun.

Evaluating replicability of laboratory experiments in economics | Science (Engelska) Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Kajsa Hansson

    Doktorand i nationalekonomi

    Hon skriver om beteendeekonomi, livet som doktorand eller om det som faller henne in. Kajsa Hansson studerar hur människor rättfärdigar omoraliskt och själviskt beteende.

Relaterat innehåll

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...